Hoppa till huvudinnehåll

Att fira jul i fält

Publicerad 27 januari 2017
Jul i Bentiu, Sydsudan.
Foto: Johanna Lönn
Jul i Bentiu, Sydsudan.

Tiden i fält går fort. Förutom allt arbete har vi också hunnit med att fira jul här i Bentiu. Även om julen i Sverige känns långt bort så tänkte jag berätta hur mitt julfirande såg ut.

Att vara i fält på julen är speciellt, och alla ansträngde sig lite extra för att skapa en mysig stämning. Lördagen den 24:e var jobbdag som vanligt, men efter 17 satte vi igång. Vi pyntade vår lilla uteplats, risgrynsgröt kokades och glögg improviserades fram. Vi lyssnade på julmusik och berättade om våra olika traditioner i våra hemländer. När det mörknat så tände vi våra ljusslingor och åt den grillade maten som våra kockar lagat till åt oss. Hälften av teamet firar jul den 25:e, så vi valde att spara presentöppningen och julsångerna till söndagen. 

Före jul så pratade vi om olika speciella julsaker från våra länder - jag berättade såklart om julbocken. Alla blev väldigt exalterade över konceptet, och det resulterade i att jag och en kollega byggde en egen! Den har nu haft en framträdanden plats bredvid vår kökscontainer och varit föremål för många skratt och fototillfällen. När det var julafton fick den flytta fram till matbordet och stå under vår egengjorda julgran. Bocken har även fått ett liv efter julen då den fick vara med på vår senaste personalfest.

Natten till julafton så hade jag jour på sjukhuset i den närliggande staden. Vi hade haft en lugn kväll fram tills halv nio, när en mamma kommer bärandes på sin fyraårige son. Han har varit med om en trafikolycka, och mamman är väldigt orolig. Pojken är helt lugn, förmodligen chockad. Jag ringer dit en läkare när jag ser hur mycket det blöder från foten, för jag tänker att han kanske måste sys. När vi får av förbandet som de lagt om så inser vi snabbt att vi inte kan göra så mycket för honom här utan han måste opereras. Vi vet att vi inte kan transportera honom dit förens nästa morgon, så vi får göra vad vi kan under natten. Vi tvättar foten så gott det går, ger antibiotika och dropp. Den lille killen börjar återhämta sig lite från chocken och gnyr och gnäller. Vi gör vad vi kan för att smärtlindra, och jag går till honom varannan timme resten av natten för att hålla koll på hans mående, ge mer dropp och smärtlindring.

Så fort det ljusnat så åker vi med honom till sjukhuset där kirurgen möter upp oss. Hon tar med honom in i operationssalen, och vår väntan börjar. Efter att ha tillbringat hela natten med honom och hans närståendes så tänker jag mycket på hur det ska gå. Tack och lov gick operationen bra och han återhämtade sig fint. Det var verkligen den bästa julklapp jag kunde få här!