Det finns lejonmammor som kämpar för sina barn överallt. En av dem heter Nadia. Hon bor med sina två barn i byn Bao som ligger i sydöstra delen av Centralafrikanska republiken.
De senaste veckorna har familjen befunnit sig på universitetssjukhuset i huvudstaden Bangassou där fyraårige Guy varit inlagd. Nu mår han äntligen bra igen och är redo att åka hem med sin mamma och lillebror. Men hans liv kommer aldrig mer bli sig likt.
Guy har typ 1-diabetes, en sjukdom som innebär att hans kropp inte kan tillverka tillräckligt mycket insulin för att ta hand om det socker som finns i maten. Barn som blir sjuka i typ 1 diabetes behöver insulininjektioner resten av sitt liv för att klara sig. Och insulin är inte lätt att få tag på i byn där familjen bor.
Första gången Guy blev sjuk hamnade han i koma. Som tur var lyckades familjen ta sig till Bangassou där han kunde få vård av Läkare Utan Gränsers team. När Guy hade återhämtat sig fick de med sig insulin som de skulle förvara på sjukhuset som ligger närmare deras hem. Insulinet behöver hanteras på ett sätt så att det inte bli förstört. Men när de kom till sjukhuset vägrade personalen där att hjälpa till om de inte fick betalt. Nadia hade inte möjlighet att betala – i likhet med många i Centralafrikanska republiken.
Drygt 70 procent av befolkningen uppger att de har mindre än 20 kronor att leva av per dag. Det innebär att de knappt har råd med mat och än mindre med sjukvård. Enligt FN säger nästan 40 procent av befolkningen att de inte har råd med sjukvård.
Idag skickar Läkare Utan Gränser insulin till ett annat sjukhus nära Nadias hem. Där kan de få hjälp med injektioner utan kostnad. Nadia har bestämt sig för att hon och familjen behöver flytta så att de bor ännu närmare sjukhuset för att undvika att Guy får fler återfall i brist på insulin. Lejonmamman kämpar på.
Läkare Utan Gränser har arbetet i Centralafrikanska republiken sedan 1997. Efter många år av instabilitet som en följd av krig och förtryck är behoven enorma. Att ha tillgång till sjukvård är långt ifrån en självklarhet, i många regioner är vi den enda aktören på plats som ger kostnadsfri vård. Under förra året hade vi nästan 2 800 anställda i landet. Vi bistår med allmän sjukvård, akutsjukvård, kirurgi, mödravård, stöd till överlevare av sexuellt våld och behandling för hiv och tuberkulos.
Den långa resan till sjukhuset
Tio mil till sjukhuset låter kanske inte så långt för människor i Sverige – där det på sina ställen kan vara större avstånd. Men den stora skillnaden är att i Sverige finns ambulanshelikoptrar och ambulanser vid en akutsituation. I Centralafrikanska republiken är man hänvisad till att lifta på ett lastbilsflak om man har tur eller att ta en motorcykeltaxi. Ofta är det inte så mycket trafik på vägarna och då återstår det att gå till fots.