Den 9 juli 2011 bildades staten Sydsudan. Den 15 december 2013 bröt strider ut i huvudstaden Juba och en och en halv miljon människor har flytt sina hem. Landet befinner sig i en akutsituation med undernärda barn, översvämmade flyktingläger och utbrott av kolera och malaria. Berit Bernelycke blev berörd av bilderna hon såg och bestämde sig för att starta en insamling till Läkare Utan Gränser.
Vad fick dig att starta en insamling till Sydsudan?
Slumpartat hamnade jag under några veckor framför flera nyhetsreportage och dokumentära bildspel i olika media från just Sydsudan. Jag upptäckte en vit fläck på min egen omvärldskarta och började söka fakta om detta purunga land.
Strax innan midsommar fick jag syn på en dokumentär bildföreställning vid namn The Rains. Den var producerad av den svenske journalisten och fotografen Jacob Zocherman. Den korta filmen visade den fruktansvärt utsatta situationen på regnfyllda lägerplatser för flyktingar i Sydsudan. Filmen fick mig först att storgråta och sedan bli arg. Arg över att medkänsla och empati alltför ofta stannar vid ett knapptryck på ”gilla” eller ”Usch så hemskt!” på sociala medier. Det ger inte så mycket konkret hjälp för den som behöver en dos koleravaccin för att överleva. Eller en liter rent och friskt vatten.
Vad är det med situationen i Sydsudan som berör dig?
Det berör mig att människorna inte har möjlighet att göra egna val. Sådana situationer har berört mig sedan jag var mycket liten, och det gäller såväl människor som djur.
Invånarna i Sydsudan är flerfaldigt drabbade; de lever i en nybildad stat med så gott som obefintlig infrastruktur. De lever med inbördes konflikter och såvitt jag har förstått även med anfallande grupper från omkringliggande länder. De är extremt fattiga och har dessutom drabbats av svåra regn som gör att farliga sjukdomar kan spridas fort.
Jag tänker mycket på barnen och kvinnorna där... De lever under ännu fler och farligare hot än männen. Våldtäkt och andra sexuella övergrepp på både kvinnor och barn är vanligt. Det finns tydligen inget fungerande lagskydd mot detta. Kvinnorna är dessutom oftast omskurna på ett brutalt sätt och jag har läst mig till att var sjunde kvinna avlider under pågående förlossning! Det är ju helt horribelt! Jag kan bara ana vilka infektioner och vilka smärtor kvinnorna genomlider...
Varför valde du att starta en insamling till just Läkare Utan Gränser?
Jag frågade mina väninnor Anne-Greth Garmland, Anita Hillevi Lilja - Stenholm och Paola Zocherman om de ville vara med. Vi fyra donerade pengar initialt, för att komma igång. Som privatperson kan man välja att stötta via fungerande och trygga organisationer. Läkare Utan Gränser finns fortfarande kvar på plats i Sydsudan trots stor fara för de egna hjälparbetarna. Tyvärr har krigande grupper slutat att skona sjukvårdsinrättningarna nu, trots det enorma behovet av sjukvård. Utan sjukvård i Sydsudan riskerar hela befolkningen att gå under i kolera, malaria och krigsskador. Läkare Utan Gränser måste få arbetsro och material, mediciner och rent vatten till sin arbetsuppgift.
Varför ska människor i mitt i semestern bry sig om situationen i Sydsudan?
Har man något som heter ”semester” har man också en livssituation som innehåller valmöjligheter. Människorna i Sydsudan har inga val. De dricker vattnet när de måste för törstens skull. Sedan dör de. Troligen.
Människor mitt i semestern...de kunde ha varit människor mitt i katastrofens öga. Vi är privilegierade. Det medför ett ansvar. Inte ett ständigt och tyngande sådant, utan ett medmänskligt och frivilligt.
Här hittar du Berit Bernelyckes insamling: https://www.betternow.org/se/sydsudan-akutnodsituation
Bilderna från Sydsudan är tagna av fotojournalisten Jacob Zocherman.
