DEBATT | Våra kollegor i Libyens läger vårdar fler än tusen patienter varje månad. De vittnar om vidriga förhållanden. Hur många fler berättelser behöver Sveriges regering höra för att sluta blunda för helvetet i Libyen?
“Urgence pour maternité!" Det är sätesförlossning som har pågått en stund. Livmodertappen är fullt öppen men barnet kommer inte ut. Jag är här för att arbeta som ”akutläkare” och min obstetriska kunskap är begränsad.
Det är egentligen en bit längre bort de skjuter, men känns som precis intill oss, på andra sidan av muren. Kalasjnikovs och tyngre artilleri ekar i luften.
"Det är en tragedi på individnivå."
Över en halv miljon människor som tillhör folkgruppen rohingya har hittills flytt från delstaten Rakhine i Myanmar till Bangladesh.
Det är imorgon det bär av. Mitt andra uppdrag börjar nu på riktigt. Varje vecka i Sverige har varit en transportsträcka till detta ögonblick. Äntligen ska jag ut i fält igen.
"Jag undrade om de psykologiska konsekvenserna var värre än hennes fysiska skador."
- Barnläkaren Monica Thallinger berättar om flickan Alia som hon mötte i västra Mosul, Irak.
Vi arbetar ofta på avlägsna platser under extrema väderförhållanden där förutsättningarna är långt ifrån perfekta. Byggspecialisten Carlos Cortez berättar om ett nytt projekt som syftar till att förändra den saken till det bättre.
Jag tänkte berätta lite om Fatumata, en treårig flicka som var inlagd på sjukhuset. Hon kom in svårt undernärd och var mest skinn och ben. Det var däremot inte därför mor och mormor kom med henne till sjukhuset.
När Mamadu kom in på akuten var han djupt medvetslös, med kraftig svullnad och blåslagen över pannan och ögonen med tecken till skallfraktur.
"Dagen efter började Beatrice må allt sämre, men vi förstod inte varför. Hon hade ingen feber men hon var mer irriterad och sov större delen av tiden."
– Eamonn Faller, läkare i Kenya.
Skriver detta på Bryssels flygplats. Lite trött efter långflygning, OTÅLIG att komma hem. Och, måste jag tillstå, lite nervös för hur jag ska reagera när jag kommer hem, hur acklimatiseringsprocessen kommer att vara.
"Vi hade fått in en flicka med kramper, hon svarade enbart på smärta men hon hade i alla fall puls och andades. Strax efter att vi vänt henne på sidan började hon plötsligt att kräkas."
– Läkaren Irena Novotna i Sydsudan.
Upprymdhet och ovisshet är nog de känslor som snurrar runt när jag kommit igenom visumkontroll och tull och möts av en chaufför med MSF-väst och mitt namn på en skylt.
