Barn som drunknar, kvinnor som utsätts för fasansfulla våldtäkter och män som torteras. Detta är verkligheten för de människor som flyr från Libyen i hopp om säkerhet i Europa. Men långt ifrån alla har kommit fram levande – det dödligaste året på Medelhavet närmar sig sitt slut.
Vi inledde årets sök- och räddningsinsats på Medelhavet i april. Fram till den 29 november har våra tre fartyg räddat 19 708 personer från överfulla båtar och hjälpt ytterligare 7 117 personer att ta sig till Italien för sjukvård.
Ändå har 4 690 människor drunknat i Medelhavet hittills i år. Trots det chockerande dödstalet har EU fokuserat på avskräckande åtgärder snarare än på att rädda liv och skapa säkra vägar till EU. Smugglarna har anpassat sin taktik och arbetar nu på ett ännu farligare sätt.
1) 2016 är redan det dödligaste året på Medelhavet någonsin
Sedan den 1 januari har åtminstone 4 690 män, kvinnor och barn dött när de försökt korsa Medelhavet. Och året är inte slut än. Det är nästan 1 000 fler än under hela 2015. Det beror inte på att fler människor försöker ta sig till Italien, utan på att fler dör på havet mellan Libyen och Italien. Av alla de som flytt från Libyen med båt har 1 av 41 drunknat.
2) Män, kvinnor och barn tvingas in i allt sämre båtar
Hittills i år har vi räddat människor från 134 gummibåtar i extremt dåligt skick och från 19 träbåtar. De stora träbåtarna vi såg 2014 och 2015 har ersatts av billiga gummibåtar. Dessa gummibåtar har lett till tragedi efter tragedi, och våra team har flera gånger hittat kroppar som krossats av vikten från hundratals andra passagerare. Vi har också påträffat människor som drunknat i en livsfarlig blandning av havsvatten och bensin i de översvämmade båtarna.
3) Smugglarna är mer hänsynslösa än någonsin
Vi har sett båtar kantra efter att de drivit runt planlöst utan motor. De räddade har berättat att de hållits i grottor, diken eller hål i marken i flera dagar eller veckor innan de tvingats på en båt och skickats ut på havet. Vi har hört fasansfulla historier om avrättningar, misshandel och sexuella övergrepp som i vissa fall övergick till tortyr. Jämfört med förra året har färre haft flytvästar, mat, vatten, förnödenheter eller tillräcklig med bensin i båtarna.
4) Många ensamkommande barn flyr ensamma
16 procent av de som kom till Italien är barn och 88 procent av dem är ensamkommande. En liten familj som räddades ombord på vårt fartyg Aquarius hade inga föräldrar. Istället var det en 10-årig pojke som agerade förälder för sina syskon i blöjåldern.
5) Många räddade kvinnor är gravida efter våldtäkter
Många kvinnor, särskilt de som reser ensamma, berättar fasansfulla historier om våldtäkter och sexuella övergrepp i Libyen. Andra är alltför traumatiserade eller rädda för att avslöja vad de gått igenom. Hotet om våldtäkt är så välkänt att vissa kvinnor väljer att ta preventivmedel för att inte blir gravida. I år har hittills fyra barn fötts ombord på våra båtar. Det är mirakulöst att de räddades i tid. Samtidigt är det skrämmande att tänka på vad som hade hänt om vi inte nått fram i tid.
6) Vi hjälper inte människosmugglare och vi är inga smugglare
Låt oss klargöra en sak: vi är inte människosmugglare. Vi arbetar på Medelhavet för att rädda liv. Smugglare utnyttjar däremot några av de mest utsatta människorna i världen och bristen på säkra och lagliga vägar till Europa för sin affärsverksamhet.
7) Det är inte bara kvinnor och barn som är utsatta
De räddade vittnar om otroliga svårigheter. Vissa flyr krig, tortyr, tvångsrekrytering till armén och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Andra har blivit utsatta för sexuell diskriminering, våld, förföljelse, extrem fattigdom och misär.
8) De flesta flyktingarna flyr inte till Europa
Den stora majoriteten av flyktingar söker skydd i sin egen region. Inget av de länderna som tar emot flest flyktingar enligt FN:s flyktingorgan UNHCR – som Turkiet, Pakistan, Jordanien, Kenya och Tchad – ligger Europa. Europa har bara tagit emot en liten andel av världens flyktingar – 80 procent av dem befinner sig i låg- och medelinkomstländer, ofta nära hemlandet.
9) Flyktingar utsätts för våld och övergrepp i Libyen
Det ofattbara våldet och misshandeln i Libyen tvingar flyktingar att ta sig därifrån. Människor som vi mött berättar att män, kvinnor och i allt större utsträckning ensamma barn – vissa så unga som åtta år – utnyttjas, våldtas, kidnappas och misshandlas av människosmugglare, väpnade grupper och privatpersoner.
10) Lösningen är inte att stoppa båtarna som lämnar Libyen
Om människor hindras från att fly från Libyen kommer smugglarna att utsätta dem för ännu mer fysisk, sexuell, ekonomisk och psykisk misshandel. Den libyska kustbevakningen förväntas, enligt EU:s planer för att utbilda kustbevakarna, allt oftare fånga upp och skicka tillbaka båtarna till Libyen. Vår erfarenhet visar att det kan vara extremt farligt att stoppa överfulla och dåliga båtar med människor som desperat söker efter trygghet. Människor som flyr från Libyen måste räddas på ett tryggt och lugnt sätt och föras till en säker hamn där de kan få hjälp, skydd och söka asyl.
Ingen förtjänar att dö i havet. Vi behöver säkra och lagliga vägar nu.
I år har våra tre fartyg – Dignity I, Bourbon Argos och Aquarius (som drivs i samarbete med SOS Méditerranée) – patrullerat i vattnen utanför Libyens kust. Dignity I avslutade årets insats den 14 november och Bourbon Argos gjorde detsamma en vecka senare. Båda fartygen befinner sig i beredskap under vintern då väder- och sjöförhållanden antas innebära färre människor som flyr från Libyen. Aquarius kommer att vara vårt enda fartyg utanför Libyens kust under vintern. Vi planerar att förstärka vår sök- och räddningsinsats i mars när vårvädret gör att fler människor försöker korsa Medelhavet.
