Hoppa till huvudinnehåll

EU:S FLYKTINGKRIS MITT I SEMESTERPARADIS

Publicerad 7 juli 2009

Semestertider. Många svenskar beger sig nu till Malta, Grekland eller Italien för att lapa sol och njuta av slöa dagar vid det turkosblå Medelhavet. För de tusentals båtflyktingar som riskerar sina liv för att komma hit ser verkligheten allt annat än idyllisk ut. Debattartikel publicerad i Göteborgsposten.

I deras drömmars Europa spärras de in, lever under omänskliga förhållanden, och har begränsad eller ingen tillgång till hälso- och sjukvård. Att Läkare Utan Gränser måste finnas på plats i Europa för att ge medicinsk hjälp är talande. Som ordförande i EU måste Sverige arbeta för bättre mottagarvillkor och verka för ett gemensamt ansvar.

Vi finner det oacceptabelt - att bara fyra timmars flygresa bort - pågår det, en för många okänd humanitär kris. Det handlar främst om mänskligt värde men också att vid behov ha tillgång till sjukvård oavsett legal status. Det är en skam för hela Europa att systematiskt frihetsberöva asylsökande och andra utsatta grupper som gravida kvinnor, barn och svårt sjuka.

Strängare gränskontroller har inte hindrat människor från att försöka ta sig till Europa.  Tvärtom. På senare år har allt fler migranter, flyktingar och asylsökande anlänt till Europas södra kuster. De tar allt större risker och de som överlever resan anländer i mycket dåligt skick. Båtflyktingarna är ofta nedkylda och chockade till följd av de hårda förhållandena till havs. Och när de väl når land går förhoppningarna om ett bättre liv snabbt upp i rök.
 
Många patienter berättar om den chock de upplever efter att ha flytt till Europa bara för att bli satta i så kallade interneringsläger. Enligt EU:s lagstiftning kan de nämligen helt legalt vara fängslade i upp till 18 månader. De som blir sjuka i lägren har ytterst begränsad tillgång till vård. Dessutom bör människor som kommer från länder i krig betraktas som potentiella asylsökande. Så är inte fallet i många ankomstländer idag.
 
En av Läkare Utan Gränsers patienter på Malta berättar hur hon flytt undan kriget i Somalia.

– I Mogadishu riskerade jag ständigt att dö i stridigheterna. Jag var tvungen att ge mig av. Till fots gick jag genom den heta öknen, en del klarade inte den tuffa vandringen och dog på vägen. När jag väl kom fram till Libyen sattes jag i fängelse. Efter att jag vid upprepade tillfällen våldtagits blev jag gravid. Till slut blev jag fri och resan över Medelhavet skulle äntligen bli av. Jag födde min dotter första dagen på båten. Jag höll henne hårt under den tuffa båtresan som tog 5 dagar. Väl framme i Europa började ett nytt helvete, berättar hon.

Vi behöver inte blicka ända ner till södra Europa för att se hur dessa utsatta människor utestängs från hälso- och sjukvård. Sverige är ett av de mest restriktiva länderna i Europa när det gäller tillgång till hälsovård för denna grupp. Flyktingar som har fått avslag på sin asylansökan och andra papperslösa migranter har i dag endast rätt att köpa akutvård till fullpris. Fantasibelopp för personer som är beroende av omgivningen för sin överlevnad. Det var av denna anledning Läkare Utan Gränser från 2003 och i ett antal år därefter drev ett projekt här i Sverige. Det kan tyckas ironiskt att vi ska behöva finnas på plats i ett av världens mest välmående länder.

De människor som vi möter i Europa är princip samma patienter som vi behandlar på våra kliniker i Somalia, Kongo och på andra håll i världen. Våra läkare och sjuksköterskor kan vittna om den våldsamma vardagen i dessa länder. När de slutligen anländer till Europa hade man hoppats på ett mer humant välkomnande. De nyanlända behandlas som kriminella och de tvingas till och med i vissa fall att bära handfängsel när de behöver träffa en läkare. Många av Läkare Utan Gränsers mer erfarna fältarbetare på plats säger att man har svårt att förstå att detta pågår i Europa, ofta på promenadavstånd från turiststråken på våra charterfavoriter. Under det svenska EU-ordförandeskapet hoppas vi att statsminister Reinfeldt, migrationsminister Billström och deras kollegor ska verka för bättre mottagarvillkor och ett gemensamt europeiskt ansvar.

Kristina Bolme Kühn, ordförande Läkare Utan Gränser
Dan Sermand, generalsekreterare Läkare Utan Gränser

I fokus

Athmahlägret i norra Syrien. En pojke får sin brännskada omlagd.

Syrien

Varför arbetar vi i Syrien?

  • Väpnad konflikt 
  • Flyktingar
Människor på flykt undan våld i Kongo-Kinshasa. Läkare Utan Gränser gör ofta insatser i flyktingkriser.

Flyktingar

Vi arbetar världen över för att bistå flyktingar och internflyktingar med allt från psykologisk vård till livsviktig näringsersättning.

Ett av våra räddningsteam närmar sig en flyktingbåt för att ta personerna till räddningsfartyget MY Phoenix.

Medelhavet

Tiotusentals människor flyr från våld och oroligheter i sina hemländer och beger sig iväg på en farlig resa över Medelhavet till Europa.