En tredjedel av världens befolkning har inte tillgång till de läkemedel som de behöver. Brist på forskning och utveckling av läkemedel mot sjukdomar som främst drabbar fattiga och höga läkemedelspriser, är två av huvudskälen till denna alarmerande situation. Debattartikel publicerad i Sydsvenska Dagbladet.
Världshälsoorganisationen, WHO, tar nu för första gången ett samlat grepp om olika problem som hindrar tillgången till läkemedel i fattiga länder. Under veckan pågår förhandlingar vid WHO i Genève som kan leda till att tillgången till läkemedel för människor i fattiga länder förbättras avsevärt. Men för att detta ska ske krävs politiskt vilja och handling. Sveriges delegation bör därför ta detta historiska tillfälle i akt och vara pådrivande i beslut som kan leda till att miljoner liv räddas.
WHO:s mellanstatliga arbetsgrupp om hälsa, innovation och immaterialrätt har fått i uppgift att ta fram en handlingsplan för att tackla bristerna inom medicinsk forskning och utveckling och de allvarliga konsekvenserna av att huvudsakligen förlita sig till patent för att finansiera läkemedelsutveckling. Det s k TRIPS-avtalet från 1995 som reglerar patenträtt har globaliserat ett finansieringssystem för forskning och utveckling som är baserat på monopol.
Detta system resulterar i en modell för utveckling av läkemedel, diagnostik och vaccin som drivs av läkemedelsföretagens kommersiella vinster, och där många akuta hälsobehov inte tillgodoses. När det gäller till exempel tuberkulos, som främst drabbar människor i fattiga länder, har inga nya läkemedel registrerats sedan 1960-talet och den vanligast förekommande diagnosmetoden är från 1880-talet.
Patentsystemet skapar samtidigt en monopolsituation, som leder till höga priser på läkemedelsprodukter, vilket även det gör det svårare för människor i utvecklingsländer att få tillgång till livräddande mediciner.
Systemet, som syftar till att stimulera och finansiera hälsoforskning, klarar alltså inte av att leverera de mediciner som patienter i utvecklingsländer behöver. För att kunna erbjuda människor i utvecklingsländer livräddande läkemedel, måste kostnaderna för forskning och utveckling separeras från priset på läkemedel, så att priset kan sättas inom räckhåll för dem som behöver dem. Även om det finns flera lovvärda forskningsinitiativ, räcker det inte att förlita sig på välgörenhet och på läkemedelsindustrin eller att bara tillskjuta mer pengar. Olika förslag som bygger på andra incitament än patentmonopollösningar diskuteras vid förhandlingarna. Det krävs nu framför allt politisk handling för att bemöta bristerna i dagens system och för att hitta alternativa lösningar för att driva fram medicinsk forskning och utveckling.
I handlingsplanen diskuteras även frågor som gäller bristande tillång till redan befintliga läkemedel. Höga läkemedelspriser till följd av den monopolställning som patent innebär, gör att fattiga länder har svårt att få tillgång till läkemedel. Dock tillåter Världshandelsorganisationen WTO, som hanterar immaterialrätt där patent ingår, länder att kringgå patentregelverket i syfte att värna om folkhälsan. För att kunna agera rådgivande till stater som vill använda sig av denna möjlighet, måste även WHO, som FN:s hälsoorgan, ges en starkare roll när det gäller samspelet mellan folkhälsa och immaterialrätt.
I regeringens skrivelse om genomförandet av Politik för Global Utveckling (PGU), riktmärket för den svenska utvecklingspolitiken, uttalas tydligt regeringens vilja att stödja initiativ som stimulerar forskning och utveckling och som leder till förbättrad tillgång till läkemedel för människor i utvecklingsländer. Regeringen uttalar också stöd för användandet av tillåtna undantag i patentregelverket. De pågående förhandlingarna i WHO ger Sverige och de andra medlemsstaterna en unik chans att förändra den rådande situationen och ta beslut som kan rädda miljoner liv. Vi hoppas att Sverige är pådrivande så att handlingsplanen konkret leder till bättre tillgång till läkemedel samt visar vilja att stödja alternativa lösningar för att främja behovsdriven utveckling av läkemedel, där priset kan sättas oberoende av kostnaderna för forskning och utveckling. Läkemedel kan inte få vara en lyx för rika, när de största medicinska behoven finns i utvecklingsländerna.
Anneli Eriksson, ordförande Läkare Utan Gränser
Inger Björk, generalsekreterare Forum Syd
