"De nådde oss försent"

Båten är på väg i full hastighet mot strandbrynet, sanden bromsar in båten hjälpligt. Akutteamet är på plats. Vi ser besättningen. Där är de, sittande på däck i båten.

Jag ser barnmorskan som hjälper kvinnan att föda, huvudet är redan ute. Barnmorskan fäster två peanger på navelsträngen, som är lindad runt halsen på barnet, klipper med sax och frigör halsen från navelsträngen och förlöser fostret. Samtidigt så försöker mamman att hitta en mindre smärtsam ställning i den trubbiga båten.

Barnet lindas in en filt, placeras i armarna på akutsjuksköterskan och flyttas med ilfart de återstående 30 meterna det är till akuten. Samtidigt använder vi båren för att förflytta mamman ur båten.

Barnmorskan Camille lämnar över det nyfödda barnet till akutsjuksköterskan. Foto: Frederic Noy/COSMOS. 

Värkarna startade igår eftermiddags. Här är det dels tradition att genomföra födseln med hjälp av vänner och familjemedlemmar. Så länge det inte är några komplikationer brukar det vanligtvis gå bra. I det här fallet så var den alltför långa och även blodiga förlossningen övermäktig och gav dem inget annat val än söka hjälp. Men, det är långa och svåra avstånd till sjukhuset. Vi fick precis vetskap om situationen och barnmorskan, med båtförare, åkte uppströms i 30 minuter för att hjälpa till och transportera dem till Läkare Utan Gränsers sjukhus.

På akuten varken gråter eller andas barnet, vi påbörjar hjärt-och lungräddning men tyvärr utan framgång. De nådde oss försent.

Alexander Nyman och sjuksköterskan Delphine Jacquet försöker rädda det lilla barnet. Foto: Frederic Noy/COSMOS. 

Kvinnans läge är fortfarande kritiskt, hon har förlorat mycket blod sedan igår, blodvärdet är 6,0 g/dl och hon är i chock. Vätskebehandling ges, men hon behöver blod. Här i Old Fangak finns det ännu ingen blodbank, så behöver man blod är det oftast en familjemedlem som får donera, om deras blod är kompatibelt, vill säga. Lyckligtvis har kvinnan en familjemedlem med den rätta blodgruppen och först efter transfusionen är hennes tillstånd stabilt.

Vi kunde inte rädda barnets liv, men vi kunde rädda kvinnans. Old Fangak är en by med cirka 48 000 invånare, omringad av träsk och en flod. Inga cyklar, bilar eller vägtransporter finns. Sättet att ta sig hit är via båt eller flyg (oftast helikopter) och elektricitet har vi enbart per generator. Mat är svårt att tillgå, speciellt under den nuvarande torrperioden, och även svårare för dem vilka bor långt från the större byarna. Samma gäller för sjukvårdens tillgänglighet. Befolkningen från mindre avlägsna byar har ibland vandrat i dagar för att nå sjukhuset, både genom träsk och mark.

Mitt tredje uppdrag för Läkare Utan Gränser gör jag i Sydsudan, där jag kommer att vara i tre månader.

Följ Alexander Nymans blogg från Sydsudan, och läs hans tidigare blogg från Centralafrikanska republiken.