De två senaste månaderna har vi arbetat inne i Syrien för att ge humanitär hjälp till människor som drabbats av konflikten. Här kan du läsa vittnesmål och se videoklipp inifrån Syrien.
Med hjälp av syriska läkare har vi upprättat ett akutsjukhus där vi behandlar skadade. Sedan två månader tillbaka har vi behandlat över 300 patienter och genomfört 150 operationer, varav två tredjedelar har varit akuta ingrepp. Framför allt handlar det om splitterskador och en stor mängd skottskador.
Majoriteten av patienterna vi hittills tagit emot är män och omkring en femtedel av är under 20 år.
Sjukhuset tog emot sin första patient den 22 juni tidigare i sommar. Tidigare var det en bostad som vi under några dagar byggde om till en kirurgimottagning.
Förutom att vi arbetar utan officiellt tillstånd från syriska myndigheter så är det svårt för många skadade människor att ta sig till sjukhuset på grund av våldet. Även viktiga leveranser av sjukvårdsmaterial från grannländerna försvåras av våldet.
I nuläget är möjligheten att hjälpa till begränsad för Läkare Utan Gränsers personal, som består av nationell och internationell personal. Men insatserna och behoven av medicinsk hjälp är nödvändiga för att patienterna på sjukhuset över huvud taget ska överleva. Här kan du läsa två vittnesmål från vår personal som varit på plats:
___________________________________________________________
INTERVJU MED BRIAN MOLLER, NARKOSSJUKSKÖTERSKA:
Beskriv situationen i Syrien så som du upplevt den!
Vi jobbar i ett rebellområde och därför har vi bara sett en del av konflikten. Det vi ser är att det är krig – och det är ett krig som inte sparar på civilbefolkningen. En del människor träffas av krypskyttar, andra faller offer för våldsamheter - eller ”sidovåld” som inte är direkt riktat mot civilbefolkningen, som människor här kallar det. Tidigare drabbade militären samman med demonstranter, nu rör sammandrabbningarna istället beväpnade oppositionella grupper. Det sker framför allt i städernas centrala delar. Efter vad vi kan se så är oppositionsgrupperna blandade och består av människor med olika social bakgrund och olika uppfattningar. Det enda de har gemensamt är den ilska de hyser mot den syriska regimen.
Är det inte komplicerat att, som humanitär organisation, bara arbeta på den ena sidan i en konflikt?
Eftersom vi inte har någon officiell tillåtelse att arbeta i landet har vi inget val. Vårt arbete består i att hjälpa dem som inte har tillgång till sjukvård. Människor som stödjer regimen har möjlighet att ta sig till allmänna sjukhus men många av rebellerna och deras supportrar har inte den möjligheten. Vi förklarar också för människor att orsakerna till våldet är mindre viktiga för oss – det som är viktigt för oss är att hantera hur våldet påverkar människors hälsa.
Trots att vi jobbar i ett rebellkontrollerat område insisterar vi på att, i vårt medicinska arbete, inte göra någon skillnad mellan de som stödjer regimen och de som är emot den. Sjukvårdspersonalen och de syrier vi träffar har relativt god förståelse för hur vi ser på vår egen roll när det gäller konflikten.
Hur hanterar den syriska sjukvårdspersonalen situationen?
Deras möjlighet och vilja att hjälpa varandra är imponerande. De är varken förberedda på eller har erfarenhet av att ta emot så många patienter eller behandla den här typen av skador. Vårt team har behandlat den här sortens skador tidigare och stöttar den lokala personalen. Vi hanterar situationen och får till och med goda resultat trots de dilemman vi ställs inför. Till exempel frågar vi oss: vad ska vi prioritera? När måste man inse att inget mer kan göras för en patient? När ska man sluta behandla? Det finns många saker som kan skapa spänningar och upprördhet bland personalen som arbetar under stor press i en extremt svår situation.
Hur ser sjukvården ut i det område du jobbat i?
Det finns platser där patienter kan tas emot, men i det här området finns ingen möjlighet att operera eller lägga in människor på sjukhus. Tillgången till mediciner är också problematisk. Blod, smärtstillande medel och narkosmedel – det är brist på allt. Dessutom råder det brist på vatten, elektricitet, kommunikationsmaterial och transportmedel – precis som i alla konflikter.
Vi kan arbeta här tack vare en grupp syriska läkare och tack vare våra logistiker som förser oss med mediciner och förnödenheter. Vi får också stöd från privatpersoner vilket visar på den solidaritet som finns mellan människor här. För några dagar sedan kom några kvinnor från byn hit med två stora väskor fulla med mediciner som de köpt på ett lokalt apotek. Var varorna kom ifrån från början var svårt att säga. Och det väcker förstås frågor i oss: kan man använda narkosmedel även om man inte vet varifrån det kommer? Problemet är att när det är krig så finns det inte så mycket att välja mellan.
___________________________________________________________
BERÄTTELSE FRÅN NARKOSLÄKAREN KELLY DILWORTH:
”Några kom för sent för att kunna räddas”
”Jag kom en kort tid efter att Läkare Utan Gränser började behandla människor, och var inblandad i cirka 100 operationer. 90 procent av de kirurgiska ingreppen rörde skador i som uppstått på grund av våld, främst i form av explosioner och granater. Vi såg också ett stort antal skottskador. Offren för tungt artilleri var särskilt slående: skadorna var väldigt omfattande, splitterskadorna var svåra och det var tydligt att civila attackeras urskillningslöst.
Eftersom sjukhuset hade begränsad kapacitet, kunde även en liten grupp svårt skadade patienter vara överväldigande. I dessa situationer var vi tvungna att göra vårt yttersta, öka våra ansträngningar och, bokstavligen, multiplicera oss själva ... Tillsammans med de andra i teamet arbetade jag på akuten, i operationssalen och på den postoperativa avdelningen. Att återuppliva och behandla skadade betyder inte att jobbet är gjort. Vi måste också se till att vi ger den bästa postoperativa vården som möjligt ned bra smärtlindring, intensivvård för svårt sjuka patienter, dropp mm.
När de skadade kom till oss hade de ofta fruktansvärda smärtor med alla de risker det medför. Vi hade patienter med stela lemmar och leder, rörlighetsproblem och allvarliga andningssvårigheter.
Några kom långtifrån och hade rest upp till 15 mil för att komma till oss. Många kom långt efter att skadan hade inträffat och några anlände helt enkelt för sent för att kunna räddas. Bland dem fanns patienter som inte hade fått någon vård efter operationer, patienter som hade fått otillräcklig vård och andra som inte hade fått någon sjukvård alls.
Vi tog emot en 14-årig pojke med andningssvikt och vätskeöverbelastning. Han hade genomgått en bukoperation och tagit bort mjälten. Eftersom han inte hade fått den vård han behövde i tid var han i mycket dåligt skick. Han kom in på en bår, fullkomligt stel, men lämnade lyckligtvis kliniken med ett leende några dagar senare.
Jag minns också en annan patient som var i ett fruktansvärd tillstånd när han kom in. Han hade opererats flera dagar tidigare, men var tvungen att fly omedelbart efter operationen eftersom det fanns risk för bombningar i området. Det tog honom två eller tre dagar att komma till vårt sjukhus - men han klarade sig.
När patienter kommer in sent blir problemet med infektioner värre. Många av de skadade som vi träffade hade inte fått ordentlig vård på grund av brist på resurser i de områden där striderna pågick. En 15-årig pojke anlände med septisk chock på grund av en tarmskada där det gått hål på tarmen. Han hade skadats två dagar tidigare av en granat och hade inte fått kirurgisk vård. Trots att vi opererade honom och gav honom intensivvård, dog han två dagar efter operationen.”
Läkare Utan Gränser distribuerar läkemedel och andra medicinska förnödenheter i Syrien. Trots svårigheter att få tillstånd att arbeta inne i landet står vi redo att hjälpa alla skadade i konflikten. Verksamheten fortsätter att utökas i Syrien och i angränsande länder. För närvarande behandlar vi syriska flyktingar i Amman, Jordanien, och erbjuder även psykologiskt stöd och primärvård för syriska flyktingar i Libanon.
