Hoppa till huvudinnehåll

En holistisk approach

Publicerad 7 maj 2019
Joanna och hennes fysioterapeut Yazan, Amman, Jordanien
Foto: Abigail Betts / Läkare Utan Gränser
Joanna och hennes fysioterapeut Yazan

Till vårt sjukhus för rekonstruktiv kirurgi i Amman, Jordanien, kommer patienter från Irak, Syrien, Jemen och Palestina. Sjukhuset är ofta deras sista hopp för rehabilitering. Abigail Betts, från vårt kontor i London, var nyligen där på besök.

”En berättelse som höll mig vaken den första natten var den om sjukhusets yngsta patient - Joanna.

Hon var bara fem månader när hennes föräldrar försökte fly Mosul under de militära ansträngningarna att ta tillbaka staden från Islamiska staten, IS. Joannas mamma bar henne när hon trampande på en landmina, berättar hennes mormor Salima för mig. Pappan dog direkt, och mamman blev allvarligt skadad av splitter som punkterade hennes lunga. Under de kommande tio dagarna tog Joannas morföräldrar hand om henne och hennes mamma, men eftersom mamman förlorade mycket blod var de desperata att få henne till en sjukvårdsinrättning, så Joannas morfar bar sin dotter på ryggen, medan Joanna fick följa med i sin mormors armar.

Hur skulle jag kunna lämna henne?

Under det här andra försöket att fly dödades Joannas mamma av en prickskytt. Salima berättade hur tacksam hon är att Joanna aldrig kommer minnas, men jag vet att Salima själv aldrig kommer glömma. Hon berättar att familj och vänner sa till henne att det vore bäst om Joanna fick bo på ett barnhem, men 'hur skulle jag kunna lämna henne'?

Landminan resulterade i allvarliga skador i Joannas vänstra lår, vilket skapade nervskador och fistel till en följd av det kraftiga trycket. Salima betalade för kirurgiska ingrepp på Joannas ben under deras tid i Irak, men ju äldre Joanna blev desto tydligare blev det att hon inte kunde röra sin fot och ben som hon borde. Familjen kom till sjukhuset i Amman i december förra året, precis innan Joanna fyllde två. Sedan dess har hon tränat med sjukgymnasten Yazan varje dag för att förbereda benet och vristen för vidare kirurgi.

En blyg liten tjej

Joanna är en blyg liten tjej, men efter att ha blåst bubblor ihop i några minuter ler och skrattar hon. Jag hoppas, precis som Salima, att hon aldrig kommer att minnas tragedin som präglat början av hennes liv.

Sjukhuset utgår ifrån en så kallad holistisk approach, och det är förmodligen inte den slags arbete som Läkare Utan Gränser är mest känt för. Därför är det här sjukhuset så unikt. Rehabilitering är lika viktigt som kirurgi och här erbjuder vi både och. Vad är poängen med kirurgi om man inte är bekväm nog att gå hem, börja jobba och integreras i samhället igen?

Jag får höra massa historier under de dagarna jag är på sjukhuset. Unga och gamla patienter från Irak, Gaza, Syrien och Jemen berättar om sina upplevelser. Krigsskadade personer som har varit med om mer än jag någonsin kan föreställa mig.

Det som slår mig när vi träffar människor är att all behandling och omsorg som ges, alla vänskaper som formas och alla berättelser som delas är oberoende av bakgrund, politik, kultur och konflikter.

Styrkan och motståndskraften hos Salima, Joanna och alla de vi träffat under de här dagarna är otroligt inspirerande. Om vi någonsin behöver en påminnelse om varför vi gör det vi gör som personal och givare till Läkare Utan Gränser – besök det här sjukhuset.”

- Abigail Betts, som arbetar på insamlingsavdelningen på Läkare Utan Gränser i London.