Hoppa till huvudinnehåll

Förberedelser för superbushen

Publicerad 9 juni 2017
Briefing med Dr. Lizette. Kongo-Kinshasa är galet stort...
Briefing med Dr. Lizette. Kongo-Kinshasa är galet stort...
Foto: Ludvig Bolinder

Sitter på den lilla altanen i Kinshasa. Det är för varmt att vara i mitt rum. Jag har försökt med öppna fönster, stängda fönster, fördragna gardiner - men inget verkar hjälpa. Jag har visserligen en fläkt men just nu är det elavbrott. Det händer några gånger om dagen.

De första dagarna har varit överväldigande på många sätt: nya ansikten, en ständig kamp för att hänga med i franskan, försöken att någorlunda upprätthålla mina vanliga rutiner. Och en känslomässig berg-och-dalbana, där dalarna är precis så djupa som jag visste att de skulle bli (och hade jag haft en knapp jag kunde trycka på för att komma tillbaka till Sverige hade jag använt den flera gånger vid det här laget). 

Ytterligare en nyhet är att jag numera lystrar till namnet Erik. Det är egentligen mitt andranamn men eftersom det står först i passet så tror alla att jag heter så. Och Ludvig är för svårt för kongoleserna att uttala (Ludovic går i nödfall), så jag har börjat förlika mig med att jag kommer att vara Erik för överskådlig framtid.

Kongo-Kinshasa är stort. Helt gigantiskt faktiskt.

Kongo-Kinshasa är stort. Helt gigantiskt faktiskt. Ytan är större än halva Europa. Och det blir ännu större av att infrastrukturen är nästan obefintlig. Det lär finnas cirka 100 mil asfalterad väg i hela landet. Min gata här utanför, som alltså ligger i de finaste delarna av Kinshasa, är en salig blandning av sand, grus, stenblock, sopor, höns och fattiga människor som ligger i dammet. Men personer inom PUC som jag pratat med vittnar om att man ibland färdats i upp till fem dygn för att nå fram, med flyg, bil, båt, motorcykel och till fots.

PUC står alltså för Pool d’Urgence Congo. Det är ett team som varje vecka bevakar antalet fall av vissa definierade sjukdomar som mässling, kolera, gula febern, hemorragiska febrar, meningokocker. När antalet fall är större än förväntat, och kan betraktas som ett utbrott, skickar man dit ett team för att behandla de sjuka och förhindra sekundärfall. Min första dag på plats fick man rapporter om ett mässlingsutbrott norröver (av säkerhetsskäl kan jag inte skriva exakt var) och redan i början nästa vecka ska vi dit. Det verkar som om jag kommer att bli ensam läkare från Läkare Utan Gränser.

Men nu dags för kvällens aktivitet - yoga! En belgisk tjej erbjuder yogaklasser en gång i veckan. Jag ska dit så de får något att skratta åt. 

Läs hela Ludvig Bolinders blogg.