En dag kom en ung kvinna till oss på sjukhuset i Khost. Kvinnan hade aldrig tidigare fött barn och nu väntade hon tvillingar. Hon hade haft värkar länge och var trött och uppgiven. Barnen låg på ett sätt så att de hakade i varandra, den ena tvillingen med rumpan först och den andra med huvudet först. De kunde inte komma ut utan hjälp.

I Sverige hade vi i en liknande situation valt att göra kejsarsnitt, men i Afghanistan behöver vi vara mer restriktiva. Efter ett kejsarsnitt kan framtida vaginala förlossningar bli riskabla och i Afghanistan får de flesta kvinnor många barn. Tillgång till sjukvård är ingen självklarhet, så även om vi kan hjälpa till vid en förlossning finns det inga garantier att vi kan finnas vid kvinnans sida när hon föder nästa och nästnästa gång.

Läget för kvinnan och tvillingarna var kritiskt. Barnmorskorna i salen hade olika meningar om vad som var bäst och det uppstod en livfull diskussion. Ett antal förlossningar pågick samtidigt i rummet. Vi kunde höra mammor som låg och krystade och skriken från barn som precis fötts. I tumultet blev vi till slut överens om att trots allt för-söka få ut barnen utan kejsarsnitt. För mig som svensk förlossningsläkare var diskussionerna i Khost annorlunda än de jag är van vid hemma. Vid en komplicerad förlossning i Sverige har jag så gott som alltid möjligheten att prioritera både mamma och barn.

Men mitt uppdrag i Afghanistan var väldigt tydligt: att förhindra att mammorna dör. Självklart gjorde vi allt för att rädda båda, men om det var omöjligt gick moderns liv före det ofödda barnets, eftersom mamman ju oftast redan hade andra barn att ta hand om. 

När vi väl hade tagit vårt beslut satte vi in värkstimulerande dropp och jag kunde till min lättnad förlösa tvilling nummer ett genom att ta tag i fötterna och dra ut barnet. Tvilling nummer två lyckades vi dra ut med hjälp av en sugklocka. Båda barnen var lite medtagna, men de återhämtade sig snabbt efter stimulering av vår neonatalsjuksköterska.

Vårt sjukhus i Khost når väldigt många människor. Varje dag hjälper vi till under runt 60 förlossningar och vi lyckas oftast undvika kejsarsnitt. Då ska man komma ihåg att förutsättningarna i Afghanistan inte är helt enkla: mödradödligheten hör till de högsta i världen, kvinnor har begränsad tillgång till sjukvård och kunskapen om förlossningar är generellt bristfällig.

Jag kände mig väldigt stolt och glad över att vi kunde undvika att ge denna unga tvillingmamma ett ärr på livmodern. Hon såg ut att må bra, även om hon var trött. Gladast av alla var svärmor som delade ut pussar och kramar till alla runt omkring.