Hoppa till huvudinnehåll

Den tysta sjukdomen: patienter med hepatit C i Ukraina

Publicerad 3 augusti 2018

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Andrij Konovalov tillfrisknade från hepatit C 2015. Nu använder han sin erfarenhet för att hjälpa patienter med sjukdomen.

Andrij Konovalov tillfrisknade från hepatit C 2015. Nu använder han sin erfarenhet för att hjälpa andra patienter med sjukdomen.

I Ukraina har fem procent av befolkningen hepatit C. Numera finns effektiv behandling mot denna virussjukdom som annars ofta leder till döden – problemet är att den sällan är tillgänglig. I Mykolajiv i södra Ukraina vårdar vi patienter med hepatit C och hiv.

– Jag har ju hiv, så därför brydde jag mig inte om att jag hade hepatit C också. Det var först när min kusin dog i leverinflammation som jag blev intresserad och började forska i hur kroppen egentligen påverkas av hepatit C.

Andrij Konovalov, före detta officer inom Ukrainas militär, fick veta att han hade hiv redan som 24-åring. I flera år levde han som om varje dag kunde vara den sista – tills han träffade en person från Läkare Utan Gränser och hans inställning till livet förändrades helt. Istället för att vänta på döden bildade Andrij en stödorganisation för människor med hiv.

Detta var 1999, när vi just höll på att starta ett projekt med vård och psykosocialt stöd till personer med hiv/aids i Mykolajiv-regionen i södra Ukraina. Sedan 2017 behandlar vi även patienter med hepatit C, en virussjukdom som drabbar levern och varje år kräver 700 000 människors liv.

Utan behandling är den ofta dödlig

Hepatit C är en sjukdom som det inte talas om så ofta. Men runt om i världen beräknas drygt 70 miljoner lida av kronisk hepatit och utan behandling är den ofta dödlig. Sedan ett par år finns en effektiv behandling som endast tar tolv veckor och inte ger tillnärmelsevis så svåra biverkningar som den gamla behandlingen.

Problemet är – som så ofta – att de nya läkemedlen inte når fram till platser där behovet är som störst.

Som till exempel Ukraina. Runt fem procent av befolkningen har hepatit C, varav många aldrig får tillgång till behandling. Delvis beror det på att nya behandlingar och diagnosverktyg inte är tillgängliga. Delvis på den stigmatisering som omgärdar sjukdomen, inte minst om den drabbade även har hiv. Som hepatit C-drabbad riskerar man att förlora sitt jobb och bli utfryst ur sociala sammanhang.

"Jag kände flera personer som gav upp"

Andrij fick behandling och tillfrisknade 2015. Nu använder han sin erfarenhet för att hjälpa patienter inom Läkare Utan Gränsers projekt, där han arbetat sedan 2017.

– Jag fick de gamla medicinerna och behandlingen var väldigt svår, jag hade knappt kunnat föreställa mig att det var möjligt att få sådana biverkningar. Jag kände flera personer som gav upp och avbröt behandlingen och trodde att det berodde på att de saknade motivation. Men efter ett tag insåg jag att allt jag hade hört om biverkningarna var sant. Samtidigt tänkte jag att medicinerna var så dyra och att jag inte fick ge upp. Vissa dagar kände jag mig så svag att jag inte kunde gå ut eller knappt ens ta mig ur sängen. Jag fick psykologiska besvär och blev aggressiv och nervös.

Läkare Utan Gränser använder de nya läkemedlen som inte ger sådana allvarliga biverkningar. Men även om de är lättare för patienterna att stå ut med kan de fortfarande behöva stöd – stöd som de får av Andrij.

– Jag gör mitt bästa. Jag märker att folk litar på mig och jag vet ju hur viktigt det är att få stöd när livet är tufft.

Projektet i Mykolajiv omfattar 1 000 patienter varav 750 har både hepatit C och hiv. För dessa patienter är sjukdomsförloppet snabbare och utan behandling ökar risken att de dör av skrumplever eller levercancer. De båda läkemedel vi använder oss inom projektet, daclatasvir och sofosbuvir, har begränsade biverkningar och kan bota hepatit C på tolv veckor. Patienterna får även psykosocialt stöd och utbildning i vad det är för en sjukdom och hur behandlingen underlättas av hälsosamt leverne.

Läs mer om sjukdomarna hepatit A, B och C.