Räddningsfartyget MY Phoenix räddade 369 människor under sitt första uppdrag i år. Vi driver verksamheten tillsammans med Migrant Offshore Aid Station (MOAS) och ska utöka sök- och räddningsinsatserna på Medelhavet med vår egen båt inom de kommande veckorna.
MY Phoenix genomförde sin första räddningsinsats på söndag eftermiddag den 3 maj, mindre än ett dygn efter att fartyget lättat ankar i Malta. De 369 räddade personerna kommer främst från Eritrea och bland dem finns gravida kvinnor och fler än 40 barn, inklusive spädbarn. Teamet på MY Phoenix bidrog till att ytterligare 104 personer kunde räddas under helgen.
Vårt medicinska team ombord gav vård för allt från diabetes och uttorkning till hudinfektioner och yttre våld. Hälsotillståndet hos alla räddade är stabilt och de får mat, vatten och andra förnödenheter ombord.
– Räddningsfartyget är överfullt. I natt, när alla hade virat in sig i filtar för att sova, fanns det inte en centimeter plats över. Omfattningen av denna kris är hjärtskärande och jag önskar att vi kunde göra mer, säger vår akutsamordnare Will Turner.
OMÄNSKLIGA FÖRHÅLLANDEN PÅ FLYKTINGBÅTARNA
Migranterna satt så hopträngda i den lilla fiskebåt de färdades i att de hade kramp i benen och svårt att röra på sig. Förhållandena på båtarna är undermåliga.
– Människorna har ofta sår och frätskador från bensin som läcker ut när båtarna svämmas över. De har ofta hudsjukdomar som till exempel skabb efter att ha suttit i häkten i Libyen. Några kan ha skottskador eller tortyrskador, förklarar Chiara Montaldo som koordinerar för våra insatser för migranter på Sicilien.
Vårt team i den sicilianska hamnstaden Pozzallo bistår för närvarande med sjukvård till fler än 800 personer som anlände under helgen.
– När de går ombord på båtarna är de medvetna om att det finns en risk att de inte kommer i land. Men de är beredda att ta risken eftersom den situation de kommer ifrån är så dålig.
Beroende på hur mycket pengar migranterna lyckats skrapa ihop får de olika behandling på de knappt sjödugliga båtarna.
– Syrier har ofta mer pengar och reser på övre däck medan afrikanerna, som inte har råd med de dyra biljetterna platserna, får resa i lastutrymmet under de tre till fyra dagar resan räcker. Syrierna har ibland några få ägodelar med sig, afrikanerna i princip ingenting – ibland inte ens skor, säger Chiara Montaldo.
SVÅR DEPRESSION BEHÖVER VÅRD
När båten anländer till Europa är de resande utsvultna. Det brukar finnas vatten men inte tillräckligt. Vår personal möter migranterna i land tillsammans med polis och myndigheter.
– Många av dem har dåliga erfarenheter av militär och polis. Därför är det viktigt att Läkare Utan Gränser också tar emot dem. Många har redan stött på oss i sina respektive länder och känner igen vår logga. Vi tar emot i ett tält där vi gör en hälsoundersökning, säger Chiara Montaldo.
Efter några månader kan stressen efter resan och oron för framtiden leda till depression. Under den många gånger långa väntan på asyl kan migranterna inte arbeta och känner sig isolerade. Våra psykologer finns därför på plats för samtal och stöd.
I år befaras fler människor än någonsin tidigare dö på den farliga resan över Medelhavet till Europa. Hittills har uppskattningsvis 1750 personer drunknat jämfört med 96 dödsfall under samma period i fjol.
