Så mycket pengar som möjligt ska gå till arbetet i fält. Men en professionell administration är nödvändig för att hålla ordning på pengarna. För Läkare Utan Gränser är etik och oberoende ledstjärnor i insamlingsarbetet.
Det finns många uppfattningar om ideella organisationer. Att de gör gott, tycker många. Att man kan undra om pengarna verkligen når fram, säger andra. En närmare titt på statistiken över svenskarnas givande visar också ett tydligt mönster. En omfattande naturkatastrof som får stort utrymme i medierna och där hjälpbehoven är uppenbara får givarkurvan att rusa i höjden. En skandal, på hemmakontoret eller i fält – och kurvan störtdyker. Vad det handlar om är förtroende. Hjälporganisationernas existens, åtminstone alla de som är helt eller delvis beroende av insamling från allmänheten, bygger på att de har givarnas förtroende. Och då måste organisationen uppfattas som effektiv– hur mycket av pengarna går till ändamålet och hur mycket går till administration, löner och reklamutskick?
– Vårt arbete skulle inte vara möjligt utan gåvor från allmänheten. Och utan förtroende för vår verksamhet skulle vi inte få några gåvor, konstaterar Johan Pettersson, insamlingschef på Läkare Utan Gränser i Sverige.
Arbetar långsiktigt
Enligt FRII (Frivilligorganisationernas insamlingsråd ska alltid minst 75 procent av de insamlade medlen gå till själva ändamålet. Hos Läkare Utan Gränser är motsvarande siffra i det närmaste 90 procent.
– Vi gör hela tiden allt vi kan för att hålla nere kostnaderna, för att så mycket som möjligt ska gå till vårt arbete i fält. Samtidigt är det självklart att det kostar pengar att samla in pengar. Vi behöver ha en professionell administration för att säkerställa att vi har ordning på ekonomin. Vi måste också ta ansvar för att vi har resurser att hjälpa våra patienter även nästa år och året därpå, och då behövs en stabil och långsiktig insamling. För Läkare Utan Gränser är oberoende en av hörnstenarna i arbetet. Att vi själva kan välja var vi ska göra en insats och hur länge, utan att låta oss styras av politiska dagordningar, mediernas rapportering och andra prioriteringar som inte alltid sätter patienternas behov främst. Och en förutsättning för oberoende är den stora andelen privata gåvor, från såväl enskilda individer som företag, förklarar Johan.
– Privata, icke öronmärkta gåvor säkerställer att inga andra intressen än patienternas behov styr vårt arbete. Det finns tillfällen när vi vet att behoven är så stora att vi specifikt kan be om pengar till just den insatsen, som till exempel efter jordbävningen i Haiti 2010. Men den verklighet som vi jobbar i förändras hela tiden och därmed även behoven avhjälp. För att vi snabbt ska kunna styra om insatserna är det därför extremt viktigt att vi har en stor andel omärkta pengar. De innebär också enklare administration och blir därför billigare att hantera.
Media påverkar insamling
– Det finns också en risk annars att man blir styrd av medias nyhetsrapportering, fortsätter han. En kris som får stor plats i medierna är ofta lättare att samla in pengar till. Men det är vårt ansvar att följa vår egen agenda, till exempel genom att lyfta fram kriser som det inte rapporteras om. Om pengarna är öronmärkta till en viss insats används de aldrig till något annat. Det är en fråga om förtroende, säger Johan, att givarna alltid ska känna sig trygga med att vi förvaltar det förtroende de har gett oss på bästa sätt.
– Efter tsunamin i Sydostasien 2004 fick vi in så otroligt mycket att vi inte kunde avsätta allting till just den insatsen. Samtidigt pågick flera andra stora humanitära kriser i världen. Så vi kontaktade givarna för att kunna använda pengarna i de kriserna med deras goda minne. En annan ledstjärna i insamlingsarbetet är etiken. Lika självklart som det är att vi bedriver insamling är att det ska ske på ett etiskt sätt.
– Utgångspunkten är att vi ska ta emot gåvor, det är vi skyldiga våra patienter. Men omständigheterna kring en gåva är också viktiga. Det har med vår integritet att göra. Till exempel har det hänt att vi har tackat nej till gåvor från privatpersoner med kopplingar till verksamhet som inte stämmer överens med våra värderingar. Att spåra alla gåvor från privatpersoner är varken önskvärt eller genomförbart, säger han. Däremot görs kontroller av företag som vill skänka pengar. Ofta handlar det om vissa branscher som vi inte vill bli förknippade med, till exempel vapen-, olje- och tobaksindustrin. Men inte heller läkemedelsbolag tar vi emot gåvor ifrån.
Viktigt påverkansarbete
– Vi kan inte ta emot med ena handen och försöka påverka med den andra. För oss är tillgången till läkemedel en hjärtefråga och i det arbetet ingår att vi försöker få läkemedelsbolagen att ta fram billigare och bättre läkemedel till sjukdomar som främst drabbar fattiga. Till Läkare Utan Gränser kommer även ofta gåvor i form av aktier och fastigheter. Dessa säljs direkt. Annars skulle vi riskera att hamna i en situation med flera omfattande kriser där våra tillgångar är låsta. En annan fråga som ofta diskuteras är om vi ska delta i välgörenhetsgalor av olika slag. Å ena sidan kan de generera mycket pengar. Samtidigt finns det ibland en risk att vi blir förknippade med något som vi inte kan stå för och som långsiktigt till och med kan ha en negativ effekt.
– Vi gick till exempel ur samarbetet med Världens barn eftersom vi inom ramen för det projektet inte hade möjlighet att föra fram vårt specifika arbete. Postkodlotteriet däremot är ett exempel på ett positivt samarbete eftersom vi kan kommunicera på vårt sätt och inte riskerar att blandas ihop med andra organisationer. Jag tycker också att det är viktigt att vi kan stå för våra handlingar, inte minst inför dem vi har till uppgift att hjälpa. Det är vår skyldighet att bidra till att Läkare Utan Gränser har tillräckligt med medel för att kunna göra sitt arbete.Och då kan man inte tacka nej alltför lättvindigt.
Texten är skriven av Åsa Nyquist Brandt och är hämtad ur vår tidning Direkt som skickas till våra månadsgivare.
