Hoppa till huvudinnehåll
Publicerad 29 januari 2016

CAR: utan hopp om att återvända

Foto: Luca Sola

I Centralafrikanska republiken (CAR) är det oroligt sedan i september. I huvudstaden Bangui har 30 000 människor sökt skydd i läger, skolor och kyrkor. 

Ett spänt lugn råder i Centralafrikanska republiken där man inväntar den andra omgången i presidentvalet som ska genomföras i början av februari. I september flammade våldet upp igen och befolkningen lever i ständig rädsla för nya våldsutbrott.

I huvudstaden Bangui har över 30 000 människor tagit sin tillflykt till överbefolkade och osanitära läger, samt till skolor och kyrkor. För att ge dem bra och kostnadsfri vård har Läkare Utan Gränser mobila kliniker i fem läger i staden. Vi driver också ett sjukhus och en mödravårdsklinik i Mpoko, ett av lägren, samt ger sjukvård en gång i veckan i den muslimska enklaven i PK5. 

I bilder - livet som internflykting i Bangui

Det här är Benzvi, ett flyktingläger i Bangui. Hit kommer vår personal två gånger i veckan för att ge människor vård. En vanlig dag träffar de omkring 150 patienter. De flesta söker vård för malaria, luftvägsinfektioner och diarré – sjukdomar som i många fall är ett resultat av lägrets svåra levnadsförhållanden. 

En vy av tälten i flyktinglägret Mpoko, Bangui. Människorna här har tvingats fly sina hem och många av dem har kommit hit med få eller inga tillhörigheter. Här sover några i tält som byggts av det material som man kunnat hitta, andra sover utomhus.

En kvinna diskar stora kärl, i bakgrunden syns ett tältläger och torklinor fulla av tvätt
Foto: Luca Sola

30-åriga Nadège med sonen Prosper och dottern Gabriella i flyktinglägret Benzvi. Hit flydde de när oroligheterna bröt ut i december 2013 och de har bott här sen dess. För att överleva bakar Nadège kakor som hon säljer på gatorna i Bangui. ”Vi har bara mat nog för ett mål mat om dagen till oss själva och barnen” berättar hon.

En ung kvinna sitter på en filt på golvet tillsammans med sina två små barn
Foto: Luca Sola

22-åriga Ethna i flyktinglägret Benzvi, Bangui. Ethna och Nadège är vänner och brukade bo i samma område. Ethna flydde hit tillsammans med Nadège efter att hennes hem attackerats av beväpnade grupper. De tog allt hon ägde och dödade tre av hennes grannar. Sen de flyttade hit har både Ethnas och Nadèges barn insjuknat i malaria flera gånger, men de har fått vård på vår mobila klinik. Ibland försöker vännerna åka hem för att se om det är möjligt att flytta tillbaka, men situationen är fortfarande väldigt instabil.

En ensam kvinna sitter på en madrass på golvet i ett tält och tittar ner i marken
Foto: Luca Sola

35-åriga Nina Wongbo på ett fält i flyktinglägret Mpoko, Bangui. Många här är beroende av små bitar av mark för att kunna odla grödor och ha något att äta. 

En man och en kvinna arbetar på ett fält med tältläger i bakgrunden
Foto: Luca Sola

Lucienne Bironta bor i flyktinglägret Mpoko. Hennes dotter mår inte bra, därför har hon tagit med henne till vår klinik. ”Vi har sovit i min släktings hus utanför lägret i en vecka nu. Det är för svåra levnadsförhållanden i lägret. Det är otryggt, smutsigt och flugor överallt”, berättar hon. Lucienne har bott lägret i två år nu. Hon flydde hit för att skydda sin familj, efter att fyra av hennes grannar dödats.

En äldre kvinna med huvudbonad sitter i ett tält med ett barn i 10-årsåldern snett framför sig
Foto: Luca Sola

17-åriga Mireil Bozanga väger sin bebis med hjälp av vår personal i lägret Benzvi, Bangui.

Personal från Läkare Utan Gränser väger en bebis i en våg hängandes från taket medan mamman tittar på
Foto: Luca Sola

 37-åriga Amin Afis brukade jobba som diamanthandlare och hantverkare innan han flydde till den centrala moskén i Bangui. Amin och hans familj har lyckats skydda sig från oroligheterna genom att hålla sig gömda. Att Amin fortfarande är i livet är tack vare hans grannars solidaritet. Enligt Amin verkar säkerhetssituationen ha förbättrats sen påven besökte staden i november, men rädslan är fortfarande stor.

En medelålders man i vit skjorta sitter ner och tittar rakt in i kameran
Foto: Luca Sola

Valentin flydde sitt hem efter att våldet bröt ut den 5 december. Beväpnade män dödade två av hans grannar och hans ena son, sen plundrade de huset. Valentin tvingades begrava sin son på sin egen mark, eftersom det var för farligt att besöka gravplatsen. Sen flydde han till Mpoko-lägret. Valentin säger att de beväpnade grupperna är orsaken till oroligheterna i landet och han önskar att de snabbt avväpnas. "Presidentvalen är ett hopp. Vem som än blir vald hoppas vi blir respekterad av alla."

En man i prickiga kläder sitter på en pall i ett tält och tittar till höger
Foto: Luca Sola

 

Läkare Utan Gränser har arbetat i Centralafrikanska republiken sedan 1996 och har över 3000 internationellt och 2000 lokalt anställda i landet. Utöver aktiviteterna i Bangui arbetar vi på 15 platser över hela landet samt hjälper flyktingar från CAR i grannländerna Tchad, Kamerun och Kongo-Kinshasa.

En operationssal där en patient förbereds för operation.

Svåra tider, enkelt val

Krig, kriser och katastrofer avlöser varandra. Det kan kännas överväldigande. Men mitt i allt det svåra finns något enkelt: valet att agera. Tillsammans med dig ger vi sjukvård och humanitärt stöd till dem som behöver det mest.
Bli månadsgivare