Mer än 90 procent av muslimerna i västra Centralafrikanska republiken har flytt våldet de senaste månaderna. Internationella styrkor beskyddar dem som finns kvar i enklaven, en utsatt grupp som lever under otrygga omständigheter.
Framför den katolska kyrkan i Carnot i västra Centralafrikanska republiken böjer sig muslimer ned för att be. Soldater från Kamerun, som ingår i Afrikanska unionens styrkor, vaktar grinden. Inne på kyrkans område lever närmare tusen människor. De är av olika etnicitet men alla är muslimer och de lever här, hopträngda på ett område stort som en halv fotbollsplan.
Det var Afrikanska unionen som förde internflyktingarna hit, för att kunna garantera deras säkerhet. Resten av staden kontrolleras av anti-Balaka, en självförsvarsmilis bestående av kristna som intog Carnot tidigt i februari, efter att president Michel Djotodia avgått 10 januari. Djotodia kom till makten i mars 2013 genom en kupp ledd av Séléka, en allians av muslimska rebellgrupper.
Urskiljningslösa repressalier
Den stora majoriteten av muslimerna flydde när Séléka drog sig tillbaka eftersom de utsattes för fruktansvärda repressalier, oavsett om de var migranter som kommit för att jobba, nomadiska herdar eller centralafrikanska medborgare. Att exakt uppge antalet drabbade är svårt, men förmodligen rör det sig om flera tusen.
Så här berättar styvsystrarna S och Z, som båda är 20 år gamla:
– Den 5 februari attackerade anti- Balakas vår by. Vi var hundra personer som samlats i ett hus. De separerade män och pojkar, totalt 45 personer, däribland våra makar, och avrättade dem framför våra ögon. Sedan stympade de kropparna, berättar Z och pekar på sina öron.
S fortsätter:
– De kamerunska soldaterna tog oss till Carnot-kyrkan. Det har varit väldigt tufft här. Min bebis dog av en infektion. Han var en månad gammal.
Fast på området
Att det är förknippat med allvarlig fara att lämna enklaven fick D erfara tio dagar tidigare. Han fick veta att man hittat en 9 karat stor sten i den diamantgruva som han annars förvaltar.
– Jag gick för att hämta min andel när anti-Balakas attackerade mig med machete mindre än 500 meter från kyrkan, berättar han. D behandlades av Läkare Utan Gränser och hoppas kunna återförenas med sin familj i Kamerun.
Läkare Utan Gränser har stöttat sjukhuset i Carnot sedan 2010. Idag är det enda platsen där muslimer och kristna kan vistas samtidigt. Men att 18 personer dödades inne på Läkare Utan Gränsers sjukhus i Boguila den 26 april är en tragisk påminnelse om att medicinska inrättningar inte skonas från våldet.
Överbefolkning har blivit ett hälsoproblem inne på kyrkans område. Hälften av barnen är under 15 år. Regnsäsongen har startat och sjukdomar som malaria och diarré frodas.
– Vi bistår med sjukvård, mat, dricksvatten och vi har byggt latriner, men det är en daglig utmaning att upprätthålla minsta möjliga sanitära förhållandena i en sådan situation. Vi måste hitta en annan lösning snabbt, säger Fabio Biolchini, ansvarig för aktiviteterna på plats.
Sovsal och kyrka
Internflyktingarna sover på mattor inne i kyrkan. På söndagar, när det är dags för högmässa, flyttar de ut.
– Vi blir förolämpade och hotade varje gång. Hatet är för starkt för försoning. Våra barn är sjuka och våra kvinnor är rädda. Ramadan närmar sig och ingen vill fira under sådana här omständigheter. Vår enda möjlighet är att ta oss härifrån nu och vänta på fred, säger en representant för enklaven som själv har gett upp och snart åker till Kamerun, dit fler än 100 000 människor redan har flytt.
