Hoppa till huvudinnehåll

"DET ÄR EN RIKTIG ÖGONÖPPNARE"

Publicerad 3 juli 2012

Anna Zahn har nyligen kommit hem från Sydsudan där det pågår en allvarlig flyktingkris. Här berättar hon om tiden i fält och varför hon gärna vill åka på uppdrag för oss.

I Sverige lever Anna Zahn ett vanligt liv. Hon har familj och barn och anställning som sjuksköterska på ett bemanningsföretag. 
– Jag är inte ung och kan inte, som många andra, leva för Läkare Utan Gränser. Men jag är en rastlös person, och har bestämt att jag vill åka ut ungefär en gång om året, säger hon och menar att hennes flexibla anställning möjliggör arbete på fält.

Såg behov överallt

Intresset för fältarbete har hon bland annat fått från resor hon gjort i olika världsdelar och från känslan av otillräcklighet. Där satt hon i en trygg turistjeep och utanför flockades barn som ofta var sjuka och som tiggde från andra sidan bilrutan.
– Vart jag än åkte såg jag behovet, och som sjuksköterska såg jag även att jag kunde fylla det. Här hemma kan någon alltid ersätta mig, men inte där.

Alltid jour

I maj kom Anna hem från Sydsudan från staden Aweil i nordvästra Sydsudan. Där arbetade hon tillsammans med 20 andra fältarbetare från olika länder på stadens allmänna sjukhus. På sjukhuset bedriver vi ett mödra- och barnavårdsprogram och Anna Zahn var ansvarig för operationsavdelningen.
På avdelningen utfördes kejsarsnitt och kvinnor som fått missfall eller råkat ut för andra gynekologiska komplikationer fick vård. Anna hade alltid jour; i tre månader var hon redo, både natt och dag. I början var det svårt men efter ett tag lärde hon sig behärska situationen.
 
Vad var det bästa med din tid i Aweil?
– Det var något jag inte hade tänkt på tidigare, men vi vårdade väldigt många brännskadade barn. Det finns mycket eld i hemmen i Sydsudan och barn är ju nyfikna. Vi hade väldigt bra rutiner för den vården, och det var underbart att kunna skriva ut friska barn.
Under 2011 var Anna även i Libyen, på sitt första uppdrag för oss. Ett mycket intressant uppdrag enligt henne själv, där hon jobbade i rebellernas fängelser dit Khadaffis anhängare skickades. Människor som egentligen ingen brydde sig om när Khadaffi förlorade makten.
– Jag lärde mig att de inte var några skitstövlar, de var helt normala. Många av dem var helt förtvivlade över att de valt fel sida innan kriget. Men då var det ju den rätta sidan.
 
Vill du åka ut för Läkare Utan Gränser igen?
– Ja, det gör mitt liv så mycket djupare. Det är en riktig ögonöppnare.

Relaterade nyheter

Den lilla flickan som kom till kliniken i Sydsudan.
Sydsudan

Att hålla flickan vid liv

"En eftermiddag bärs en liten flicka på 1,8 kilo in på kliniken. Hon är en vecka gammal. Kvinnorna som kommer med barnet berättar att modern dött under hemförlossningen."
- Läkaren Marie Inhammar i Sydsudan.

Diabetessjuka Bagat Adshar testar sitt blodsocker på Agok-sjukhuset i Sydsudan.
Sydsudan

När insulinet tar slut tar livet slut

"För sjunde dagen i rad tvingas vi informera patienterna med diabetes som kommer för att hämta sitt insulin att det tyvärr inte kommit någon leverans än. Just nu är det krisläge för det finns inget insulin alls". Svenska läkaren Marie arbetar i Sydsudan.

Roslyn Brooks, läkare från Australien som arbetar på Läkare Utan Gränsers sjukhus i Lankien, Sydsudan
Sydsudan

Ett brev från Lankien

"Att undersöka halsen kan förvärra läget, så den första regeln är att aldrig försöka öppna barnets mun eller undersöka halsen."
- Roslyn Brooks, som arbetar som läkare i Sydsudan.

Lokalanställda Safari, Acheri, Pascal tillsammans med Marie i Sydsudan.
Sydsudan

Att göra skillnad på lång sikt

Det är tisdag eftermiddag och jag håller i en utbildning gällande återupplivnig av nyfödda. På britsen framför mig ligger en docka och all utrustning man behöver. Runt mig står fyra barnmorskeassistenter samlade.