Fyra personer dog i det senaste ebolautbrottet som blossade upp i maj i år. Utbrottet skedde i en avlägsen skogstrakt i Kongo-Kinshasa och lyckligtvis var detta mindre utbrott snabbt avvärjt. Vi har med största sannolikhet inte sett det sista utbrottet av ebola.
Det här var det första utbrott av detta dödliga virus sedan det storskaliga utbrottet i Västafrika 2014-2015. Vi måste lära oss hur vi ska hantera dessa utbrott och försäkra oss om att utbrottet i Västafrika förblir en isolerad tragedi.
1. Utbilda sjukvårdspersonal
En av orsakerna till att det senaste utbrottet i Kongo-Kinshasa inte spreds heter Dieumerci (franska för ”Tack Gud”). Dieumerci är huvudansvarig sjuksköterska för vårdcentralen i nordöstra Kongo-Kinshsasa där det första fallet upptäcktes. Trots att ebola är en ovanlig sjukdom kände Dieumerci igen symptomen.
Innan ett ebolautbrott har identifierats och kontrollåtgärder satts in löper sjukvårdspersonal hög risk att bli de första att förolyckas. Och vårdcentralerna riskerar att bli till smittohärdar. Sjukvårdspersonal spelar en avgörande roll både för dem som redan insjuknat, och för att förhindra epidemier. I många låginkomstländer saknas tyvärr fortfarande tillräckligt med personal och resurser. Det behövs övervakningssystem för att slå larm i tid, vilket saknades i det stora ebolautbrottet i Västafrika. I Kongo-Kinshasa hade vi tur att Dieumerci var på jobbet dagen då den ebolasmittade patienten kom in.
2. En sjukdom att ta på allvar
Ordet ”ebola” har fått en annan innebörd efter utbrottet i Västafrika och Dieumercis larm sände en chockvåg genom hela världen. Myndigheterna i Kongo-Kinshasa agerade omedelbart och fick starkt stöd från Världshälsoorganisationen WHO och andra organisationer. Ebola hamnade direkt i topp på agendan för när det kommer till ebola har vi lärt oss att det är bättre att ta det säkra för det osäkra. Samtidigt behövs fortfarande extra stöd till länder som Kongo-Kinshasa när stora sjukdomsutbrott inträffar.
3. Tillbaka till de grundläggande principerna
Löftet om nya mediciner och vaccin får inte överskugga behovet av välfungerande grundläggande vårdarbete. Allt börjar med övervakning, och följs av de fem grundprinciperna; säker isolering och behandling av sjuka, aktivt sökande efter nya fall och bevakning av dem som kommit i kontakt med sjuka, säkra begravningar av avlidna, mobilisering av drabbade samhällen, samt stöd från psykiatrin. Utbrottet i Västafrika skapade många indirekta offer då hela sjukvårdssystemet påverkades.
När internationell hjälp anländer är det viktigt att stötta den lokala sjukvården genom utbildning, tillgång till utrustning och medicin. Drabbade samhällen måste stöttas med kostnadsfri sjukvård, så patienter har möjlighet att söka hjälp.
4. Det geografiska läget
Det senaste utbrottet av ebola inträffade i ett avlägset skogsområde, precis som många tidigare utbrott. Det är sedan tidigare känt att viruset existerar bland djurgrupper i skogen (antagligen fladdermöss) och att det ibland kan överföras till apor eller människor.
Transportmöjligheterna i skogsområdena är begränsade. Byn där Dieumerci bor ligger 45 kilometer från Likati, som är den närmaste större staden, så den första hjälpsändningen från Likati fick göras på motorcykel. Vägen till den drabbade byn var dock oframkomlig på grund av nedfallna träd och det tog dagar att nå fram. När det gick att köra på vägen igen med bil var utbrottet redan över. Isoleringen gjorde att sjukdomen inte spreds - men det hindrade även hjälpsändningar från att komma fram. När det stora utbrottet i Västafrika startade skedde det i en stad, där smittade kunde nå miljontals människor inom två dagar.
5. Medicinsk innovation
Läkare utan Gränser är beredd att använda den ebolabehandling som fortfarande är under utveckling om nya utbrott skulle uppstå. Det senaste utbrottet hann dock stoppas innan godkännandeprocessen för att använda behandlingen hann avslutas. Utbrottet har ändå påskyndat processen för att tillåta medicin under utveckling på ett säkert och etiskt sätt.
Det mest avancerade vaccinet rVsV-ZEBOV måste implementeras genom ett studieprotokoll. Detta studieprotokoll och en vaccineringsstrategi har utvecklats och godkänts av Läkare Utan Gränsers etiska granskningsnämnd och står redo om ett nytt ebolautbrott inträffar. Tyvärr började förhandlingarna med myndigheterna i Kongo-Kinshasa efter att utbrottet hade deklarerats och det tog för lång tid att diskutera alla nödvändiga detaljer för att vaccinet skulle kunna användas. Slutligen fick vi ok från tillståndsmyndigheten, vilket är positivt inför framtiden.
Läkare utan Gränser är en av världens ledande organisationer inom ebolabehandling. Sedan 1990 har vi hanterat över ett dussin ebolautbrott söder om Sahara. Under det stora ebolautbrott som främst drabbade Liberia, Guinea och Sierra Leone 2014-2015 lanserade vi en av de största operationella insatserna i vår organisations historia. Över 10 000 patienter lades in på våra ebolaklinikier, varav 5201 (en tredjedel av alla bekräftade fall enligt WHO) bekräftades vara smittade av ebola.
