Jag har arbetat här i tio år. Men det slutar aldrig vara en känslomässig berg- och dalbana. Lycka och smärta finns ständigt sida vid sida.
I ett projekt på Jahuns sjukhus driver Läkare Utan Gränser en mödravårdsavdelning, en operationssal, en blodbank – och en avdelning som behandlar kvinnor med fistel. På den sistnämnda ligger patienterna mig extra varmt om hjärtat.
Fistel innebär onaturliga förbindelser mellan hålrum i kroppen – hos våra patienter mellan slidan och urinblåsan eller tarmen. De kan uppstå vid komplicerade förlossningar där kejsarsnitt inte görs i tid. Om bebisen inte kan komma ut kan den födande ligga i värkar i flera dagar – och vävnad på insidan av kroppen dör när trycket från bebisens huvud stoppar blodtillförseln. Det är sen den döda vävnaden som bildar fisteln som gör att avföring och urin läcker.
I de flesta fall dör dessutom bebisen under en så pass utdragen förlossning – så de trauman våra patienter lever med är både fysiska och psykiska. De sörjer sitt förlorade barn, samtidigt som inkontinensen och lukten gör dem socialt isolerade. Det är dessutom vanligt att deras män tar ut skilsmässa efter det som hänt.
Kvinnorna kommer till oss med allt de gått igenom. Många är deprimerade, har ångest och känner skam. Men kliniken blir en plats av säkerhet och av hopp – hopp om att läka och om att kunna komma tillbaka in i samhället. Jag och mina kollegor, i vår tur, hoppas med dem att vi kan hjälpa till.
När jag går genom fistelavdelningen idag ser jag hur långt vi har kommit sedan vi startade 2008. Vi utvecklas ständigt, och har hunnit bli erfarna med de ungefär 5 700 patienter vi hittills gett vård. Det psykosociala stödet har blivit bättre och vi har gått från fyra vårdplatser till 55.
Det är fint att få lära känna kvinnorna, och jag tycker om att komma hit. När en grupp är redo att åka hem har vi alltid en liten fest på avdelningen. Vi skruvar upp musiken, lagar något riktigt gott och firar det vi uppnått tillsammans.
Vi håller kontakten långt efter att patienterna skrivits ut. Om de skulle bli gravida igen är det viktigt att de hör av sig till oss och om möjligt får kejsarsnitt vid nästa förlossning, så att fisteln inte kommer tillbaka. Med allt kvinnorna lärt sig blir de också ambassadörer i sina sammanhang: de kan berätta om vår avdelning om någon i deras närhet skulle drabbas. Vi på Läkare Utan Gränser försöker samtidigt nå ut med information genom olika kampanjer. Det är bra om den som har en komplicerad förlossning kommer till sjukhuset så snabbt det går, berättar vi.
Jag arbetar här med hela mitt hjärta. Jag har vuxit och utvecklats, och leder nu teamet av sjuksköterskor. Så många samarbetar dag och natt för att se till att vi kan ge bra vård. Ibland är det ett tungt arbete att följa kvinnorna på deras svåra väg. Men att stärka dem ger också mig styrka. Det berör mig djupt att se dem läka, återfå hopp och komma tillbaka till livet.
Sjuksköterska