Hoppa till huvudinnehåll

”Förlossningen tar en oväntad vändning”

Publicerad 5 maj 2017
En barnmorska tar hand om ett nyfött barn på sjukhuset i Agok, Sydsudan. Varje dag föds tre till fyra barn här.
Foto: Valérie Batselaere/Läkare Utan Gränser
En barnmorska tar hand om ett nyfött barn på sjukhuset i Agok, Sydsudan. Varje dag föds tre till fyra barn här.

Ingen förlossning är den andra lik. Men när man som barnmorska står inför något helt okänt gäller det att agera fort. Mara Evans berättar om en sådan händelse som hon var med om i Sydsudan.

”Det var varmt och tyst. Jag och den lokala barnmorskan väntade på att en kvinna skulle föda sitt sjunde barn. När någon ska föda sitt sjunde barn kan det gå fort, så vi stod redo att hjälpa till när det var dags för henne att krysta.

Efter en stund signalerade hon mot oss att det var dags. Signalen varierar från kvinna till kvinna. Ibland kommer en anhörig och meddelar oss, med det händer också att de andra kvinnorna på avdelningen uppmärksammar oss på att någon lämnat sin säng och gått mot förlossningsbritsen. Men den här dagen ställde sig kvinnan helt enkelt upp, tittade på oss och gick bakåt i rummet.

Det är nu som den här förlossningen tar en oväntad vändning. För när jag undersökte henne möttes jag av något helt annat än vad jag är van vid.

Kvinnans blygdläppar satt ihop. Där det borde finnas en väg för bebisen att komma ut, fanns det bara en öppning längst ner, ungefär 2,5 centimeter tvärs över. Det kallas kvinnlig könsstympning.

Samtidigt krystade kvinnan för fullt

Jag lyckades undersöka kvinnan delvis och jag kände bebisen huvud. Jag frågade den lokala barnmorskan om han sett detta tidigare. Där vi befinner oss är det mycket få kvinnor som könsstympats och han hade, liksom jag, troligtvis aldrig sett något liknande tidigare.

Jag ringde den andra barnmorskan på plats och vi diskuterade tillsammans de olika alternativen. Samtidigt krystade kvinnan för fullt. Vi kom överens om en metod och med kvinnans godkännande bedövade vi området kring blygdläpparna. Med hjälp av en steriliserad sax öppnade jag försiktigt upp. Jag var orolig att det skulle blöda mycket men huden runt såren bestod mest av ärrvävnad som inte innehåller några blodkärl. Bebisen var snart här och jag skyndade mig på att sy ärren med små stygn i vardera blygdläppen.

Den lilla flickan föddes med tjocka kinder och rosa läppar. Hennes knubbiga små händer var formade som små knytnävar när hon tittade sig om i rummet. Jag frågade kvinnan hur hon fött de andra barnen och om hon fick hjälp då. Genom en tolk berättade hon att barnen fötts hemma och att en barnmorska i byn använt ett rakblad för att öppna upp. Efter förlossningen hade de använt en vanlig sytråd från marknaden och sytt ihop blygdläpparna igen.

Jag avslutade de sista stygnen på vardera blygdläppen och kvinnan tackade mig genom tolken. Samtidigt berättade min kollega att kvinnan med största sannolikhet kommer att uppsöka en barnmorska i byn igen när hon skrivs ut som kan genomföra ytterligare ett ingrepp för sjunde gången."

– Mara Evans, barnmorska, Sydsudan.