Läkare Utan Gränser har arbetat i Darvazeh Ghar, ett av Teherans fattigaste bostadsområden, i mer än ett år. Köpmän, stressade kunder och gatuförsäljare samlas där, söder om Grand Bazaar, liksom missbrukare, prostituerade och gatubarn. Att få sjukvård kan vara särskilt svårt för dessa riskgrupper.
Teheran är en megastad med mer än 12 miljoner invånare som sträcker sig cirka 20 kilometer från norr till söder. Trafikanter som lämnar den norra delen av huvudstaden under en himmel disig av föroreningar, kan räkna med att spendera omkring en timme i tät trafik för att nå de södra stadsdelarna. När de passerat genom Grand Bazaar och fortsätter genom Darvazeh Ghars labyrint av små gator, når de slutligen en vacker trevåningsbyggnad i tegel, där vår klinik ligger.
De marginaliserades stadsdel
– De flesta människor som jag själv känner inte till Darvazeh Ghar, säger vår barnmorska Mona. De kommer så långt som Molavi Street för att köpa sina gardiner och sedan åker de hem. När jag berättar för min familj och vänner att vi har en klinik här och att vi behandlar missbrukare, prostituerade och massor av mycket fattiga människor, kan de inte tro det.
– Grand Bazaar drar till sig alla typer av företag och daglönare överlever här på byggjobb och att springa ärenden. Bostäderna i området är billiga men ofta dåligt underhållna. Det är här människor hamnar om de saknar resurser för att leva någon annanstans, säger Mona.
– Vi behandlar flyktingar, romer och gravida drogberoende kvinnor här varje dag. De har inte råd att betala för sjukvård och de kan inte ta sig till hälsoministeriets kliniker, förklarar Mona. Här får de gratis vård.
Hopp för prostituerade
Kvinnorna är marginaliserade och stigmatiserade, och ibland rädda för att bli arresterade eller fängslas. Därför bär de inte med sig de identitetshandlingar som skulle ge dem tillgång till det offentliga iranska sjukvårdssystemet. Vår klinik erbjuder mödravård och vård av nyfödda, familjeplanering och preventivmedel. Mona träffar om kring 30 patienter per dag.
– Denna klinik erbjuder prostituerade visst hopp, säger Zarha, en sjuksköterska. När de kommer hit första gången är de misstänksamma, men vid det tredje besöket har de förändrats helt. De är lugnare eftersom de vet att vi vill hjälpa dem och att vi är här för dem. Detta är den enda plats där de kan få den vård de behöver.
Zarha ansvarar för triage. Hon undersöker alla patienter och tilldelar dem köplats baserad på hur allvarligt deras hälsotillstånd är. Detta kan vara en källa till spänningar i väntrummet, där man inte kan utgå ifrån att kvinnor i helsvarta chador och andra i klarrött läppstift ska sitta tålmodigt bredvid varandra.
Söker för epilepsi
Shukrieh är 22 år. Hon har två barn och kom till vår klinik för att söka vård för sin lille pojke, på inrådan av den beroendemottagning där hon får metadon och socialt stöd.
– Min son är sjuk, säger hon. Han slår huvudet mot väggen. Ibland är hans händer så hårt knutna att jag inte kan öppna dem.
Den lille pojken lider av epileptiska anfall. Shukrieh gifte sig när hon var sjutton år.
– Jag blev inte missbrukare i min mans hem. Jag var redan beroende när jag bodde med min mamma. Hon och mina bröder var missbrukare, förklarar hon.
Hon går till beroendemottagningen varje dag för att få metadon.
– Jag brukade ta 25 tabletter, men nu får jag det i flytande form, tre teskedar om dagen. Men om jag kommer för sent blir jag utan.
För att återställa någon form av ordning och rutin i kvinnornas liv, något som många av dem har förlorat, har mottagningen fasta tider för administrering av metadon. Om en kvinna kommer för sent, måste hon vänta och komma tillbaka nästa dag.
– Huset vi bor i är fullt av möss och det finns sprickor överallt. Men jag har inte pengar till hyra. Min make är afghan. Han saknar arbetstillstånd och när han lyckas hitta arbete tjänar han knappt tillräckligt för att betala för våra dagliga kostnader.
Hennes barn lutar sig mot henne och leker med vecken i hennes svarta slöja. Shukrieh täcker sin mun för att dölja sina skadade tänder när hon talar.
– Vårt liv är ingenting annat än ruiner.
Hon reser sig, ordnar till sin böljande svarta chador och samlar sina barn, som otåligt fladdrar runt hennes ben. Hon måste skynda sig för att komma i tid till beroendemottagningen, ta sin dos av metadon och hålla ut tills nästa dag.
