Hittills i år har 46 500 människor kommit över Medelhavet. Män, kvinnor och barn. Alla med en unik historia men med det gemensamt att de överlevde. Andra gjorde det inte: bara i år har åtminstone 1 500 människor mött döden på det hav som för många är enda länken till Europa. Sedan i maj arbetar Läkare Utan Gränser på Medelhavet.
Det är ett av vår tids stora draman. Inte sedan andra världskriget har så många människor befunnit sig på flykt undan krig, våld och fattigdom. Från konflikterna i Mellanöstern och våldet i länder i Afrika söder om Sahara, till de senaste kriserna i Ukraina, Libyen och Nigeria – mer än 51 miljoner människor har tvingats lämna sina hem. Många av dem befinner sig nu i ett slags limbo; sällan välkomna där de är men utan möjlighet att återvända, eller att ta sig vidare någon annanstans.
Nästan alla, upp emot 95 procent, blir kvar i det egna landet eller i närområdet. Bland de länder som tagit emot flest flyktingar ligger Pakistan i topp, följt av Libanon, Iran, Turkiet, Jordanien och Etiopien. Inget av världens rika länder finns med på denna tio-i-topp-lista.
För Läkare Utan Gränser har stöd till människor som befinner sig på flykt länge varit en del av arbetet. Det började redan 1975 då tiotusentals kambodjaner flydde undan Röda Khmerernas skräckregim, fortsatte med båtflyktingarna från Vietnam, flyktingar på Afrikas horn, fördrivna kurder under det första Gulfkriget, rwandier i dåvarande Zaire och sedan millennieskiftet även på flera håll i Europa.
I dagsläget bistår vi migranter i drygt 30 länder, däribland Syriens grannländer, Saharas öken, Serbiens skogar och i Jemens bergstrakter, längs vägen från Centralamerika till USA, på de grekiska öarna och i Italiens hamnstäder.
I början av maj inleddes den första insatsen på Medelhavet där Läkare Utan Gränser var direkt delaktiga i det livräddande arbetet. Medelhavet har under de senaste 15 åren förvandlats till en begravningsplats för mer än 20 000 människor. Läkare Utan Gränser har medicinska team på plats på tre båtar, med det uttalade syftet att inte bara ge sjukvård utan även att rädda livet på människor i sjönöd.
Läs även:
"Många har varit på väg så länge att de inte ens har skor på fötterna." Vittnesmål Chiara Montaldo, koordinator, Sicilien
"Jag gör inte det här för min egen skull, utan för min son." Vittnesmål Syrisk man, Bogovadja mottagningscenter, Serbien
