Helen Tindall hade inte tänkt sig att åka till Kambodja. Men den extremt höga förekomsten av tuberkulos har gjort det till ett land som hon ogärna lämnar.
– Afrika var min plan. Även under min jobbintervju sa jag att det var det jag föredrog. Men sedan ringde Läkare Utan Gränser och erbjöd mig att åka till Kambodja. Jag fick övertala mig själv att tacka ja. Men i ärlighetens namn så fanns det inte en chans att jag skulle kunnat tacka nej, berättar Helen.
Helen arbetar som ansvarig sjuksköterska på provinssjukhuset Kampong Cham sedan oktober 2013. Under tiden på sjukhuset har hon stött på många utmaningar som till exempel extrem fattigdom varje dag, bristande resurser och människor som dör i sjukdomar som skulle kunna förebyggas. Som ansvarig sjuksköterska driver Helen både öppenvårdsavdelningen och remissavdelningen som är indelad i två; en för bekräftade fall av tuberkulos (tbc) och en annan del för misstänkta fall och barn, som hålls åtskilda från de bekräftade vuxna fallen.
– Jag är även involverad i programmen för läkemedelsresistent tbc som innebär en del vård i hemmet. Jag arbetar med hälsoupplysning, det vill säga åker till skolor och byar och berättar om tbc. På grund av att tbc är så utbrett så har de flesta kännedom om sjukdomen, men det är grundläggande kunskaper. Det är många som säger ”ja vi har hört talas om tbc, det är en hosta”, men det är också allt, säger Helen.
För ett land med sådan utbredd fattigdom, spelar även undernäring en stor roll i Kambodja.
– Människor är undernärda, så deras immunsystem är svagt. När man får tbc så äter man inte heller så mycket och så blir de ännu svagare. Människor som vägde 50 kilo, väger nu 35 kilo eller 30 kilo och barn stannar i växten och ser fem år yngre ut än de är, berättar Helen.
Hon berättar om en 13-årig pojke som hon lärde känna i början av uppdraget:
– Jag trodde inte att han var 13 år, så undernärd var han. Man kunde se varje andetag. Skinnet gick in mellan revbenen. Jag åkte och hälsade på honom varje morgon i en veckas tid, men en dag när jag kom så var hans säng tom. Han var för svag och hade dött. Det var en chock, säger hon.
Fattigdomen och de bristande resurserna säger även en del om hur svår kampen mot smittsamma sjukdomar kan vara. Den multiresistenta formen av tuberkulos (MDR-TB) ökar långsamt och även om spridningen ännu inte är kritisk kan den inte ignoreras. Men behandlingen mot tuberkulos i fattiga och rika länder skiljer sig åt mycket. I rika länder placeras man i isolering i sex månader om man har MDR-TB, tills laboratorieresultat visat att inga tuberkulosbakterier finns kvar i kroppen.
– Här i Kambodja kan patienten gå hem så fort tillståndet är stabilt, behandlingen har inletts utan problem och behandlingsstöd organiserats i byn. Patienten får rådet att hålla sig borta från familjen, att inte äta och sova tillsammans med dem, berättar Helen.
Men trots utmaningarna fortsätter arbetet med att hitta och behandla människor med tbc i Kambodja. Helens arbete i Kambodja fortsätter även det, och trots hennes ursprungliga önskan om att arbeta i Afrika har hon bett om att få förlänga sitt uppdrag. Hennes begäran godkändes nyligen.
– Jag känner hopp om tbc i Kambodja. Världshälsoorganisationen (WHO) berättade 2012 att antalet tbc-fall halverats senaste årtiondet och trots vi fortfarande har en av de högsta nivåerna av tbc i världen, fortsätter de ändå att minska. Jag tror att Läkare Utan Gränser är en del av den framgången, avslutar Helen.
