Hoppa till huvudinnehåll

”Det värsta med skadan är att inte kunna gå”

Publicerad 22 augusti 2018
Foto: Heidi Levine / Läkare Utan Gränser
Abdullah al-Anqar, 13 år, får post-operativ vård på en av Läkare Utan Gränsers kliniker i Gaza.

Aldrig förr har våra team i Gaza hanterat så många skottskador under så kort tid. Tidigare i år sköts hundratals män och kvinnor av israeliska styrkor när de deltog i marschen för återvändande. Jacob Burns, som arbetar som kommunikationsrådgivare för Läkare Utan Gränser, besökte nyligen våra projekt och bevittnade där den fysiska och mentala smärtan som fortfarande plågar de skadade.

Jag associerar ofta platser med särskilda ord. Det kan vara ett ord i den lokala dialekten som jag hört så mycket att det färgar hela min mentala bild av platsen. I Gaza, där jag talade med många av Läkare Utan Gränsers patienter, var det ”gaad”, ordet ”sitta” på arabiska.

En anledning att jag hörde ordet ”sitta” så ofta där är att om du har blivit skjuten i benet är det svårt att göra så mycket annat, och många människor i Gaza har skjutits den senaste tiden. Den israeliska armén har skjutit över 4 100 personer sedan slutet av mars och Läkare Utan Gränser har behandlat över 1 700 av dem. De allra flesta har skottsår i underkroppen. Ett plötsligt och avsiktligt utbrott av krossade ben som lett till en ny demografisk grupp: de som inte har något annat val än att sitta och vänta på att läka.

– Varför jag gick till protesterna? Journalistikstudenten Musaab Musa upprepar min fråga där han sitter på Khan Younis-kliniken. Han har ett bandage runt det som är kvar av hans fot efter amputationen.

– Jag hade länge velat gå till gränsstängslet, bara för att se det. Jag kastade inte sten, jag bara satt där när jag blev skjuten. Det kändes som en elektrisk stöt. Sedan lyfte min bror upp mig och bar mig till ambulansen, säger Musaab.

Han är en av många patienter vi behandlar som fått skador för livet: kulorna mot människorna i protestmarschen har krossat ben och slitit loss kött, nerver och blodkärl. Aldrig förr har våra team hanterat så många skottskador under så kort tid.

Patienter väntar på en klinik i Gaza City. Ammunitionen som används av israeliska styrkor ger ovanligt svåra skador enligt Läkare Utan Gränsers kirurger. Foto: Heidi Levine

Patienterna kommer till våra kliniker på morgonen och får såren tvättade och bandagen bytta för att försöka undvika de alltför vanliga beninfektionerna. I operationssalarna arbetar blåklädda team med att öppna upp sår för att skrapa bort bensplitter, omforma trasiga muskler och transplantera hud. Det är ett omfattande arbete.

Julia Amando, en kirurg från Brasilien, förklarar riskerna för patienterna som hon opererar:

– När du förlorar mycket vävnad på grund av en skottskada blir känsliga strukturer såsom ben exponerade, vilket kan leda till en dödlig infektion eller att man förlorar kroppsdelen om såret inte stängs.

Som plastikkirurg är det Julias jobb att skära ut och flytta muskler för att fylla öppna sår med levande vävnad. Det krävs dock mer för att behandla skadan.

– Även om vi stänger såret så är frakturen fortfarande där och patienten har förlorat benmassa. Så det krävs också bentransplantation.

Det finns en annan anledning att jag hörde ordet ”gaad” så ofta: Gazas ekonomi är nära kollaps. Den tio år långa blockaden från Israel och Egypten har, i kombination med interna politiska strider i Palestina, lett till en arbetslöshet av astronomiska mått.

– Jag studerade på universitetet men var tvungen att sluta och stanna hemma på grund av den dåliga ekonomiska situationen, säger Mohammed Dashan, 19 år, från az-Zeitoun.

Han säger att det var politisk ilska som drev honom att delta i protesterna och att han sköts två gånger: ett mindre sår som han fick den 30:e mars stoppade honom inte från att gå tillbaka och den 11 maj fick han en kula i benet.

– Min far är också arbetslös. Nu sover jag, går upp för att be, och sedan sitter jag bara hemma. Jag mår inte bra, jag är arg och uttråkad. Det är inte naturligt att känna såhär, säger Mohammed i en ovanlig stund av sårbarhet.

Han insisterar dock på at han inte tänker på de långsiktiga effekterna av sin skada. Många andra är mer öppna om vad deras skador innebär för dem.

– Det värsta med skadan är att inte kunna gå, säger Musaab. Jag är lite rädd för framtiden. Kommer jag kunna gå igen?

Det är en fråga som Läkare Utan Gränsers kirurger inte kan svara på för de flesta av patienterna. De vet dock att utan komplex kirurgi - vilket inte finns tillgängligt i det blockerade Gaza - blir svaret för många patienter, tyvärr, ”nej”.

En operationssal där en patient förbereds för operation.

Svåra tider, enkelt val

Krig, kriser och katastrofer avlöser varandra. Det kan kännas överväldigande. Men mitt i allt det svåra finns något enkelt: valet att agera. Tillsammans med dig ger vi sjukvård och humanitärt stöd till dem som behöver det mest.
Bli månadsgivare