Fokus för Läkare Utan Gränsers arbete mot ebola ligger på de drabbade länderna i Västafrika. Det är människorna där som nu befinner sig i en allvarlig humanitär kris, och vårt uppdrag är att ge dem sjukvård. Samtidigt är det också viktigt för oss att informera om vilka rutiner vår personal följer under sitt uppdrag och när de kommer hem till Sverige.
Varför skickar ni fältarbetare till ebolautbrottet i Västafrika?
Det enda sättet att stoppa ebolautbrottet är att omvärlden ställer upp och ökar insatserna på plats, och då ingår det att skicka personal.
Läkare Utan Gränser bistår människor i nöd i områden där den befintliga sjukvården är otillräcklig. Det ligger i vårt uppdrags natur att vi åker till platser med svåra utmaningar. Det gäller många platser, inte bara det eboladrabbade området, och med detta följer ett visst risktagande. Om inte problemen fanns, så skulle vi heller inte behövas.
Vi har i många år arbetat i utbrott av smittsamma sjukdomar. Vad gäller Ebola har vi funnits på plats i samtliga utbrott de senaste åren. Just nu pågår det hittills största dokumenterade ebolautbrottet och därför skickar vi just nu personal dit.
Hur stor är risken att era fältarbetare blir smittade av ebola?
Risken att någon ska smittas är extremt liten. Sedan mars 2014 har mer än 500 internationella hjälparbetare tjänstgjort i området – av dem har tre personer från Läkare Utan Gränser smittats med ebola. Alla tre, en fransk, en norsk och en amerikansk fältarbetare, har tillfrisknat helt.
Även 25 lokalt anställda medarbetare har smittats. Av dessa har tyvärr 14 avlidit. Detta ska ses mot bakgrund att vi totalt har mer än 3 900 personer som arbetar i området. Det är också viktigt att påpeka att flera av de lokalanställda har smittats på fritiden, det vill säga inte på våra sjukhus.
Våra fältarbetare följer strikta rutiner under sitt arbete i det eboladrabbade området – läs mer om rutinerna här.
Naturligtvis kan man aldrig säga att risken är obefintlig. Det ligger i sakens natur att Läkare Utan Gränser åker till just platser där man måste ta vissa risker.
Hur stor är risken att era fältarbetare smittar folk i Sverige när de kommer hem?
Risken att vi ska föra smittan vidare i Sverige är i princip obefintlig. Hittills finns inte något exempel på att en återvänd fältarbetare från Läkare Utan Gränser har smittat någon – inte i Sverige och inte i något annat land.
Tre av våra utsända fältarbetare har smittats med ebola och vårdats i sina hemländer (Frankrike, Norge och USA). Alla tre personer har tillfrisknat helt och i inget av fallen har någon annan person smittats.
Ebola smittar inte förrän man utvecklat symtom. En återvänd fältarbetare utan symtom kan inte smitta någon, även om personen skulle ha ebola.
Våra hemkomna fältarbetare följer särskilda riktlinjer för återvändande från ett område med ebola.
Vad har ni för riktlinjer för fältarbetare som kommit hem från det eboladrabbade området?
Risken att vår personal ska insjukna i ebola efter hemkomst är mycket liten. Men naturligtvis kan det aldrig helt uteslutas. Inkubationstiden är 21 dagar, och under den tiden kan alltså en hemvänd fältarbetare insjukna.
Under hela det pågående ebolautbrottet har Läkare Utan Gränser haft noggranna riktlinjer för hemvändande fältarbetare. Dessa inkluderar bland annat följande:
• Kontrollera sin temperatur två gånger per dag
• Noggrant ta malariaprofylax (malariasymtom liknar symtom för ebola)
• Vara uppmärksam på symtom som feber
• Befinna sig inom fyra timmar från ett sjukhus med infektionsklinik
• Omedelbart kontakta infektionsklinik och Läkare utan Gränser om symtom uppstår
Så länge en fältarbetare är frisk och inte har ebolasymtom kan den leva ett helt normalt liv. Familj och vänner kan vara säkra på att personen inte smittar. Trots detta rekommenderar vi våra anställda att vila sig vid hemkomst. Anledningen är att de flesta är utmattade efter ett så krävande uppdrag. När man är trött och sliten är man extra mottaglig för vanliga sjukdomar som förkylning eller magsjuka, som skulle skapa oro i onödan.
Gör ni inte något ebolatest på fältarbetarna för säkerhets skull?
Nej. Innan symtom har uppstått så går det inte att se på testet om personen bär på ebolaviruset. Virusmängden är då för liten för att ge utslag på ett test. Och kom ihåg: En person som inte har symtom, kan inte smitta andra.
Vad kommer att hända om en av era fältarbetare smittas i det eboladrabbade området?
Om någon i vår personal får symtom, till exempel feber, så isoleras personen omedelbart och testas för ebola.
Om en svensk utsänd visar sig ha smittats påbörjas en evakuering. Personen flygs då till Sverige i ett specialutrustat flygplan och transporteras till ett svenskt sjukhus, i första hand högisoleringsenheten i Linköping, för vård. Det finns en svensk beredskapsplan för evakuering från eboladrabbade områden i Västafrika.
För frågor om en eventuell evakuering så hänvisar vi i första hand till Utrikesdepartementet.
Är det inte orättvist att en svensk får evakuering och ambulans, medan afrikanska patienter blir kvar?
Moraliska dilemman är inte unikt för ebolainsatsen. Vi vårdar ofta människor som vi vet måste fortsätta leva kvar i ett land under mycket svåra förhållanden, medan vår personal kommer att sätta sig på ett flygplan hem till ett tryggt och säkert Sverige. Detta får dock inte hindra oss från att fortsätta verka i humanitära kriser.
Vår policy för anställda i de länder där vi arbetar är att ge dem bästa möjliga vård nära deras hem. Detta gäller i alla Läkare Utan Gränsers projekt. Det är tyvärr bortom våra resurser och kapacitet att evakuera vår lokalanställda personal.
Varför sitter inte hemkommande fältarbetare i karantän?
Vi förstår att man ställer frågan – men det finns inga vetenskapliga argument för att sätta hemkommande personal i karantän. Man kan inte smitta om man inte har symtom.
Karantän riskerar i förlängningen att ha en avskräckande effekt, vilket gör att färre hjälparbetare åker till Västafrika, vilket i sin tur gör att smittan sprids mer, vilket i sin tur ökar risken för att även andra länder ska drabbas. Ebola måste bekämpas på plats i Västafrika.
Det finns stora risker med stigmatisering av hjälparbetare. Vi har redan sett exempel på trakasserier av människor från Västafrika, och annan irrationell oro. Kraven på karantän riskerar att förstärka panik och ta fokus från den verkliga utmaningen: Att bekämpa ebolautbrottet på plats i Västafrika.
Har svenska staten några regler om karantän?
Socialstyrelsen har rekommendationer som säger att vårdpersonal som kommit tillbaka från det eboladrabbade området kan återgå till sina normala arbetsuppgifter. Förutsatt att personen har använt adekvat skyddsutrustning, inte har några symtom, eller att någon särskild incident inträffat under arbetet.
Trots det rekommenderar Läkare Utan Gränser alla fältarbetare att stanna hemma från jobbet och vila sig när de kommer hem. Anledningen är att det är viktigt med återhämtning efter ett så krävande uppdrag. Om man är utmattad ökar risken för vanliga sjukdomar, så som förkylning som har samma symtom som ebola, och som därmed skapar onödig oro.
Vad anser ni om att flera delstater i USA har infört krav på karantän?
Vi förstår att människor blir oroliga, men vår ståndpunkt är att beslut måste grundas på vetenskap.
Är Sverige redo för att hantera falla av ebola?
Läkare Utan Gränser är en hjälporganisation, inte en svensk myndighet. Vi har inget ansvar för hur Sverige hanterar ett eventuellt ebolafall. Svensk sjukvård och svenska myndigheter har en hög beredskap för att ta emot ebolafall, och för den som vill veta mer rekommenderar vi att läsa information direkt från de berörda myndigheterna:
