Hoppa till huvudinnehåll

”Det finns så många sorgliga berättelser i Mosul”

Publicerad 9 maj 2017
Femåriga Faten får ett nytt bandage på sjukhuset i Hamdaniya, söder om Mosul, Irak.
Foto: Diego Ibarra Sánchez/MEMO
Femåriga Faten får ett nytt bandage på sjukhuset i Hamdaniya, söder om Mosul, Irak.

En operation är ofta början snarare än slutet på en lång resa tillbaka för de som skadats i Mosul. I Hamdaniya, en stad söder om Mosul, driver vi ett sjukhus med 40 bäddar. Där har vi träffat mosulborna Ahmed, Faten och Sara som alla försöker att bygga upp sina liv igen.

Sjukhuset i Hamdaniya är för närvarande den enda anläggningen i sitt slag i hela Nineveh-provinsen i Irak och är helt fullbelagt. Sedan vi öppnade i mars i år har 120 patienter fått behandling där. På sjukhuset ser man till så att patienter regelbundet får sina sår, som ofta är infekterade, omlagda med rena förband. Patienterna får också fysioterapi och psykologisk vård i samarbete med ett team från organisationen Handicap International. För många kommer det att krävas ytterligare operationer och långa perioder med rehabilitering innan de kan återvända hem till sina familjer.

Här berättar några av våra patienter, samt en av våra sjuksköterskor, om sina upplevelser från kriget.

Ahmed Ali, patient från västra Mosul

"Jag har varit på sjukhuset i två veckor nu. Min fru och dotter är här med mig. Vi skadades i en självmordsattack i västra Mosul.

Vi var ute och gick tillsammans med min mamma, min bror och hans familj och våra grannar. Vi var en grupp på tolv personer. När vi var 50 meter från de irakiska soldaterna passerade vi ett hus som nästan var helt raserat. Då exploderade en mina under mina fötter. Jag bar min dotter Dima som också skadades. Plötsligt kom någon ut ur huset. Det var en självmordsbombare. När han kom nära min brors familj sprängde han sitt bombbälte. Min bror, hans gravida fru, deras son och dotter dog omedelbart. Min ena dotter och son dödades också. Även min granne, hans far och två söner dog.

Ärligt talat finns det så många sorgliga berättelser i Mosul. Jag har bevittnat saker med mina egna ögon och jag kan säga att situationen är katastrofal. Så många civila dör. Det är konstant beskjutning och IS dödar alla som försöker fly. I ett hus dödades fem familjer i en attack som koalitionen genomförde från luften. IS var på taket och flygplanen bombade huset."

Faten, femårig patient från västra Mosul

Berättad av Fatens pappa:

"När vårt område i västra Mosul återtogs av den irakiska armén återvände vi till vårt hus. Faten lekte i trädgården när en bomb föll ner  och exploderade. Hon skadades i benet. Först tog vi henne till Läkare Utan Gränser i Hammam Al Alil där hon fick första hjälpen. Därifrån hänvisades hon till ett annat fältsjukhus i Bartella för vidare behandling. Nu är hon här på den postoperativa avdelningen på Hamdanyia-sjukhuset. Varje dag rengör personalen hennes sår och lägger nya bandage. Faten är en modig flicka, hon gillar att leka och skratta. Men hon saknar sina bröder och systrar hemma och på kvällen gråter hon. Som tur är mår alla hennes syskon bra.”

Sara Younis, sjuksköterska från Mosul

"Jag har varit sjuksköterska i sju år. Jag arbetade på ett sjukhus i Mosul när IS kom. Vi flyttade till Qayyarah och jag fortsatte att arbeta ett tag men till slut var jag tvungen att sluta arbeta. För säkerhetens skull var det bäst att hålla sig borta från jobbet så mycket som möjligt. Jag led när jag inte kunde arbeta eftersom jag verkligen gillar att vara sjuksköterska.

Nu jobbar jag för Läkare Utan Gränser på den postoperativa avdelningen på Hamdanyia-sjukhuset. Den veckan jag har ledigt jobbar jag en dag på vårdcentralen i Qayyarah.

Jag har sett för många hemska saker. Vi har levt länge med krig och våld. Men jag har fortfarande hopp om Mosul, att det kan bli en bra plats igen."