Denna vecka påbörjar vi en vaccinationskampanj flyktinglägret Batangafo i norra Centralafrikanska republiken. Målet är att vaccinera minst 18 000 barn upp till 15 års ålder mot mässling och polio. Barnen kommer även att få vitaminer och behandling mot parasiter.
Vaccinationskampanjen var egentligen planerad till nästa månad men efter att flera misstänkta fall av mässling upptäckts i lägret, flyttades kampanjen fram för att undvika risken för ett utbrott eller en epidemi. Batangafo-lägret är hem till ungefär 35 000 människor som flytt undan våldet i landet.
Sommaren 2014 inträffade ett antal väpnade attacker som tvingade hundratals människor att fly sina hem och söka skydd i lägret som ligger mellan sjukhuset och de fredsbevarande truppernas huvudkontor. Beväpnade milisgrupper har sedan dess fortsatt att plundra hem och utföra attacker vilket tvingar alltfler familjer att överge sina hem och bosätta sig i lägret. Idag är de flesta andra områdena i Batangafo öde.
Människor flyr inte bara från milisgruppernas våld, utan även undan attacker från nomadiska herdesamhällen. I samband med regnsäsongens slut, har det alltid förekommit landdispyter mellan nomaderna från norr och den lokala befolkningen som huvudsakligen sysslar med jordbruk. På grund av den pågående konflikten och det allmänna säkerhetsläget i landet har även dessa dispyter blivit allt våldsammare.
ÖVERBEFOLKNING ÖKAR RISK FÖR SJUKDOMSUTBROTT
Batangafo-lägret var ursprungligen byggt för 12 000 människor men i dagsläget bor där omkring 35 000 på en yta på cirka tjugo kvadratkilometer.
– Överbefolkning är en stor riskfaktor vad gäller sjukdomsutbrott i lägret, säger Carmen Terradillos, medicinsk koordinator för vårt projekt i Batangafo.
– Förutom att börja med vaccinationerna så stärker vi våra sjukhusresurser för att vara beredda om det kommer fler patienter. Än så länge har vi inte sett någon större ökning, men det kan bero på att många familjers främsta prioritet är att finna mat för dagen, så när någon blir sjuk tar man dem inte till en läkare innan tillståndet är allvarligt.
Vi försöker därför uppmuntra invånarna i lägret att söka vård i tid genom hälsoinformationsaktiviteter. Vår medicinska personal kommer även börja göra regelbundna besök ute i lägret för att bättre kunna följa situationen.
STORA SÄKERHETSRISKER
Så länge säkerheten inte kan garanteras har människorna i Batangafo inget annat val än att stanna kvar i lägret. Men regnsäsongen som börjar om några månader för med sig nya problem då hyddorna i inte är byggda för att stå emot kraftiga regnfall och många står på platser där vattnet inte rinner undan.
– Vi hade gärna lämnat lägret. Vi vill åka hem. Men om vi inte känner oss säkra så stannar vi kvar och gör allt vi kan för att stärka våra hyddor. Vi kommer inte att lämna, säger Brigitte Befio, en kvinna från Batangafo som har levt i lägret i flera månader med sin man och fem barn.
– Vi kommer inte att lämna förrän milisen som attackerar oss har blivit avväpnade, säger Lea Nukofio. Hon är 59 år gammal och kan inte komma ihåg att det har varit så våldsamt någonsin förut. I
två års tid har hon flytt undan attacker från milisen tillsammans med hundra andra människor från byn Kambakota, ungefär 50 kilometer väster om Batangafo.
FLER MÄNNISKOR ANLÄNDER VARJE DAG
Att det dagligen anländer ett dussintals människor från områden omkring Batangafo, visar vilken osäkerhet som råder i hela området. Vi har fem stycken hälsostationer i utkanterna av byn, men på grund av säkerhetsriskerna är det svårt att driva dem ordentligt och för befolkningen att nå dem. Det innebär att tusentals människor står utan tillgång till basal sjukvård.
– Dessa människor befinner sig i en extremt sårbar situation. Ännu värre än de som befinner sig i lägret. De har verkligen ingenting, säger Carmen Terradillos.
– Om det inte är säkert att använda vägarna kan vi inte nå ut med livsviktig vård, lägger Stella Aprile till, vår landansvariga i Centralafrikanska republiken.
– I de norra delarna av landet förekommer sjukdomar som malaria, luftvägsinfektioner och smittsamma ögoninfektioner som kan göra en blind. Men om vi inte är där för att hjälpa till så förblir de odiagnostiserade och obehandlade.
Läkare Utan Gränser har arbetat I Centralafrikanska republiken sedan 1997 och har för tillfället mer än 300 internationella och 2 000 centralafrikanska fältarbetare i landet. Sedan december 2013 har vi ökat våra medicinska projekt från 10 till 20 i takt med att krisen förvärrats. Vi bistår även de som flyr över gränsen i grannländerna Tchad, Kamerun och Kongo-Kinshasa.
I Batangafo driver vi ett sjukhus med 165 sängar och stödjer fem hälsocenter i området. Mellan december 2013 till slutet av 2014 har mer än 37 000 människor fått vård och vi har utfört mer än 500 operationer.
