Hoppa till huvudinnehåll

"Det gäller att vara flexibel"

Publicerad 6 februari 2018
Utsikten över Kivusjön, Kongo-Kinshasa.
Foto: Ida Moberg
Utsikten över Kivusjön, Kongo-Kinshasa.

Jag sitter på terrassen i Bukavu och blickar ut över Kivusjön. I grannhuset gal en tupp trots att det är skymning. Ljudet blandas med skratten från några lekande barn. 

Mitt huvud är fyllt av förväntningar inför morgondagens avresa mot byn Numbi i södra Kivuprovinsen. Äntligen är det dags att bege sig ut i fält på riktigt!

Ända sen jag blev antagen till Läkare Utan Gränser i våras så har det varit en spänd väntan på första uppdraget. Det var först tänkt att jag skulle åka redan i slutet av sommaren men det blev uppskjutet till hösten och sen till vintern... Under hösten har det varit ett bollande fram och tillbaka med scheman och jourer på akuten. Familj, vänner, kollegor och inte minst schemaläggare vill veta när man ska åka, men det har inte funnits något svar att ge. Tillståndet kan kallas ”Läkare Utan Gränser limbo”, men nu är det alltså över.

Ida Moberg i Kongo-Kinshasa

Ida på plats i Kongo-Kinshasa. Foto: Privat. 

De sista veckorna innan avresan ägnades åt att säga hej då till nära och kära och en förberedande kurs i Barcelona. Dessutom gällde det att sätta sig in i guidelines för hur olika sjukdomar ska behandlas enligt Läkare utan gränsers protokoll. Jag förväntar mig att de vanligaste sjukdomarna här i östra Kongo-Kinshasa kommer att skilja sig en hel del jämfört med hemma i Sverige.

Skillnaderna i infrastrukturen är slående

Flyget från Bromma flygplats blev försenat. På grund av detta missade jag anslutningen i Bryssel och blev ombokad till ett annat flygbolag. Ankomsten till Rwandas huvudstad Kigali blev 12 timmar senare än beräknat, men det gäller att vara flexibel när man arbetar för Läkare Utan Gränser.

Från Rwanda fortsatte resan med bil till den kongolesiska gränsen och Bukavu som är huvudstad i södra Kivu-provinsen. Området har varit drabbat av krig och oroligheter under de senaste decennierna vilket har satt sina spår. Skillnaderna i infrastrukturen är slående efter att man har korsat gränsen mellan Rwanda och Kongo-Kinshasa. På den kongolesiska sidan så har vägarna på sina ställen mer gropar än hel asfalt. FN har varit närvarande i området sedan 1999 med en fredsbevarande insats men det förekommer fortfarande oroligheter mellan olika väpnade grupper vilket medför svårigheter för lokalbefolkningen. Läkare Utan Gränser har arbetat i Kongo-Kinshasa sedan 1981 och stöttar för närvarande flera olika sjukvårdsprojekt. Bland annat sjukhuset i Numbi där jag ska jobba under de kommande sex månaderna. Vi hörs!

Läs mer om vårt arbete i Kongo-Kinshasa.