Hoppa till huvudinnehåll

FÖRLOSSNING NÄRA FRONTLINJEN

Publicerad 3 september 2014

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Ett barn på vårt sjukhus i Nasir, Sydsudan, som föddes innan vi fick stänga sjukhuset. Barnen på bilden är inte barnet som förekommer i artikeln. FOTO: Brendan Bannon.

Ett barn på vårt sjukhus i Nasir, Sydsudan, som föddes innan vi fick stänga sjukhuset. Barnen på bilden är inte barnet som förekommer i artikeln. FOTO: Brendan Bannon.

När stridigheterna kommer allt närmare vårt sjukhus i den sydsudanesiska staden Nasir måste vårt team fly. Sjukhuset stängs ner och personalen åker till en säkrare by. Men sedan dyker det upp en kvinna på det övergivna sjukhuset. Hon ska föda ett barn och har drabbats av livshotande komplikationer. Barnmorskan Patricia van der Dennen bestämmer sig för att åka tillbaka till Nasir för att bistå kvinnan.

"Jag trodde inte det kunde bli värre. Jag trodde att jag hade sett allt de senaste dagarna: En bebis som behövde återupplivas, en kvinna som blödde efter ett missfall, en patient som nästan dog under förlossningen. Alla klarade sig och jag kände mig lättad. Då kom nyheten: striderna närmar sig.

Vi har 15 minuter på oss att packa ihop våra tillhörigheter och samlas vid båtarna. Några kollegor, däribland en läkare, en sjuksköterska och en logistiker, stannar kvar för att informera våra sydsudanesiska kolleger och se till att alla patienter lämnar sjukhuset. Mitt hjärta bultar, vi lämnar sjukhuset bakom oss. Båtarna startar sina motorer och vi åker på floden Sobat till en by som heter Jigmir. Där driver en annan hjälporganisation en klinik där vi får bo.

Förlossning på ett nedstängt sjukhus

Två dagar senare ringer satellittelefonen. Läkare och sjuksköterskan som är kvar på vårt sjukhus i Nasir berättar att en kvinna har kommit till vårt sjukhus. Kvinnan har värkar och våldsamma sammandragningar. Jag frågar: Hur länge har hon haft värkar? Hur länge har hon haft kramper? Vilket blodtryck har hon? All utrustning och alla läkemedel har ställts undan på sjukhuset. De måste gå och leta efter blodtrycksmätaren.

Jag misstänker att kvinnan har en allvarlig form av havandeskapsförgiftning, vilket kan vara livshotande för mor och barn. Jag rekommenderar att ge henne magnesiumsulfat. Den korrekta dosen står i protokollet. Har de givit det? Mina kollegor i Nasir misstänker att patienten också har en blodförgiftning och att hon kommer att drabbas av andningsstillestånd inom några minuter.

Vad ska vi göra? Kirurgen och jag är långt borta, patienten är i Nasir. Vi har bråttom. Vi beslutar att åka tillbaka till Nasir med båt.

Vi möter många båtar som flyr Nasir, överfulla med människor och deras ägodelar. Efter en timmes resa i den brännande solen går vi i land i Nasir. Sjuksköterskan möter mig på vägen till sjukhuset. Kvinnan har fött, både mamma och barn lever, men mammans tillstånd är kritisk.

Sjukhusområdet är tomt. Inga patienter, ingen personal, det är tyst. Förlossningsrummet är mörkt, med medicinsk utrustning utspridd överallt.

Fontlinjen närmar sig

Jag sätter på handskar för att undersöka patienten. Hon är fortfarande som i en dimma, men hennes tillstånd verkar ha stabiliserats. Barnet behöver antibiotika, mamman behöver medicinering för att förhindra infektion och ytterligare anfall. Jag måste mäta hjärtfrekvens och blodtryck. Precis när jag förbereder dropp och lite magnesiumsulfat, får kvinnan ett anfall.

Den här kvinnan måste vårdas på en intensivvårdsavdelning. Men hon är här. På ett nedstängt sjukhus i Nasir. Jag måste jobba vidare och ge barnet dropp med antibiotika. Det finns fortfarande så mycket att göra.

När jag beräknar dosen för barnet kommer en sydsudanesisk kollega in: "Patricia, du måste ge dig av! Frontlinjen närmar sig.” Vi måste lämna sjukhuset direkt, situationen i Nasir är för osäker. Vi måste åka iväg, men den här gången tar vi patienten med oss.

Hastigt samlar vi allt som behövs och lastar vår pick-up-truck. I båten ligger patienten på en bår, med droppet inkopplat: ett med läkemedel för att förhindra anfall, ett annat med glukos. Med tungt hjärta, inser jag att vår lokalt anställda personal inte kommer att följa med​​. De kommer att vara kvar i detta kaos. Vad händer med dem och deras familjer?

Många flyr till fots

Jag är chockad när jag kliver på båten och sätter mig bredvid patienten. Hennes mamma följer med henne och håller det nyfödda barnet, insvept i filtar. De har också en pojke på tio år och en flicka på två år med sig. Från båten ser vi många människor som flyr till fots längs med floden. De bär sina barn och sina ägodelar och kastruller med mat.

När vi är framme i Jigmir skrivs kvinnan in på den lokala kliniken. Barnet lägger vi i en säng bestående av plastfolie spänt över bambuträ. Under hela natten gör vi kontroller. Barnet mår bra och moderns blodtryck är under kontroll.

Nästa morgon hjälper jag mamman med amningen. Barnet dricker som om hans liv hänger på det. Jag är lättad över att kvinnan mår så bra efter resan och en natt på kliniken. Hon inte haft några fler anfall, vilket är ett mycket gott tecken. Jag tittar på det nyfödda barnet och tänker: Livet kan vara så orättvist. Du är bara några timmar gammal, men du är redan på flykt från våld och övergrepp. ”

Läkare Utan Gränser var tvungen att lämna sjukhuset i Nasir maj 2014. Häftiga strider i närheten ledde till att hela befolkningen flydde området. Vårt sjukhus var det enda - för nästan 300 000 människor i regionen. Där behandlade vi mer än 4000 patienter i öppenvården varje månad. Runt 400 patienter skrevs också varje månad in på vårt sjukhus och vi vårdade runt hundra kvinnor på förlossningsavdelningen.

När vår personal besökte Nasir i slutet av juni 2014, upptäckte de att sjukhuset hade plundrats. Nästan alla invånare hade flytt staden och har sedan dess ingen tillgång till sjukvård.

Relaterade nyheter

Det nya sjukhuset i Doro, Sydsudan.
Sydsudan

Att bygga ett sjukhus på tre månader

Vi arbetar ofta på avlägsna platser under extrema väderförhållanden där förutsättningarna är långt ifrån perfekta. Byggspecialisten Carlos Cortez berättar om ett nytt projekt som syftar till att förändra den saken till det bättre.

Läkaren Irena Novotna undersöker ett barn i flyktinglägret Yida i Sydsudan.
Sydsudan

"Vi bevittnar många mirakel här"

"Vi hade fått in en flicka med kramper, hon svarade enbart på smärta men hon hade i alla fall puls och andades. Strax efter att vi vänt henne på sidan började hon plötsligt att kräkas." 
– Läkaren Irena Novotna i Sydsudan.

En gravid kvinna på sjukhuset i Aweil, där Robert Crumb jobbade.
Sydsudan

”Både jag och mamman grät”

"Det mörka vätskefyllda huvudet skvallrade om diagnosen - hydrocefalus."

Läkaren Robert Crumb berättar om en svår förlossning under sitt uppdrag i Sydsudan. Och om ett beslut på liv och död.

Fram till februari i år bodde William Nyuon Kuolangi Yuai när han tvingades fly.
Sydsudan

”Han hette Nyadel och blev bara fem år”

"Livet i Yuai före striderna var bra. Men när de attackerade staden tog de all medicin och alla kläder. De brände ner husen, tog boskapen och förstörde till och med brunnarna."
- William Nyuon Kuolang.