Hoppa till huvudinnehåll

”En självmordsväst har detonerat vid en vägspärr…”

Publicerad 25 maj 2018

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Syskonen, som skadades i explosionen i Irak.

Syskonen, som skadades i explosionen i Irak. 

Läkaren Georgie Woolveridge i Irak får ett samtal om ett självmordsattentat och att skadade är på väg in. Men ingen utbildning i världen hade kunnat förbereda henne på hur hon skulle reagera på mötet med ett allvarligt skadat barn.

”Jag har aldrig så desperat velat glömma något som den första gången jag såg dig.

Jag hade precis avslutat behandlingen av patient nummer sex den senaste timmen när jag såg hur du rullades in i på den trånga akutmottagningen. Du var en av två små kroppar som låg på en bår avsedd för vuxna. Din lillebror låg bredvid dig. Era kroppar var söndertrasade av kriget.

Jag kämpade med att hålla tillbaka tårarna. Min värld förändrades snabbt, från en där barn gråter när de får en spruta och gör sig illa när de lär sig att gå - till en där barn kommer till sjukhuset täckta av blod och till synes livlösa.

En timme tidigare hade vi fått ett samtal om att en självmordsbombare hade detonerat sin sprängladdning vid en vägspärr och några ambulanser var på väg. Vi hade gjort i ordning allt för att ta emot skadade, men ingen utbildning i världen kunde förbereda mig på det som skulle komma. Det var kaos, och när din bår rullades in var vi upptagna av ett Tetris-liknande spel med alla extrasängar. Vi förberedde oss för det värsta.

Jag hade tveksamheter om dig, lilla vän

På ett sjukhus med begränsade resurser - där majoriteten av vår sjukvårdspersonal bodde över två timmar bort eftersom de tvingats fly undan Islamiska staten – var vi tvungna att fokusera vår behandling på det väsentliga.

Jag hade tveksamheter om dig, lilla vän. Slapp, på gränsen till livlös och med skador som potentiellt kan vara dödliga. Budskapet var tydligt: ​​vi arbetar så hårt och snabbt som möjligt för att stabilisera dig och din bror. Samtidigt arbetar mina kollegor med få myndigheterna att ge oss fri passage genom vägspärrarna till rätt vård.

Att arbeta inom vården kan göra dig hård och emotionellt bortkopplad. Men, i ett ögonblick av obeskrivligt lugn, stod jag vid din säng med min hand vid sidan om ditt huvud och svajade till. Bara för en stund.

Att säga att du hade tur den dagen är på gränsen till kränkande. Att vara med om en explosion som dödade din mamma och syskon, och som skadade dig och din bror allvarligt, handlar inte om tur.

Däremot var det tur att myndigheterna beviljade oss tillstånd att skicka en ambulans. Vi stabiliserade dig så gott vi kunde och klämde in tre små krigshärjade kroppar - du, din bror och en 11-årig pojke - i ambulansen och skickade nervöst iväg er.

Vi tog emot vaga rapporter om ditt tillstånd – ’vid liv’, ’allvarlig hjärnskada’, ’ingen familj’.

Nu kan jag känna hopp

Två veckor senare var jag den lyckosamma. Jag fann dig på ett sjukhus två timmar bort. När jag tyst gick in på ditt rum sov du som bara ett barn kan göra. Du hade lagt din ena hand instinktivt på ditt yngre syskon, din allierade. Att sedan få se dig leka i timmar och kramas när du vaknade är det mest värdefulla minnet jag har.

Dagen då vi möttes kämpade jag med att se en framtid för dig. Nu kan jag känna hopp. Hopp om att en dag, mot alla odds, kommer ditt största bekymmer vara vilken gräskulle du ska rulla nerför, hur du ska dribbla en fotboll förbi din bror eller hur du ska förhandla om att få lägga dig lite senare.

Ett liv där ’självmordsbomber’, ’internflyktingar’ och ’flykting’ är ord från det förflutna. Mina önskningar för dig kan vara överdrivna, naiva, men du har redan överlevt. Att du i framtiden ska växa och frodas har jag stora förhoppningar om.”

- Georgie Woolveridge, läkare i Irak.

Relaterade nyheter

Mosul: sjukvården är i ruiner ett år efter stridernas slut
Irak

Sjukvården i ruiner ett år efter slaget om Mosul

Ett år efter att striderna upphört mellan den väpnade gruppen Islamiska staten (IS) och irakiska styrkor ligger Mosuls sjukvård i ruiner och har svårt att möta behoven hos de tusentals människor som återvänder hem. 

För varje vecka som går kommer mer och mer liv tillbaka till staden där vi har kliniken.
Irak

Återvända hem

"Situationen är fortfarande svår på många sätt, men det är fantastiskt att se förändringen. Jag lämnar Irak med blandade känslor."
- Sjuksköterskan Anna Blideman, Irak. 

En patient får hjälp på en av våra kliniker i Irak.
Irak

Ett sjukvårdssystem i ruiner

"Idag hade vi en patient på vår klinik för kroniska sjukdomar, som behövde mer vård än vad vi kunde erbjuda. Så jag ringde ambulansen, de svarade inte."
- Sjuksköterskan Anna Blideman, Irak.

En mobil klinik i Debaga i utkanten av Erbil, Irak.
Irak

Utmaningen i att hålla sig neutral och opartisk

"Det var inte lätt att hitta en plats lämpad för kliniken. Den tidigare kliniken i staden förstördes i ett flyganfall och ligger under en hög med grus."
-  Sjuksköterskan Anna Blideman, Irak.