De anländer andfådda och blöta, svetten har blandats med regnet. De har sprungit upp för Gourougou-berget i hällregnet, några haltar. Leriga återvänder de till sitt tillfälliga hem under träden efter ännu ett misslyckat försök att ta sig över stängslet till Melilla.
I grannsamhället Nador, med den vackra tallbevuxna kullen och skogen i dalen, lever hundratals afrikanska migranter i provisoriska läger medan de väntar på ett tillfälle att ta sig till i Europa.
De flesta migranter kan varken ta sig över till Europa eller återvända till sina hemländer. De utsätts för ständiga trakasserier från marockanska säkerhetsstyrkor som med våld hindrar dem från att hoppa över stängslet och även utvisar människor till Algeriet. Det här området har blivit en återvändsgränd: afrikanska män och kvinnor vill till Europa i hopp om en bättre tillvaro än den de lämnat bakom sig. Och ett bättre liv än det de nu lever.
– Vi väntade hela natten i regnet, bredvid stängslet. Men det var inte förrän på morgonen som chansen att ta sig över stängslet kom. Det var omöjligt, ingen kom över. Vi var fler än 100 människor. Soldaterna kastade en sten i mitt huvud. Omkring 20 fastnade med fötterna i taggtråden på stängslet och vi var tvungna att lämna dem där, säger Mussa och darrar i kylan.
Han är en 25-åring från Mali. Han kom till Marocko för ett år sedan. Det här var hans andra försök.
Vännerna drunknade
De är alla unga män, de flesta av dem från västafrikanska länder, och har lämnat sina hem därför att de inte har pengar eller jobb, därför att korruptionen är utbredd och därför att de har ansvar för sina familjer - syskon och mammor som lever kvar hemma under usla förhållanden.
– Jag har inte lyckats skicka något till min mamma eller mina tre yngre syskon sedan jag kom hit, säger Mussa.
Han kommer att fortsätta försöka ta sig över stängslet. Havet skrämmer honom. Tidigare gav han sig ut i en upplåsbar gummibåt som han och fem vänner hade köpt genom att gemensamt skrapa ihop pengar. Två av vännerna drunknade.
Många försök, många ärr
Några av de migranter som varit här länge har gjort fler försök att ta sig över stängslet och har flera ärr. De ser till och med säkerhetsstyrkornas agerande som normalt.
– Alla måste göra sina jobb och de marockanska soldaternas jobb är att stoppa oss från att ta oss igenom. De knuffar tillbaka dig och om de fångar dig - och jag anklagar ingen, det är Guds vilja - ja, vi vet alla vad som händer, de är soldater. När försöket är över, har människor brutit både armar och ben. Lyckas du komma över stängslet så är det civilgardets tur, säger en man som kallar sig Jack Bauer efter hjälten i tv-serien ”24”. Och han talar av egen erfarenhet: tio försök har han bakom sig.
– Levnadsförhållandena här driver oss mot stängslet. Vi sover på ett golv och äter frukt och det vi kan hitta i soporna och få från tiggeri, säger Mussa.
På kullarna hittar de strategiska ställen där de kan slå sig ned, i grupper beroende på vilka länder de kommer ifrån och vilket språk de talar. På vintern gör de upp eld för att koka vatten och te och för att hålla värmen. De sover i plast för att skydda sig från fukten.
Vill avsluta studier
Abdous läger ligger långt från vägen, ungefär 20 minuters brant klättring uppåt tills en sluttning formar sig till en slags grotta. Det är inte lätt för polisen att komma dit ”men de kommer”.
Abdou kom till Gourougou för två månader sedan, ett år efter att han lämnat Ghana. Han är 21 och skulle vilja komma till ett europeiskt land för att avsluta sina studier för att bli lärare.
– Det är min enda chans. Jag kan inte återvända till mitt land, säger han.
Hans vänner går ner till marknaden i Nador för att tigga, men han gör sällan det.
– Jag tycker inte om hur det får mig att känna mig på insidan. Och ibland förolämpar de oss så vi jagar mat i soporna. När jag inte tigger, lever jag istället av det vi kan hitta i bergen och av det vi köper. Lite ris till exempel om vi kan få lite mynt, säger han.
Abdou är väldigt rädd för polisen.
– Och det är därför som jag aldrig åkt fast, säger han.
Migranterna klagar över att de inte kan arbeta i Marocko och om någon ibland anställer dem så blir de lurade. De tjänar 20 dirhams (nästan 20 kronor) per dag.
– Eller så betalar de inte utan hotar med att rapportera oss till polisen, säger Mussa.
De är också ofta mål för kriminella och banditer men kan inte gå till polisen och rapportera det.
– Tjuvar kommer hit med knivar och stjäl, de säger åt oss att ge dem mat, pengar, mobiler. Om du inte gör det skadar de dig, säger Abdou.
Gripanden och utvisningar
Få vågar avslöja sina riktiga namn eller visa sina ansikten för kameran. De är rädda. De klagar över att polistrakasserierna och räderna på kullen har blivit rutin vilket leder till fler gripanden och utvisningar.
Abdou säger att fem av hans vänner greps i går på marknaden och blev förvisade till gränsen. De åker dit i grupper om 20 till 30 personer, förklarar han. När de kommer till gränsen tvingas de över till Algeriet. Men de algeriska soldaterna hindrar dem från att komma in i landet genom att skjuta i luften. De återvänder till Marocko. Från gränsen, om man kan vägen, tar det minst fyra timmar att komma till staden Oujda och sedan ytterligare omkring två dagar tillbaka till Nador. Sedan börjar allt om igen.
Läkare Utan Gränser har funnits i Marocko sedan 1997. Sedan 2003 har vi arbetat med migranter från länder söder om Sahara, en utsatt grupp med specifika medicinska och humanitära behov på grund av sin situation. Vi har för närvarande två projekt i Marocko. I huvudstaden Rabat ger våra team medicinsk och psykologisk hjälp till migranter som drabbats av sexuellt våld. I Oriental-regionen, som gränsar till Algeriet och Melilla, arbetar vi med att se till så att migranter har tillgång till sjukvård i Oujda. Vi ger även psykologisk hjälp, delar ut förnödenheter och ser över vatten och sanitet samt bistår med primärvård och psykologiskt stöd i Nador.
