Hoppa till huvudinnehåll

Bråttom

Publicerad 23 februari 2016

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Serbien. Flyktingar väntar på tåget i Presevo.

Flyktingar väntar på tåget i Presevo. 

Tågen går igen och människor fortsätter att komma. I registreringscentret kommer en familj till oss och frågar efter en läkare. Det är sonen på åtta år som är sjuk.

Vi tar dem till vår klinik. Pojken ser hängig ut och är väldigt blek. Medan föräldrarna försöker förklara hans symptom kräks han på golvet. Via tolken förstår vi att pojken har varit sjuk och behövt specialistvård i sina yngre år men de senaste två åren varit bättre. Den långa och stressfyllda resan har nu försvagat hans immunförsvar och han skulle troligen behöva uppsöka en specialist igen. Men som i så många andra fall är familjen stressade och otåliga att fortsätta resan. Deras mål är att ta sig till Tyskland.

Vi ger pojken febernedsättande och vätskeersättning. Föräldrarna får med sig ett "health passport" där läkaren skriver ner informationen vi fått och medicinen vi gett. Det underlättar för nästa läkare om de behöver söka medicinsk hjälp senare på resan. Läkare Utan Gränser har även en klinik vid gränsen till Kroatien, och detta är lite den enda trösten när vi släpper iväg dem, att veta att det finns fler möjligheter till medicinsk hjälp längst med vägen om situationen förvärras. 

De senaste veckorna har våra medicinska team (dag + nattskift) träffat i snitt 600 patienter varje vecka. Det vi ser mest av är luftvägs-infektioner (50 procent) då många tvingas tillbringa stora delar av resan med att sova utomhus eller på kalla bussar och tåg. Men vi ser också otroligt många som har besvär som är relaterade till resan, så som värk i kroppen, utmattning, blåsor och frostskador på fötterna och magbesvär pga oregelbunden och ensidig kost (tänk dig själv att bara äta tonfisk-konserver, vitt bröd och kex i flera dagar). Ibland bedömer läkarna att någon behöver skickas till ett sjukhus för ytterligare vård. Men det är inte alla som går med på att stanna pga stressen över att komma ifrån den grupp man reser med eller rädslan för att gränser ska stängas och man blir strandsatt.