Hoppa till huvudinnehåll

Brist på livsnödvändiga läkemedel i hela Sydsudan

Publicerad 7 april 2016

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Joanne Liu på besök i Sydsudan.

Joanne Liu på besök i Sydsudan. 

För ett år sedan varnade Läkare Utan Gränser det humanitära samfundet och givare för den kommande bristen på livsnödvändiga läkemedel i Sydsudan. Vi är frustrerade över att varningen inte ledde till några avgörande handlingar för att förhindra bristen på läkemedel. 

Denna brist har skapat ytterligare en kris i ett land som drabbats hårt av våld och där hundratusentals människor flytt. Konflikten i Sydsudan har nu pågått i över två år vilket har haft en stor påverkan på befolkningen och utsatt de allra mest sårbara för stora risker. Utöver denna redan svåra humanitära situation uppenbarar sig nu ytterligare en humanitär kris som hade gått att förhindra.

Indraget stöd till fonden Emergency Medicines Fund (EMF), som ska säkerställa finansiering, inköp och tillhandahållande av livsnödvändiga mediciner i hela Sydsudan, har nu lett till att det saknas läkemedel i hela landet. Det är oacceptabelt och förödande. Även om ansvaret officiellt hade lämnats över till regeringen så fanns det ingen tvekan om att de inte skulle klara av att hantera denna brist eftersom landet befinner sig i kris.

Ansträngningar för att förhindra läkemedelsbristen har inte varit tillräckliga. Trots att reservlager har delats ut ser våra team i dag att det råder brist på mediciner på sjukvårdsinrättningar på de flesta platserna där vi arbetar i Sydsudan – även i områden som inte är lika hårt drabbade av konflikten. För att ge ett exempel så besökte vi 42 sjukvårdsinrättningar i och runt om staden Aweil; tolv av dem var helt stängda och 23 hade behövt stänga tillfälligt och skicka patienter till marknaden för att själva köpa sina mediciner.

Hur allvarlig situationen är visade sig under malariaepidemin förra året då vi behandlade fler fall än någonsin. Många patienter kom till våra kliniker i ett sent sjukdomsskede eftersom lokala vårdcentraler saknade grundläggande mediciner, trots att donationer och distribuering av malariatester och -behandlingar hade gjorts.

Nu är situationen som vi varnande för redan förra året ett faktum. Ändå har ingenting gjorts trots att det råder brist på läkemedelsbristen runtom i landet. Regnperioden är i antågande och med den nya sjukdomsutbrott.

Vi uppmanar nu alla givare, aktörer och myndigheter att tillsammans försöka avvärja en medicinisk kris för att inte göra den humanitära situationen ännu värre. Vi har inte råd att neka befolkningen livräddande mediciner. Misslyckas vi med att lösa denna fråga riskerar vi tusentals människors liv, framförallt de mest utsatta i landet – kvinnorna och barnen.

Vi har redan lyft denna fråga till alla stora institutionella givare i otaliga möten men jag känner att vi måste upprepa vår uppmaning till allmänheten genom detta öppna brev.

Joanne Liu

Läkare och internationell ordförande för Läkare Utan Gränser

Relaterade nyheter

Den lilla flickan som kom till kliniken i Sydsudan.
Sydsudan

Att hålla flickan vid liv

"En eftermiddag bärs en liten flicka på 1,8 kilo in på kliniken. Hon är en vecka gammal. Kvinnorna som kommer med barnet berättar att modern dött under hemförlossningen."
- Läkaren Marie Inhammar i Sydsudan.

Diabetessjuka Bagat Adshar testar sitt blodsocker på Agok-sjukhuset i Sydsudan.
Sydsudan

När insulinet tar slut tar livet slut

"För sjunde dagen i rad tvingas vi informera patienterna med diabetes som kommer för att hämta sitt insulin att det tyvärr inte kommit någon leverans än. Just nu är det krisläge för det finns inget insulin alls". Svenska läkaren Marie arbetar i Sydsudan.

Roslyn Brooks, läkare från Australien som arbetar på Läkare Utan Gränsers sjukhus i Lankien, Sydsudan
Sydsudan

Ett brev från Lankien

"Att undersöka halsen kan förvärra läget, så den första regeln är att aldrig försöka öppna barnets mun eller undersöka halsen."
- Roslyn Brooks, som arbetar som läkare i Sydsudan.

Lokalanställda Safari, Acheri, Pascal tillsammans med Marie i Sydsudan.
Sydsudan

Att göra skillnad på lång sikt

Det är tisdag eftermiddag och jag håller i en utbildning gällande återupplivnig av nyfödda. På britsen framför mig ligger en docka och all utrustning man behöver. Runt mig står fyra barnmorskeassistenter samlade.