Hoppa till huvudinnehåll

"Barnen kommer man särskilt ihåg"

Publicerad 24 januari 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Kirurgen Fredrik Lindmark hjälper en 4-årig brännskadad pojke i Qayyarah, Irak.

Kirurgen Fredrik Lindmark hjälper en 4-årig brännskadad pojke i Qayyarah, Irak. 

Fredrik Lindmark från Östersund arbetar som kirurg i Qayyarah, i norra Irak. Där har vi öppnat en klinik med akutmottagning, operationsrum och vårdavdelningar. Trots bristen på resurser tycker Fredrik att hans jobb är både utmanande och roligt. 

"När projektet presenterades för mig handlade det om krigskirurgi så jag hade förväntat mig en viss typ av skador. Jag var också medveten om risken att det kunde bli mycket väntan, samtidigt som farhågan fanns att bli överväldigad med patienter och inte räcka till som doktor. I en konfliktsituation vet man ju aldrig riktigt vad som kommer hända.

De två vanligaste grupperna är brännskador och ortopedi, det vill säga skottskador, fallskador och olika frakturer. Vi har också en liten andel allmänkirurgi såsom blindtarmsoperationer och annan magkirurgi. Det är främst barn och kvinnor som kommer in med brännskador orsakade av olyckor i hemmet, tex från fotogenbrännare eller het vätska. Patienternas hem kan vara ett tält i ett flyktingläger.

Som mest gjorde jag nio ingrepp under en dag.

Varje dag har vi på kliniken ett antal planerade operationer. När vi kommer till kliniken på morgonen börjar vi med en rond för att titta till patienter som har opererats och de som ska opereras under dagen.  Under natten har det alltid kommit in nya patienter så operationslistan måste redigeras för att göra plats för de mer akuta patienterna. Eftersom vi bara kan vara på kliniken under dagtid blir varje dag en kamp mot klockan för att hinna med så många operationer som möjligt. Som mest gjorde jag nio ingrepp under en dag. Mellan operationerna brukar jag gå ut till akutmottagningen och hjälpa till med diagnostisering och ge råd om behandlingar.

Fredrik Lindmark och teamet arbetar med en brännskadad pojke i Qayyarah, Irak. Fredrik Lindmark och teamet arbetar med en brännskadad pojke. Foto: MSF

Barnen kommer man särskilt ihåg. Vi hade en flicka som kom in med svåra brännskador på hela överkroppen. Eftersom skadorna var så omfattande remitterade vi henne till ett permanent sjukhus. Men efter några dagar kom hon tillbaka, i väldigt dåligt skick. Hon dog senare och vi vet inte riktigt varför eftersom vi inte har ett laboratorium här. En annan patient jag minns var en pojke som kom in kraftigt undernärd och med svåra magsmärtor på grund av tarmvred. Operationen gick bra men hans återhämtning blev väldigt kämpig. I Sverige hade en röntgen kunnat tala om vad problemet var, men eftersom vi saknar det här får vi gissa mer. Som läkare är det frustrerande att sakna vissa verktyg som skulle ha hjälpt patienten. Å andra sidan klarar vi väldigt mycket med de resurser vi har att tillgå här.

Jag blev ju läkare för att behandla patienter. 

I jämförelse med mitt jobb som kirurg i Sverige ser jag tre stora skillnader. Först är det bredden av skador och sjukdomar. Utgångspanoramat här inkluderar skottskador och brännskador, vilket hör till undantagen i Sverige. Sedan arbetar jag närmare patienten och har inte lika mycket administrativa sysslor som i Sverige, det är mer ’hands on’ vilket jag gillar. Jag blev ju läkare för att behandla patienter.  Den sista stora skillnaden är tillgången på resurser. Här gör resursbristen att jag som läkare måste improvisera och se hur jag kan lösa situationer utan de vanliga resurser som finns på ett svenskt sjukhus. Det är både utmanande och roligt.

Jag hade ingen särskild oro för min säkerhet. Jag har jobbat med Läkare Utan Gränser tidigare, i Burundi, och där var säkerhetsläget väldigt dåligt ett tag. I Burundi såg jag hur organisationen arbetar med säkerhet, vi fick ständiga uppdateringar om läget, riskerna och säkerhetsåtgärderna.

För mig handlar vårt arbete på plats i Qayyarah om grundtanken i allt humanitärt arbete – vi hjälper människor i en väldigt utsatt situation som annars inte har tillgång till sjukvård.

Jag har inget särskilt land dit jag vill åka nästa gång. Jag är nyfiken på världen och vill jobba där jag kan hjälpa och göra mest nytta för människor. Men det får gärna vara varmare på nästa ställe!"

Fredrik Lindmark i Irak. - Fredrik Lindmark, kirurg i Qayyarah, Irak 

Qayyarah ligger ca 70 km söder om Mosul och togs tillbaka från det så kallade Islamiska Staten i augusti förra året. Det finns inga fungerande sjukhus i området som bebos av såväl flyktingar från Mosul som permanent befolkning. Sedan kliniken öppnade i början av december, i anslutning till en existerande primärvårdsmottagning, har våra team tagit emot fler än 1700 akutfall och Fredrik och hans kollegor på operation har genomfört over 200 kirurgiska ingrepp.

Relaterade nyheter

En gammal sjukhussäng utanför Al Khansaa-sjukhuset i Mosul, Irak.
Irak

Barnfamiljer i Mosul väldigt utsatta

Irakiska Mosul har gått igenom en smärtsam tid. Allt fler människor återvänder till staden där sjukhusen saknar både personal och mediciner. Mitt i detta kaos föds Amran, en svårt sjuk pojke.

Förstörda butiker på en gata i Mosul, Irak.
Irak

Ett till synes oändligt elände

De Mosulbor som nu återvänder hem efter år av våld möts av en obeboelig stad. Raserade byggnader och infrastruktur innebär att de får bo i delvis eller helt förstörda hem, med begränsad tillgång till rent vatten, elektricitet och sjukvård. 

På Al Hamdaniya-sjukhuset i Mosul, Irak, ger vi långsiktig postoperativ vård och psykosocialt stöd.
Irak

Utan familj i krigets Irak

Vårt team hittade Karim, en ung man med cerebral pares, ensam i västra Mosul, Irak. Han hade lunginflammation och krampanfall. Vår personal kämpade för hans hälsa. Men hur skulle de hitta hans anhöriga? 

Barnläkaren Monica Thallinger tillsammans med Alia i västra Mosul, Irak, inför högtiden Eid.
Irak

”En skugga av sitt forna jag”

"Jag undrade om de psykologiska konsekvenserna var värre än hennes fysiska skador."
- Barnläkaren Monica Thallinger berättar om flickan Alia som hon mötte i västra Mosul, Irak.