Anna Zahn har nyligen kommit hem från Sydsudan där det pågår en allvarlig flyktingkris. Här berättar hon om tiden i fält och varför hon gärna vill åka på uppdrag för oss.
I Sverige lever Anna Zahn ett vanligt liv. Hon har familj och barn och anställning som sjuksköterska på ett bemanningsföretag.
– Jag är inte ung och kan inte, som många andra, leva för Läkare Utan Gränser. Men jag är en rastlös person, och har bestämt att jag vill åka ut ungefär en gång om året, säger hon och menar att hennes flexibla anställning möjliggör arbete på fält.
Såg behov överallt
Intresset för fältarbete har hon bland annat fått från resor hon gjort i olika världsdelar och från känslan av otillräcklighet. Där satt hon i en trygg turistjeep och utanför flockades barn som ofta var sjuka och som tiggde från andra sidan bilrutan.
– Vart jag än åkte såg jag behovet, och som sjuksköterska såg jag även att jag kunde fylla det. Här hemma kan någon alltid ersätta mig, men inte där.
Alltid jour
I maj kom Anna hem från Sydsudan från staden Aweil i nordvästra Sydsudan. Där arbetade hon tillsammans med 20 andra fältarbetare från olika länder på stadens allmänna sjukhus. På sjukhuset bedriver vi ett mödra- och barnavårdsprogram och Anna Zahn var ansvarig för operationsavdelningen.
På avdelningen utfördes kejsarsnitt och kvinnor som fått missfall eller råkat ut för andra gynekologiska komplikationer fick vård. Anna hade alltid jour; i tre månader var hon redo, både natt och dag. I början var det svårt men efter ett tag lärde hon sig behärska situationen.
Vad var det bästa med din tid i Aweil?
– Det var något jag inte hade tänkt på tidigare, men vi vårdade väldigt många brännskadade barn. Det finns mycket eld i hemmen i Sydsudan och barn är ju nyfikna. Vi hade väldigt bra rutiner för den vården, och det var underbart att kunna skriva ut friska barn.
Under 2011 var Anna även i Libyen, på sitt första uppdrag för oss. Ett mycket intressant uppdrag enligt henne själv, där hon jobbade i rebellernas fängelser dit Khadaffis anhängare skickades. Människor som egentligen ingen brydde sig om när Khadaffi förlorade makten.
– Jag lärde mig att de inte var några skitstövlar, de var helt normala. Många av dem var helt förtvivlade över att de valt fel sida innan kriget. Men då var det ju den rätta sidan.
Vill du åka ut för Läkare Utan Gränser igen?
– Ja, det gör mitt liv så mycket djupare. Det är en riktig ögonöppnare.
