Hoppa till huvudinnehåll

En sjuksköterskas dag

Publicerad 10 maj 2019
Sjuksköterskor i en bild i Gaza, Palestina.
Sjuksköterskor i en bil Gaza, Palestina.
Foto: Läkare Utan Gränser

På den internationella sjuksköterskedagen den 12 maj jobbar över 8000 sjuksköterskor för Läkare Utan Gränser. De arbetar runt om i världen med att rädda liv och ge medicinsk hjälp där den behövs som mest. För att uppmärksamma denna dag följer vi sju sjuksköterskor under ett dygn. Läs mer om hur deras ledarskap, hängivenhet och vård gör skillnad.

FÖRE JOBBET

Furaha Bazikanya Walumpumpu, sjuksköterska/barnmorska – Mocka, Jemen

Furaha Bazikanya Walumpumpu, sjuksköterska/barnmorska – Mocka, Jemen
Foto: Agnes Varriane-Leca/Läkare Utan Gränser

Jag vaknar klockan fem. Jag duschar och äter en snabb frukost och vid sju är jag på plats på sjukhuset, redo att ta över från min kollega på nattskiftet.

Innan jag kommer till sjukhuset och startar min runda så vet jag redan att akutmottagningen kommer att vara full av patienter med skador från skottlossning, landminor och bomber och av gravida kvinnor.

Jemen är ett land i krig. Sjukvårdssystemet har blivit förstört. I Mocka driver Läkare Utan Gränser den enda sjukvårdsinrättningen i närområdet och är den enda som ger lokalbefolkningen kostnadsfri sjukvård.

Innan vi uppförde sjukhuset i Mocka så var kvinnor med akuta förlossningsfall tvungna att resa i sex timmar till Aden för att få vård. Många överlevde inte resan så vi bestämde oss för att göra något för att hjälpa dessa kvinnor och rädda deras liv.

Att vara en sjuksköterska för Läkare Utan Gränser kan vara svårt. Vi jobbar många timmar och det kan vara både fysiskt och psykiskt energikrävande. Men jag älskar det jag gör. Att i tid kunna ge korrekt och kostnadsfri vård till de som behöver det mest är ett privilegium. Trots att jag är trött i kropp och själ så är mitt hjärta fullt.

MORGON

Diane Robertson Bell, ansvarig sjuksköterska – Gaza, Palestina

Diane Robertson Bell, ansvarig sjuksköterska – Gaza, Palestina
Foto: Simon Rolin

Stället där vi bor ligger bara fem minuter från kontoret så vi kan gå till jobbet varje morgon och därmed undvika trafikkaoset i Gaza.

På vägen passerar vi butiker och restauranger som är fulla av liv men jag misstänker att staden är en väldigt klaustrofobisk plats för de som inte kan lämna den.

Arbetsdagen börjar med ett personalmöte. Vi har även en säkerhetsbriefing där vi får reda på om det har varit några incidenter med granater natten innan eller det är några protester planerade för dagen.

Jag går till min dator och kollar eposten och gör klart allt pappersarbete och så fort jag är färdig åker jag ut till klinikerna, operationssalarna och avdelningen för slutenvård.

När man kommer in i en av våra kliniker i Gaza så ser man många unga män med kryckor, externa fixeringar och käppar. Man kanske till och med hör dom innan man ser dom, det är en högljudd plats med mycket snackande.

 

FÖRMIDDAG

Shaibu Godfrey, ledare för sjukskötersketeam – Pulka, Nigeria

Shaibu Godfrey, ledare för sjukskötersketeam – Pulka, Nigeria
Foto: Läkare Utan Gränser

Min dag på sjukhuset i Pulka börjar med en runda på avdelningen så att jag kan få en översikt av hur patienterna har mått på natten.

Jag använder tillfället till att lyssna på de utmaningar mina kollegor haft under natten och prioriterar vilka åtgärder vi måste följa upp.

En stor del av mitt jobb består av att interagera med mina kollegor från andra avdelningar.

Om vi till exempel har patienter som behöver psykosocialt stöd så pratar jag med den som ansvarar för vårt arbete med psykisk ohälsa för att se till att de får det stöd de behöver. Om vi har en patient med graviditetsrelaterade problem så pratar jag med den ansvariga barnmorskan. Och om vi har några utmaningar när det gäller våra medicinska förråd så pratar jag med apotekarna för att se hur vi kan förbättra systemet.

Att ge en patient den bästa vården vi kan innebär att samarbeta med en mängd olika kollegor.


EFTERMIDDAG

Sophie Hjort, ansvarig sjuksköterska – Kutupalong, Bangladesh

Sophie Hjort, ansvarig sjuksköterska – Kutupalong, Bangladesh
Foto: Antonio Faccilongo

Eftersom min roll är omfattande så är mina eftermiddagar väldigt varierande. Men nästan alla mina uppgifter handlar om människor. Att rekrytera personal, samarbeta med andra organisationer och träning.

En av sakerna jag fokuserar på nu är att hjälpa sjuksköterskorna i mitt team att ta mer ansvar kring dokumentation och att styra arbetet på avdelningarna, att de förstår att deras idéer och åsikter är lika mycket värda som alla andras.

Jag tror att det här är väldigt viktigt eftersom de träffar patienterna mest och är i en bra position att vara deras förespråkare.


SLUTET AV DAGEN

Jerome Dael, ansvarig sjuksköterska – Karakalpakstan, Uzbekistan.

Jerome Dael, ansvarig sjuksköterska – Karakalpakstan, Uzbekistan.
Foto: Läkare Utan Gränser

Den här eftermiddagen tillbringade jag med att arbeta med en klinisk studie som vi gör här i Karakalpakstan.

TB PRACTECAL är ett forskningsprojekt som försöker identifiera en kortare, mer effektiv och injektionsfri behandling för multiresistent tuberkulos.

Studien bedrivs på två platser, dels i huvudstaden Nukus och dels 30 minuters bilresa från huvudkontoret. Framför allt utanför staden kan vägarna vara svårframkomliga. Det är i princip öken här, med mycket varma dammiga somrar och iskalla vintrar. På vintern när det regnar kan det bli väldigt lerigt.

När jag arbetar på kontoret så hör jag konstant ljudet av kopieringsapparaten eftersom det är många dokument att skriva ut, skriva på, skanna och till slut skicka till utredarna, sponsorerna och sjukvårdsdepartementet.

Innan min dag är slut så gör jag en sista runda på kontoret för att försäkra mig om att ingen av sjuksköterskorna har fastnat i något problem som de inte kan lösa. Jag försöker alltid se till att de går hem i tid så att de hinner vara med sin familj och har tid att vila.


KVÄLL

Aoife Ní Mhurchú, ansvarig för särskilt sårbara personer på sök- och räddningsfartyget Aquarius, Medelhavet

Aoife Ní Mhurchú, ansvarig för särskilt sårbara personer på sök- och räddningsfartyget Aquarius, Medelhavet
Foto: Federico Scoppa

Ingen kväll var den andra lik på Aquarius och jag kunde aldrig förutspå vilka av mina kunskaper som sjuksköterska som skulle behövas mest.

Vissa kvällar ägnade jag åt att titta ut över horisonten med hopp om att nästa båt i sjönöd skulle hittas och att människorna ombord skulle befinna sig i trygghet hos oss.

Andra kvällar förberedde jag mig för en situation med många skadade, när strålkastarna från en helikopter lyste upp havsytan i sitt sökande efter människor som hamnat i vattnet.

När en räddning var klar och folk befann sig i trygghet ombord på Aquarius, så skedde allting i högt tempo. Kraven på det medicinska teamet var stort.

De svårast sjuka togs hand först och jag tillbringade  många kvällar på fartygskliniken med att ta hand om sår.

Vi hade patienter med sår från våldsrelaterade skador. Det var allt från hudinfektioner från de osanitära förhållandena i förvaren i Libyen, till kemiska brännskador från blandningen av utspillt bränsle och saltvatten i botten av gummibåtarna. Denna giftiga blandning ger smärtsamma brännskador som skadar all exponerad vävnad.


NATTSKIFTET

Sarah Hoare, ansvarig sjuksköterska – Bentiu, Sydsudan

Sarah Hoare, ansvarig sjuksköterska – Bentiu, Sydsudan
Foto: Peter Bauza

Arbetsdagen tar officiellt slut klockan fem men det är ofta mycket att göra även på kvällen.

Vi turas om att ta jourpassen för att stötta sjuksköterskorna som arbetar på natten ifall det inträffar något akut, om det behövs medicin eller om vi behöver ge råd kring omläggning av sår.

När jag vet att jag inte behövs på sjukhuset längre så tar jag en väldigt kall dusch och kyler ner mig så att jag kan somna.

Jag älskar att vara en del av det här projektet. Det vi gör är bokstavligt talat att rädda liv och att förbättra livet för andra.

Jag somnar med känslan av att jag bidrar till någonting som verkligen är värt mödan.

Sjuksköterska sitter i en säng med ett litet barn

Nu kan vi göra dubbelt så mycket tillsammans

I jul är varje hundralapp du ger värd två hundralappar. Akelius Foundation har nämligen valt att bli en av oss i Läkare Utan Gränser och dubbla alla engångsgåvor fram till 5 januari. Det betyder att vi tillsammans kan göra dubbelt så mycket.
Ge en gåva