Hoppa till huvudinnehåll

”DE HÖGG HENNE MED MACHETE”

Publicerad 7 juni 2012

I östra Kongo-Kinshasa, i Kivu-provinserna, hamnar civilbefolkningen mitt emellan de väpnade grupper och militär som strider mot varandra. Våra patienter och personal vittnar om våldet de ser.

En fembarnsmor, som själv saknar sin man och ett barn efter en attack mot hennes by, berättar om sina föräldrars öde i maj i år:
– Förra månaden attackerades mina föräldrars by. De försökte fly men min mor hann inte undan. De högg ihjäl henne med en machete. Min far sprang men sköts till döds. I deras by hittades elva personer som hade huggits ihjäl med machete.

Långvarig konflikt

Konflikten i Kongo-Kinshasa har pågått i flera år. Under de senaste månaderna har våldet i Norra och Södra Kivu tilltagit. Byar plundras och befolkningen blir omringade. Sedan april har vi behandlat mer än 200 människor men de drabbade är långt många fler. Vår närvaro ger oss en unik inblick i hur civilbefolkningen drabbas.
En flerbarnspappa saknar två av sina barn efter en attack mot hans by i maj:
– En stor grupp attackerade oss och vi sprang därifrån. Jag tog ett barn på ryggen och ett i handen. Min fru bar det minsta. Det är ett krig här och vi vet inte vart vi ska vända oss.
Befolkningen tvingas till flykting- och transitläger, men många gånger har de ingenstans att ta vägen. Tusentals lever inneboende i andra familjers hem där de delar tak och mat. Ännu fler gömmer sig i skogen under presenningar som de täcker av löv för att inte synas utifrån.
Under attackerna plundras och bränns byar. En fyrbarnsmamma berättar:
– Vi flydde precis innan de kom till vår by. Jag gömde mig i skogen med mina barn medan de brände våra hus. Min svåger, svägerska och svärmor brändes alla ihjäl inne i ett av husen.

Rädsla för att söka vård

Till många av våra mottagningar och kliniker märker vi att patienterna anländer alldeles för sent; de anländer i ett livshotande tillstånd. På vägarna är risken att utsättas för våld för stor.
En av våra sjuksköterskor berättar:
– En kvinna fick ett missfall i sitt hem en kväll; blödningen var allvarlig. Kvinnans familj vågade inte ta sig till oss under natten, så de väntade tills morgonen och gick till fots i några timmar till vårt sjukhus. När hon anlände hade hon förlorat för mycket blod, det fanns inget vi kunde göra. Hon dog väldigt snabbt.
Det upptrappade våldet i Kivu-provinserna ger allvarliga humanitära och medicinska konsekvenser för befolkningen i området. I Kongo-Kinshasa gör vi en våra större insatser.
 
I Norra och Södra Kivu-provinsen finns vi på 10 sjukhus, i 31 hjälpcenter, och på 9 hälsoposter. Vi har mobila kliniker, flera kolerabehandlingscenter och beredskap för akutinsatser.

Relaterade nyheter

Elisabeth Chihemba och hennes treårige son Elris Kamo i kolerabehandlingscentret i Minova, Kongo-Kinshasa.
Kongo-Kinshasa

Kolera sprids snabbt i södra Kivu

Kolerautbrottet i södra Kivu, Kongo-Kinshasa, växer i omfattning och sedan slutet av juli har vi behandlat fler än 1 200 patienter. Regionens dåligt utrustade vårdcentraler är överfulla och det finns en stor risk att situationen hamnar utom kontroll.

Jag lämnade Bolomba för nio dagar sedan. Två dagar på motorcykel och därefter flyg till Kinshasa.
Kongo-Kinshasa

Äntligen inne på målrakan

Skriver detta på Bryssels flygplats. Lite trött efter långflygning, OTÅLIG att komma hem. Och, måste jag tillstå, lite nervös för hur jag ska reagera när jag kommer hem, hur acklimatiseringsprocessen kommer att vara. 

En liten patient får vård på sjukhuset i Bolomba, Kongo-Kinshasa, där Ludvig Bolinder arbetar.
Kongo-Kinshasa

Ett wifi-fönster mot omvärlden på glänt

Skriver detta i all hast. Det visar sig att det regnar manna från himlen idag, i form av wifi via satellit. Ska kanske passa på att ladda ned DN i pdf-format. Jag är så totalt avskuren från nyhetsflödet i världen här; om det rasade ett nytt världskrig skulle jag inte veta om det.