Hoppa till huvudinnehåll

Fem skäl att prata om flyktinglägret Mpoko

Publicerad 5 februari 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Mpoko internationella flygplats i Bangui, Centralafrikanska republiken.

Mpoko internationella flygplats i Bangui, Centralafrikanska republiken. Ett tag bodde 100 000 människor där. 

Minns havet av människor som kurar ihop sig bland övergivna, rostiga flygplan? Det är Mpoko internationella flygplats i Bangui, Centralafrikanska republikens huvudstad, och ett numera stängt flyktingläger. När det var som störst levde 100 000 människor där. 

Nu landar flygplanen i Bangui återigen bredvid en tom landningsbana. Bulldozers har röjt upp och de flesta av de 20 000 människor som bodde i Mpoko har återvänt dit de kom ifrån. Men stängningen av detta flyktingläger har fortfarande stor betydelse. Varför? Här är de fem främsta orsakerna.

1. Eftersom det inte är över

Stängningen av lägret är goda nyheter: det är ett tecken på att läget i Centralafrikanska republiken äntligen är på väg att stabiliseras. Men stängningen är symbolisk. Flyktingarna kommer att återvända till osäkerhet, fattigdom, obefintlig infrastruktur och förstörda hem. En av fyra medborgare är fortfarande på flykt, antingen inom eller utanför landets gränser.

Stängningen har varit på gång under flera år. I september 2015 förberedde vi oss på att stänga sjukhus och kliniker i området, men bara några dagar senare blossade konflikten upp. Ännu en gång sökte tusentals skydd på flygplatsen och vårt sjukhus fylldes av människor.

Även om det finns anledning till försiktig optimism så visar Mpokos historia att det som är säkert i dag kanske inte är det i morgon.

Mpoko internationella flygplats i Bangui, Centralafrikanska republiken.Foto: Sven Torfinn.

2. Eftersom det inte (alltid) var eländigt

Konflikten i Centralafrikanska republiken har kantats av våldshandlingar som begåtts av båda sidor. Våra team har under årens lopp bevittnat fasansfulla saker såsom avhuggna kroppsdelar. Levnadsförhållandena i lägret var svåra. Men som överallt i världen finns både liv och död sida vid sida och under tre års tid gjorde människorna sitt yttersta för att upprätthålla någon form av värdighet.

I lägret kunde människor få tillgång till sjukvård som de annars inte hade haft. När lägret stängdes var två tredjedelar av patienterna på vårt sjukhus i Mpoko från platser utanför lägret. Nu när sjukhuset stängts kommer de att behöva förlita sig på den bräckliga offentliga sjukvården i Bangui.

3. Eftersom det berörde hela världen (nästan i alla fall)

Den 4 december 2013 lovade FN: s säkerhetsråd – och några timmar senare även Frankrike – att vidta åtgärder för att stoppa våldet i Centralafrikanska republiken efter att konflikten blossat upp 2012. Dagen efter sökte de första människorna skydd hos FN i Mpoko och hos franska trupper på flygplatsen.

Centralafrikanska republiken är fortfarande långt ner på listan över internationella prioriteringar. Trots de uppenbara behoven hos den nödställda befolkningen är intresset litet att ge grundläggande stöd i en sådan så farlig miljö. Det internationella biståndet till Mpoko och resten av Centralafrikanska republiken nådde aldrig samma nivåer som i andra flyktingläger i världen.

Mpoko internationella flygplats i Bangui, Centralafrikanska republiken.Flyktinglägret bredvid landningsbanan. Foto: Sven Torfinn.

4. Eftersom det fick (en del) människor att agera

Eländigt? Ja. Glömt? Ja. Men ändå var flyktinglägret i Mpoko startpunkten för att uppmärksamma den fruktansvärda humanitära krisen i Centralafrikanska republiken. Flyktingarna levde på landets internationella flygplats – det första man såg när man resten in i landet. För internationella journalister och deras läsare runt om i världen blev Mpoko sinnebilden av den försummade krisen i Centralafrikanska republiken.

Nu när Mpoko har stängts har symbolen för landets stora behov försvunnit, men landets problem har inte det.

5. Eftersom våra givare gjorde en stor insats

Mpoko var ett speciellt projekt för oss. Alla våra team minns utmaningen att bygga ett fältsjukhus med 60 bäddar inom loppet av några dagar på en bit mark där inte fanns någonting. Vår internationella och nationella personal genomförde tillsammans 5 807 förlossningar, 440 000 konsultationer, 46 000 akuta medicinska ingrepp och skrev in 11 000 patienter på ett tillfälligt fältsjukhus bestående av träplankor och presenning.

Detta har inte varit möjligt utan våra givare som stödjer oss världen över. Därför vill vi, å våra patienters vägnar, rikta oss till er med ett ord: Tack!

Krisen i Centralafrikanska republiken är långt ifrån över. Läkare Utan Gränser är fortfarande en av de viktigaste sjukvårdsaktörerna i landet. Just nu driver vi 17 medicinska projekt över hela landet, inklusive ett kirurgiskt projekt och ett förlossningssjukhus i Bangui.

Relaterade nyheter

En kvinna och två barn på väg mot staden Betoko, Centralafrikanska republiken.
Centralafrikanska republiken

Uppblossat våld tvingar tusentals på flykt

Sedan slutet av förra året har våldsamma strider blossat upp i Paoua-regionen, Centralafrikanska republiken. Omkring 30 000 människor har sökt skydd i staden Paoua och vittnar om nedbrända byar och attacker. 

15-åriga Destin från Gambo är en av dem som fått vård på sjukhuset i Bangassou, Centralafrikanska republiken.
Centralafrikanska republiken

500 000 människor utan sjukvård efter attack

Efter ett väpnat rån har vi avslutat vårt medicinska arbete på sjukhuset i Bangassou, Centralafrikanska republiken, och 58 medarbetare har evakuerats. En halv miljon människor står nu i princip utan sjukvård.

Vi utesluter meningit hos patienten med stelkramp med en lumbal punktion.
Centralafrikanska republiken

Stelkramp och apkoppor

Huvudet är sträckt bakåt medan armar och ben är stela. Det liknar exakt det kramptillstånd de talade om på läkarprogrammet, opistotonus. Spädbarnet lider av stelkramp.

Alexander Nyman på neonatalavdelning tillsammans med sjuksköterskorna Joly och Leonel.
Centralafrikanska republiken

Sätesförlossning

“Urgence pour maternité!" Det är sätesförlossning som har pågått en stund. Livmodertappen är fullt öppen men barnet kommer inte ut. Jag är här för att arbeta som ”akutläkare” och min obstetriska kunskap är begränsad.