Gert Verdonck, katastrofkoordinator för Läkare Utan Gränsers insats i Beira, Moçambique, berättar om situationen efter cyklonen Idai.
"Det första jag såg när jag kom fram var förödelse – och otroligt mycket vatten. Vi får höra att situationen utanför staden kan vara ännu värre, men under den begränsade tiden vi varit på plats har vi fokuserat på att försöka förstå situationen och behoven i Beira, eftersom staden har cirka 500 000 invånare och de flesta husen är skadade eller helt förstörda.
Vattensystemet är helt utslaget och många människor har svårt att hitta källor till rent vatten. Särskilt i de mest tätbefolkade och fattigaste områdena.
Livet fortsätter, till viss del. Människor har börjat jobba igen och letar efter mat, men nedfallna träd ligger överallt och man ser människor som försöker reparera sina hem och täcka hålet som tidigare varit ett tak. Det regnar fortfarande intensivt. Jag är övertygad om att det kommer att ta ett bra tag innan det avtar.
Det är svårt att i detta skede få en tydlig bild av de medicinska behoven. Det är en stor utmaning att ta sig till sjukhus eller vårdcentraler, eftersom vägarna är förstörda. Men många sjukhus och vårdcentraler har också ödelagts helt av cyklonen, det är vårt största problem just nu. Det är även en stor utmaning för landets hälso- och sjukvårdsmyndigheter, som försöker återställa sjukvården så snabbt som möjligt.
Vattenburna sjukdomar är en stor oro. Människor använder brunnsvatten som inte klorerats och det är sannolikt inte rent nog eller säkert att dricka. De som har pengar kan köpa flaskvatten, men alla har inte råd med det här.
Luftvägssjukdomar är ett annat orosmoment. Det regnar fortfarande rakt in i människors hus, så många riskerar att få lunginflammation. Många samlas i skolor eller kyrkor, där luftvägssjukdomar lätt kan sprida sig.
Men den största frågan är hur man ska kunna behandla människor som blir sjuka – när så många sjukhus och vårdcentraler är skadade eller förstörda.
Jag vill betona att det är för tidigt att måla upp en tydlig bild av de exakta behoven. Vi tar hand om de största och mest uppenbara behoven, men samtidigt gör vi allt vi kan för att utveckla en bättre förståelse för var vår hjälp kan få störst effekt och utöka vår respons därefter."
