Nu har vi förstärkt vår sök- och räddningsinsats på Medelhavet med ytterligare två båtar. Bourbon Argos seglade från Cypern 30 april och det före detta fiskefartyget Aquarius med en räddningskapacitet på 200-500 personer lämnade Trapani, Sicilien, i början av maj.
Sedan tidigare finns båten Dignity I i området och tillsammans ska de tre båtarna aktivt söka efter personer i nöd på farvattnen utanför Libyen.
Mellan 5 maj och 6 maj genomförde Dignity I och Bourbon Argos sina två första räddningsaktioner för året. Dignity I räddade 123 personer (119 män och 4 kvinnor) och tog dem till ett italienskt fartyg och Bourbon Argos undsatte 121 personer (däribland 28 kvinnor och 6 barn). Tillsammans räddade de 244 personer.
– Efter en farlig resa till havs togs 121 personer ombord på Bourbon Argos. Vårt team gav medicinsk behandling och psykologisk första-hjälpen och delade ut rena kläder och varm mat. De människor som vi räddade hade gett sig av från Tripoli runt midnatt, trots höga vågor och starka vindar. De var alla blöta och extremt rädda, säger Sebastien Stein, Läkare Utan Gränsers fältkoordinator på Bourbon Argos.
– Det är hemskt att dessa människor måste göra den här fruktansvärda resan. Tusentals män, kvinnor och barn har redan har förlorat sina liv. Det är ofattbart att vi är kvar här även i år, och att vi fortfarande måste fördöma följderna av bristen på säkra och lagliga vägar för att nå Europa.
Vi har erfarna medicinska team ombord på de tre båtarna som består av läkare, sjuksköterskor, barnmorskor samt icke-medicinsk personal (logistiker, vatten- och sanitetsexperter, kulturförmedlare). De ger livräddande akutvård samt behandlar bland annat uttorkning, brännskador, nedkylning och hudsjukdomar.
Tchamba och hans två månader gamla son Natal räddades av Bourbon Argos 6 maj:
"Mitt barn föddes i Algeriet. Vi bodde i ett område som kallades "ghettot". Innan dess bodde vi i Marocko. Min fru och jag tillbringade nästan åtta månader där. Vi hade verkligen fått nog, vi gjorde av med alla pengar vi hade men det var omöjligt att leva där. Vi bestämde oss för att ta oss över gränsen, trots att den officiellt är stängd mellan Marocko och Algeriet. Många människor försöker ta sig över nu. Ja, det är farligare, men chansen att man hittar en båt till Europa är större. Att ta sig från Marocko är nästan omöjligt. Vi stannade i Algeriet i ett år. Våra livsvillkor var extremt osäkra. Eftersom vi är svarta var jag och min fru hänvisade till gamla hus eller halvfärdiga byggnader. Vi hade ingen ordentlig toalett. Vi levde gömda och var ständigt rädda. Vi levde i limbo.
Då och då arbetade jag i byggbranschen. Vi var trötta men min fru var gravid så vi bestämde oss för att stanna där tills vårt barn var fött. Då beslutade vi att ta oss till Libyen för att försöka ta oss över havet. Min fru var rädd, men vi hade inte något annat val. Att stanna i Libyen var alldeles för osäkert."
2015 deltog Läkare Utan Gränser med tre sök- och räddningsfartyg i centrala Medelhavet. Vi hjälpte över 23 000 personer i 120 olika räddningsuppdrag. I Egeiska havet, norr om ön Lesbos, hjälpte vi tillsammans med Greenpeace över 14 000 personer som försökte ta sig från Turkiet till Grekland. Totalt under 2015 behandlade Läkare Utan Gränser fler än 100 000 människor på Medelhavet och Egeiska havet och i Grekland, Italien och Balkan.
