Hoppa till huvudinnehåll

Ett nytt liv i Guerrero

Publicerad 30 april 2019
Foto: Juan Carlos Tomasi
Barn med nappflaska i den mobila kliniken i Guererro, Mexiko. (Obs. Barnet på bild är inte barnet i artikeln)

Den lilla bebisen, fem månader gammal och åtta kilo tung, ammar bestämt när vårt team pratar med hans mamma Juana*. Hon känner vår personal väl, de har redan varit och hälsat på flera gånger. Teamet arbetar i staden Guerrero i Mexiko, som drabbats hårt av våldsamheter, där de ger medicinsk vård till den isolerade befolkningen.

Juana och hennes bebis är speciella. Förlossningen var den andra som vårt team hjälpte till med. Hon hade fått mödravård av vårt team när de besökte samhället en gång i månaden. Vid den sista kontrollen förklarade de för Juana att det bästa stället att föda på var närmaste sjukhus – nio mil bort, eller cirka tre timmar på dåliga vägar. Alla dokument inför förlossningen var ordnade och fanns hos läkaren på sjukhuset.

En natt i oktober förra året, som sammanföll med teamets besök, började Juana känna sammandragningar.

– Det började klockan tolv på natten. Först var smärtan inte så stark, men jag kände att den tilltog, berättar Juana medan hon ser på sin bebis.

– Vi började samla ihop alla dokument för att åka till sjukhuset, som mitt sjukförsäkringskort, lakan och lite kläder till barnet. Min farbror började titta på hur vi kunde hyra en bil, eftersom ambulanser inte kör hit. Men under tiden vi gjorde oss i ordning blev smärtan starkare. Klockan tre på morgonen bestämde vi oss för att gå ned till vårdcentralen där Läkare Utan Gränsers team sov, eftersom jag visste att de inte skulle be mig betala eller visa några papper. Vi knackade på och läkaren öppnade. De undersökte mig och sa att jag var öppen sju centimeter. Det var för sent att åka till sjukhuset. Om jag hade åka skulle jag förmodligen få föda på vägen, så läkaren bestämde sig för att hjälpa till på vårdcentralen istället. Allt gick väldigt fort, och inom en timme var barnet fött. Sjuksköterskan hjälpte till efter födseln och gav mig dropp. Teamet hade planerat att åka vid lunch dagen därpå, men väntade med att skriva ut mig till klockan fyra, när jag inte hade så ont längre.

Att ha sin man, mamma och syster nära sig efter förlossningen var väldigt viktigt, menar hon. Båda mamma och barn mår jättebra.

Juana jobbar med att väva palmblad. Hennes man jobbar på fältet, precis som många andra i samhället. De senaste våldsamheterna inträffade för några månader sedan. Det resulterade i flera döda. Trots att våldet nu minskat och invånarna kan nå kommunhuvudstaden tycker många att det är för farligt att ta sig till andra angränsande samhällen för att få tillgång till sjukvård. I deras kommun har man inte haft några läkare på flera år, och bara en sjuksköterska, trots att invånarantalet ligger omkring 2 400 personer.

– Jag hoppas att Läkare Utan Gränsers personal fortsätter komma hit och ta hand om oss, för vi har inte råd att åka någonstans. Vi har begränsade resurser, och att ta sig till sjukhuset är väldigt dyrt. Dessutom måste man betala boende om man inte har familj i stan. Jag är väldigt tacksam för att Läkare Utan Gränser hjälper mig, sammanfattar Juana.

Under 2018 erbjöd Läkare Utan Gränser medicinsk hjälp och psykiskt stöd med hjälp av mobila kliniker till 26 samhällen i delstaten Guerrero, Mexiko.

*Namn har ändrats eller tagits bort för patientens säkerhet.

 

En operationssal där en patient förbereds för operation.

Svåra tider, enkelt val

Krig, kriser och katastrofer avlöser varandra. Det kan kännas överväldigande. Men mitt i allt det svåra finns något enkelt: valet att agera. Tillsammans med dig ger vi sjukvård och humanitärt stöd till dem som behöver det mest.
Bli månadsgivare