Hoppa till huvudinnehåll

"Den lilla flickan har förlorat sin bästa vän"

Publicerad 25 augusti 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
En sjuksköterska försöker sätta en infart på ett barn i Sierra Leone.

En sjuksköterska försöker sätta en infart på ett barn i Sierra Leone. 

Det känns enkelt att skriva om alla barn som blev friska, alla de som överlevde. Men de som inte klarade sig – hur sätter man ord på en sådan händelse? Det har sjuksköterskan Chris Sweeney, som arbetar i Sierra Leone, funderat över efter sitt möte med pojken David. 

”Jag sitter och pratar med Mohamed, sjuksköterska, när vi får veta att ett akut sjukt barn kommit till kliniken. Mohamed och jag lämnar det lilla rummet, springer förbi det överfulla väntrummet där mammor håller sina barn tätt intill bröstet och in på avdelningen.

På den första sängen ligger en liten pojke på rygg och stirrar upp i taket. Han är för utmattad för att röra huvudet men han blinkar mot mig när jag kommer närmare.

Hans ögon ser ut som att de vill gråta, men han orkar inte.

Mohamed försöker sätta en infart i pojkens högra arm, medan vi andra försöker samma sak på den vänstra armen. Våra bedömningar bekräftar det vi redan vet. Pojken har feber, svår malaria, anemi och lunginflammation. Han heter David och är tre år gammal.

Det är vanligt att barn kommer till vår klinik i det här tillståndet. Majoriteten blir friska och jag förväntar mig att vi kommer att stabilisera David och hänvisa honom vidare till sjukhuset.

Istället blir Davids ögon glasklara och hans ansikte blir helt stilla.

Ibland gör även barn i Davids tillstånd en mirakulös återhämtning.

Någon bakom mig brister ut i gråt. Jag vänder mig om och ser en flicka som står vid ingången till avdelningen. Det är Davids sexåriga storasyster.

Kort därefter bryter Davids mamma ihop, sedan hans farmor. 

Jag tittar på Davids syster och tänker att den här lilla flickan precis har förlorat sin bästa vän. Att hon kommer att återvända hem utan en lillebror att leka med.

David är insvept i en blå och brun filt när hans mamma gråtandes bär ut honom från kliniken. Hans syster och hans mormor följer efter.

Vårdcentralen är fullbelagd. Ett barns död är inte ovanligt. Men det är lättare att skriva om de barn som återhämtar sig. De undernärda barnen som blir friska, barnen som vi skickar vidare till sjukhus för behandling. För ibland gör även barn i Davids tillstånd en mirakulös återhämtning.

Allt detta är möjligt tack vare den nationella personalen här, de som också kommer att finnas kvar i Sierra Leone när vi åker härifrån. Det är också tack vare de miljoner givare som tycker att barn som David har rätt till kostnadsfri vård och få en chans att bli frisk. Internationell personal spelar en roll, men vi är inte viktigast.

Tack vare en kombination av det ovanstående kan tusentals sjuka barn som har besökt oss återvända hem och leka med sina syskon."

– Chris Sweeney, sjuksköterska Sierra Leone.

Relaterade nyheter