Omvärlden. Den världsomspännande livsmedelskrisen har väl knappast undgått någon. Sedan oktober 2007 har matpriserna ökat med i snitt 40 procent. FN:s livsmedelsorgan FAO har identifierat 36 länder där utbredd svält hotar den redan fattiga befolkningen, merparten finns i Afrika.
Uppblossande oroligheter i flera länder har engagerat såväl medier som makthavare, nu senast ledarna för G8-länderna.
Undernäring är dock inget nytt fenomen. Globalt beräknar man att undernäring är den bakomliggande orsaken till närmare fem miljoner barns död varje år. WHO beräknar att antalet gravt akut undernärda barn uppgår till omkring 20 miljoner. Siffran återspeglar den allvarligaste formen av akut undernäring där risken är stor för dödlig utgång utan korrekt behandling. Denna katastrof pågår år ut och år in och är en av vår tids mest ignorerade kriser.
Konsekvenserna av skenande matpriser riskerar att bli förödande i många länder. Små barn behöver mat som innehåller animaliskt protein (främst mjölk), fett och socker samt näringsämnen som vitaminer och mineraler. Med höjda matpriser riskerar barn i utvecklingsländerna att inte få tillgång till tillräckligt näringsrik mat. Helt enkelt för att deras föräldrar inte har råd att köpa den mat som finns på den lokala marknaden, eller för att den mathjälp som ges inte är anpassad efter behoven. Risken för fler akut och kroniskt undernärda barn är överhängande om denna utveckling fortsätter.
Det finns en relativt ny effektiv produkt som kan rädda upp till 95 procent av patienterna på mindre än en månad: Ready to Use Therapeutic Food (RUTF). WHO, Unicef och WFP rekommenderar RUTF till alla barn som lider av grav akut undernäring. Men än så länge saknas både resurser och politisk vilja för att så ska ske. Det är bara 5 procent av alla som behöver behandlingen som får den.
RUTF innehåller alla nödvändiga näringsämnen ett barn behöver för att återhämta sig från undernäring. En viktig ingrediens är mjölkpulver. RUTF behöver inte blandas ut med vatten och den kommer i hygieniska förpackningar som är lätta att använda och dosera korrekt i hemmen. RUTF används med stor framgång i många av Läkare Utan Gränsers projekt världen över och har gjort det möjligt för oss att behandla mer än tio gånger fler barn varje år än vi skulle ha kunnat göra med tidigare metoder.
Att produkterna ännu inte slagit igenom på bred front har flera förklaringar. En är de höga priserna på mjölk vilket gör att produkterna blir dyrare. En annan är den hittills låga produktionskapaciteten som i sin tur beror på det begränsade antalet beställningar.
Men det finns också andra, mer övergripande hinder. Befintliga nationella och internationella näringsprogram saknar ofta strategier anpassade till näringsbehov hos specifika grupper, särskilt barn under två år.
Med anledning av den rådande situationen skulle jag vilja påminna om näringskrisen i Niger 2005. Jag var själv på plats som sjuksköterska den sommaren, och två år senare genomförde jag ännu ett uppdrag där. Bägge gångerna var min uppgift att behandla gravt undernärda barn.
Niger är ett av världens fattigaste länder. Många barn i Niger är kroniskt undernärda och varje år, månaderna före skörden, förvärras situationen och andelen barn med akut undernäring ökar. Enligt UNICEF:s statistik dör närmare 200 000 barn under fem år i Niger, varje år. Man beräknar att hälften av alla dessa dödsfall beror på undernäring, direkt eller indirekt. Den allvarliga situationen med ständig undernäring i Niger kan inte förklaras utifrån ett enkelt orsakssammanhang såsom torka eller gräshoppor som leder till dåliga skördar och därmed brist på mat. Orsakerna är flera och strukturella; den viktigaste är förmodligen den utbredda fattigdomen bland majoriteten av Nigers befolkning.
Redan hösten 2004 kom de första larmen. Den ständigt närvarande undernäringen var allvarligare än tidigare år. Detta sammantaget med andra faktorer såsom de stigande matpriserna och bristande matförråd fick oss och andra aktörer att befara att en allvarlig näringskris skulle uppstå. Läkare Utan Gränser påtalade vid flera tillfällen hur allvarlig situationen var. Trots dessa varningar och vädjanden om tidiga åtgärder gjordes lite. Väldigt länge lyste både adekvata hjälpinsatser och media med sin frånvaro. Sen vaknade omvärlden. Plötsligt översvämmades tv, radio och tidningarnas förstasidor av döende barn. Stora insamlingskampanjer startades och mängder av journalister reste till Niger för att rapportera.
Men då, sommaren 2005, var krisen i Niger redan ett faktum. I de mätningar Läkare Utan Gränser genomförde, såg vi att andelen akut undernärda barn på flera håll uppgick till omkring 20 procent – en nivå som tyder på en allvarlig näringskris. Bland de riktigt små barnen, under 2,5 år var situationen mycket värre. Med så höga tal för akut undernäring, med den utbredda fattigdom som råder i Niger och med de eskalerande, redan höga matpriserna, var vår och andra organisationers bedömning att Niger genomled en mycket allvarlig näringskris som riskerade att förvärras ytterligare. Läkare Utan Gränsers insats i Niger var organisationens mest resurskrävande under 2005. Vi behandlade över 60 000 gravt undernärda barn på våra kliniker runt om i landet. Många andra hjälporganisationer utökade också sin verksamhet för att möta de enorma problemen. I många av de områden där vi var verksamma samarbetade vi med Röda Korset, som gav mathjälp till barn med moderat undernäring.
För några månader sedan diskuterades undernäringen i Niger 2005 i en norsk dokumentär. Medias rapportering påstods vara starkt överdriven. FN:s och hjälporganisationernas insatser ska dessutom ha skapat uppenbara negativa följder för utvecklingen på lång sikt, i och med att civilbefolkningen hellre tog emot gratis mathjälp än handlade på den lokala marknaden. Jag hävdar bestämt att problemet i Niger inte var att dessa barn och deras familjer fick humanitär hjälp när de befann sig i nöd. Det sorgliga är att situationen behövde bli så allvarlig innan omvärlden reagerade.
Situationen i Niger är inte unik. Många länder är fångna i samma verklighet. De stigande matpriserna gör situationen än allvarligare. Det finns självklart inga enkla svar på denna typ av kroniska problem. Naturligtvis är det nödvändigt med en långsiktig utvecklingsstrategi. Humanitär hjälp är inte lösningen, det är vi de första att erkänna. Men akut undernärda barn behöver behandling idag, imorgon kan det vara för sent. Vi kan inte blunda för de människor som behöver vår hjälp här och nu.
Idag kämpar Läkare Utan Gränser för att rädda akut undernärda barn i Etiopien. Sedan slutet av maj har vi skrivit in mer än 17 000 gravt undernärda barn för behandling i Oromiya och SNNP provinserna. Samtidigt som fler barn kommer för vård blir det allt svårare att säkra tillgången på RUTF eftersom produktionskapaciteten internationellt helt enkelt inte räcker till.
Med miljontals barn som dör varje år till följd av undernäring är det inte godtagbart att endast ett fåtal har tillgång till effektiv behandling. Det går att behandla undernäring, om bara den politiska viljan finns.
Anneli Eriksson, ordförande Läkare Utan Gränser
