Hoppa till huvudinnehåll

Att arbeta mot sexuellt våld i Sydafrika

Publicerad 8 december 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Hälsoarbetaren Lydia Ganda arbetar i Rustenburg, Sydafrika, för att berätta om vår verksamhet.

Hälsoarbetaren Lydia Ganda arbetar i Rustenburg, Sydafrika, för att berätta om vår verksamhet.

Sexuellt våld är vanligt längs det så kallade platinabältet i norra Sydafrika, dit många kommer för att arbeta i gruvorna. De flesta förövare är män och de som utsätts för våldet är övervägande kvinnor. Vi arbetar med att minska stigmat och att hjälpa drabbade att få rätt stöd och vård. 

Under 2015 genomförde vi en undersökning i Rustenburg, Sydafrika. Resultatet visade att varannan kvinna i åldern 18-49 år hade utsatts för någon form av sexuellt våld. Dessutom hade en av fyra blivit våldtagen under sin livstid.

- Det finns mycket ilska och frustration, eftersom levnadsvillkoren här är hårda. Många människor bor i plåtskjul intill gruvorna, säger hälsoinformatören Lydia Ganda. Det finns inget skyddsnät och många av de som bor här är migranter från andra delar av Sydafrika eller andra afrikanska länder. De kommer hit för att få jobb i gruvorna, men det är svårt. Många kvinnor blir beroende av männens inkomst för sin överlevnad. Människor dricker också mycket. Men det är såklart ingen ursäkt för att våldta någon.

Hotade att döda henne

Dineo Lekone* våldtogs av en manligt bekant på sin födelsedag i september förra året. 

- Jag och min tjejkompis hade varit i Brits och druckit några drinkar, tillsammans med hans vänner, berättar hon. När jag tappade bort min tjejkompis erbjöd han  sig att köra mig till en bensinstation så att jag skulle kunna fylla på mobilen och ringa henne.

Men istället körde han hem Dineo till sin lägenhet. Där hotade mannen att döda henne och kasta hennes kropp i floden om han inte ’fick göra vad han ville med henne’.

Av de uppskattningsvis 11 000 kvinnor och flickor som varje år våldtas i och omkring Rustenburg tar sig bara fem procent till en vårdcentral. Detta trots att det finns en stor risk att bli gravid, smittas av hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar eller hamna i en depression. Problemet är delvis stigmat. Många män lägger skulden på den våldtagna. Få känner till att det finns behandling, till exempel känner varannan kvinna inte till att det går att minska risken för hivsmitta efter en våldtäkt.

Jag skulle ha tagit livet av mig. Constance Phiri

Även om kvinnor hade större kunskap kvarstår problemet att det finns få ställen att vända sig till efter att ha utsatts för sexuellt våld. Enligt en ny rapport från Läkare Utan Gränser saknar tre fjärdedelar av vårdcentralerna i Sydafrika omfattande vård för att ge stöd åt våldtagna.

Constance Phiri* fick kämpa för att få rätt stöd efter att ha utsatts för en gruppvåldtäkt i maj 2015. Polisen tog med henne till närmaste vårdcentral, men där fanns varken ett våldtäktskit eller en rättsmedicinsk sjuksköterska. Istället fick Constance ta sig till Brits sjukhus, nästan en timme bort, där hon kunde genomgå de undersökningar som behövdes.

- Jag åkte tillbaka och fick stöd och rådgivning. Efter tre omgångar kände jag mig stark. Många kvinnor som blivit våldtagna tar sig inte till en mottagning med rätt utrustning eftersom de inte ser några märken på sin kropp. Men jag skulle inte varit i livet idag om det inte vore för det stöd jag fick, jag skulle ha tagit livet av mig. Vi måste ge detta stöd och vi kvinnor måste ta del av det, säger hon.

En kampanj om vårdcentralernas uppgift

Läkare Utan Gränser har arbetar sedan 2015 i platinabältet med att upprätta specifikt utrustade vårdcentraler. Där erbjuds omfattande vård, men också rättsmedicinska undersökningar och psykosocialt stöd till de som utsatts för sexuellt våld. Under en lång tid var det färre än väntat som tog sig till de här vårdcentralerna. Troligtvis var stigma och låg läskunnighet orsaken.

I november 2017 lanserades en kampanj riktad till utsatta målgrupper om vårdcentralernas uppgift och var de finns. Läkare Utan Gränser har också försökt komma i kontakt med de som utsatts för sexuellt våld genom att vända sig till både polisstationer och mindre organisationer. Och det är en strategi som verkar fungera. Allt fler söker nu stöd på vårdcentralerna.

- Det har tagit två år, men nu känner vi oss välkomna här. Allt fler människor hör talas om oss och den vård vi bistår med, säger Ganda, men påpekar samtidigt att det kommer dröja länge innan våldtäktssiffrorna går ner.

- För att det ska ske en större förändring i samhället måste regeringen,  civilsamhället och andra samhällsstrukturer arbeta tillsammans under en längre tid, säger hon.

Läs mer om vårt arbete i Sydafrika.