Sjukvården i nästan hela världen bygger på antibiotika. Än så länge finns det antibiotika som fungerar men resistensen mot antibiotika ökar hela tiden. Om inget görs kan små sår och enkla infektioner utgöra ett dödligt hot.
Den ökande antibiotikaresistensen lyftes upp på Världshälsoorganisationen WHO:s generalförsamling som nyligen ordnades för 68e gången. Överallt där vi arbetar stöter vi på liknande problem: tuberkulosbehandlingar som inte biter, infekterade krigsskador som inte läker och undernärda barn som inte tillfrisknar som de ska.
Antibiotikaresistensen är inte okänd men det saknas fortfarande kunskap om hur utbredd den är bland våra patienter. Det finns inga bra och enkla diagnostiska verktyg som är anpassade till våra förutsättningar i fält. Förutom malariatester finns det inga snabbtester som kan diagnosticera orsaken till feber, vilket gör att vi måste skriva ut antibiotika i förebyggande syfte. Vi kan inte fortsätta så här eftersom det riskerar att förvärra antibiotikaresistensen.
Vi välkomnar därför den globala handlingsplan som WHO har lagt fram. Planen är ett viktigt första steg för att åtgärda de systematiska utmaningar som antibiotikaresistensen ger upphov till. Vi uppmanar WHO och dess medlemsländer att tillsätta tillräckliga resurser för att genomföra planen och att samarbeta för att hitta en lösning.
VI ANSER ATT WHO OCH MEDLEMSLÄNDERNA BÖR:
- Tillsätta resurser för att implementera infektionskontroll på alla nivåer inom sjukvården utöver utbildning.
- Analysera och följa upp viktiga data om både lämplig användning och överanvändning av antibiotika samt data om tillgång till antibiotika för dem som verkligen behöver dem.
- Säkerställa tillgången till vaccin för alla länder med lägre medelinkomst för att minska sjukdomsbördan och därmed användningen av antibiotika.
- Revidera registreringsbestämmelser för gamla antibiotika som återupplivas för att bekämpa läkemedelsresistenta bakterier, harmonisera rekommenderade doser och främja produktionen av kvalitetssäkrade produkter.
- Förespråka utvecklingen av diagnostiska snabbtester som är anpassade till resursfattiga områden.
- Stödja innovativa mekanismer för forskning och utveckling av nya antibiotika genom att så fort som möjligt grunda en enhet som tar fram nya produkter vars forsknings- och utvecklingskostnader är frikopplade från patientpriset. Det behövs riktlinjer för användningen av dessa nya produkter så att de patienter som har störst behov ska ha råd med antibiotika, i enlighet med rapporterna av GSPA och CEWG.
Åtgärderna behövs nu. Vi kan inte fortsätta gå i gamla spår.
