Hoppa till huvudinnehåll

Frågor och svar om vårt arbete på Medelhavet

Publicerad 19 juni 2018

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Räddningspersonal från Läkare Utan Gränser och SOS Mediterranee närmar sig en flyktingbåt på Medelhavet

Sjöräddning på centrala Medelhavet. Personal från Läkare Utan Gränser och SOS Mediterranée närmar sig en överfylld träbåt på väg att kapsejsa. 

Varför har vi sök- och räddningsfartyg på Medelhavet? Samarbetar vi med smugglare, och vilka lagar finns egentligen till havs? Här svarar vi på några frågor om arbetet på Medelhavet. 

Varför arbetar Läkare Utan Gränser på Medelhavet?

Läkare Utan Gränser har beslutat att bedriva räddningsinsatser eftersom människor som lämnar Libyens kust i sjöodugliga båtar riskerar att dö till havs. Som humanitär organisation och individer kan vi inte stå på stranden och se på när tusentals män, kvinnor och barn drunknar. Antalet människor som dör i sina försök att nå Europa går att jämföra med det vi är vana vid att se i krigsområden. Förra året (2017) dog över 3100 människor på Medelhavet och sedan 2000 har 46 000 drunknat (IOM).

Sedan vi startade egna sök- och räddningsbåtar 2015 har vi vetat att detta inte är en långsiktig lösning på problemet – för att undvika dödsfall till havs behövs andra, säkra alternativ för migranter och flyktingar som behöver ta sig från Libyen. Så länge detta saknas kommer människor i desperation fortsätta att stiga ombord på de sjöodugliga båtarna. Vårt mål är att minska risken att de drunknar under resan.

Var genomför ni räddningarna?

Med fartyget Aquarius, som drivs av organisationen SOS Mediterranée och där Läkare Utan Gränser står för sjukvården, befinner vi oss på internationellt vatten mellan 25 och 40 sjömil utanför Libyens kust. Vi rör oss bara närmare Libyens territorialvatten om vi ombeds göra det av IMRCC eller om vi själva ser en båt i sjönöd. 

Hur genomförs en räddning?

Räddningsinsatserna kan gå till på olika sätt. När vi exempelvis upptäcker ett fartyg i nöd på Medelhavet informerar vi italienska Maritime Rescue Coordination Centre (IMRCC, den italienska sjöräddningscentralen) i Rom som hjälper oss att bedöma fartygets tillstånd och människornas behov ombord. IMRCC ger oss sedan direktiv för nästa steg.

Alternativt kontaktar IMRCC oss och skickar oss till ett fartyg som är i behov av undsättning.

Ombord på fartyget finns erfarna medicinska team som består av läkare, sjuksköterskor, barnmorskaor samt icke-medicinsk personal (logistiker, vatten- och sanitetsexperter, samt kulturtolkar som hjälper till att kommunicera med människorna som räddats samt identifierar särskilt utsatta individer).

Medelhavet: Sjukvårdspersonal på räddningsbåten Aquarius lägger om en kvinnas frätskador.

Blandningen av salt havsvatten och båtbränsle är mycket frätande och orsakar svåra sår på huden. 

Vilka lagar och regler är det som gäller på havet?

De tre viktigaste internationella konventionerna om sjöräddning är:

  • Havsrättskonventionen
  • SAR‑konventionen (”Hamburgkonventionen”) och
  • Den internationella konventionen för säkerheten för människoliv till havs (”SOLAS”)

Havsrätten uppställer en skyldighet att rädda den som är i sjönöd. Denna skyldighet gäller oavsett de nödställdas nationalitet eller omständigheterna under vilka de påträffas till sjöss. Kuststater är skyldiga att ha en ändamålsenlig och effektiv sjöräddningstjänst samt att, när omständigheterna så kräver, samarbeta med grannstater.

Vidare ska kuststaten se till att räddade personer sätts i land och tas till en säker plats. Libyen kan i dagsläget inte ses som en sådan säker plats. Flyktingar och andra migranter som räddas utanför Italiens kust måste därför i praktiken sättas i land i just Italien.

Vart för ni dem som räddas?

När vi inleder en räddningsinsats på Medelhavet gör vi det under ledning av IMRCC i Rom. De bestämmer också var fartyget med de räddade bör gå i land i enlighet med havsrätten och andra konventioner. Jämfört med andra kuststater i området anses Italiens hamnar vara den säkraste destinationen för migranter och flyktingar som räddats på centrala Medelhavet. I Italien tas de omhand av relevanta myndigheter.

Varför kör ni inte tillbaka människorna till Libyen?

Libyen är ett land i sönderfall efter år av konflikter och strider. Dessutom är det både en destination och en transitplats för hundratusentals migranter och flyktingar.

De mardrömslika förhållandena för flyktingar och migranter i Libyen är väldokumenterade och tvingar människor att försöka ta sig därifrån. Människor som vi mött berättar att män, kvinnor och i allt större utsträckning ensamma barn – vissa så unga som åtta år – utnyttjas, våldtas, kidnappas och misshandlas av människosmugglare, väpnade grupper och privatpersoner.

Enligt havsrätten ska människor som räddats till havs föras till närmsta säkra hamn. Libyen motsvarar inte det kravet och Läkare Utan Gränser samarbetar med IMRCC i Rom som anger närmsta säkra hamn dit vi ska ta de räddade.

Varför använder ni er inte av Tunisiens eller Maltas hamnar?

Det är inte Läkare Utan Gränser som bestämmer var de personer som befinner sig på Aquarius ska gå i hamn. Räddningarna koordineras av IMRCC som hänvisar oss till den säkraste hamnen för avstigning. Tunisien är inte ett bra alternativ eftersom landet inte har ett fungerande mottagningssystem för migranter och flyktingar. Malta har inte ratificerat tilläggen till SAR och SOLAS-konventionerna som reglerar kuststaters ansvar för att sök- och räddningsinsatser till havs.

Vem genomför räddningar på Medelhavet?

Hjälporganisationer är inte de enda fartygen som räddar människor till havs. Den italienska kustbevakningen, militära fartyg och kommersiella fartyg genomför större delen av räddningarna. På libyskt vatten finns den libyska kustbevakningen som stoppar båtar och för människor tillbaka till Libyen.

Internationell havsrätt säger att fartyg är skyldiga att rädda den som är i sjönöd. Om inte vi var på plats skulle andra fartyg, som inte har specialkompetens inom sjöräddning, uppmanas att undsätta båtar i nöd.

Samarbetar Läkare Utan Gränser med smugglare?

Vårt mål är att förhindra att människor dör, inte att transportera människor över Medelhavet.

Vi samarbetar med IMRCC i Rom som styr alla våra räddningsoperationer. Det är de som ger oss koordinater till båtar i sjönöd. De gånger vi själva upptäcker en båt i sjönöd tar vi kontakt med IMRCC och inväntar instruktioner. Slutligen är det IMRCC som bestämmer vart de räddade ska föras.

Vi får inga SOS-samtal eller annan kommunikation från smugglare. Om vi upptäcker en båt i sjönöd informerar vi IMRCC i Rom som ansvarar för att koordinera räddningar på centrala Medelhavet.

Men bidrar ni inte direkt till smugglarnas affärsverksamhet när ni räddar människor som de medvetet har placerat i sjöodugliga båtar?

Hjälporganisationer står för en mindre del av räddningarna på Medelhavet. 2017 genomfördes nästan 60 procent av räddningarna av  militära fartyg, FRONTEX och den italienska kustbevakningen.

Flyktingbåtar på Medelhavet och tillhörande smugglarnätverk har funnits långt innan Läkare Utan Gränser och andra hjälporganisationer påbörjade sina räddningsinsatser. 

Smugglarnätverken gynnas snarare av det faktum att andra säkra och lagliga alternativ för människor att komma ifrån Libyen saknas. Oavsett omfattningen av räddningsinsatser till havs har båtarna med migranter och flyktingar fortsatt att komma. Det såg vi 2014 när operation Mare Nostrum avslutades. 

Humanitära insatser för att rädda liv på Medelhavet är inte orsaken till den pågående krisen utan ett humant sätt att svara på den.  

Vilka är det som räddas till havs?

Under 2017 kom den största gruppen från afrikanska länder söder om Sahara, många av dem med internationella skyddsbehov. Många kom från Eritrea, Nigeria, Guinea, Elfenbenskusten och Gambia. Majoriteten av dem som räddades var män, men 2016 och 2017 ökade antalet ensamma barn och våra team såg också relativt många gravida kvinnor. Flera barn har fötts ombord på räddningsfartygen.

Varför ger sig människor ut på den farliga resan?

De människor som vi har räddat berättar ofta att de inte hade något annat val än att försöka sig på den livsfarliga resan över havet till Europa. De berättar att de har flytt från våld, krig, förföljelse eller lämnat en tillvaro i extrem fattigdom i sina hemländer. Oavsett deras ursprung och motiv för att försöka nå Europa har nästan alla som räddas i centrala Medelhavet passerat genom Libyen. Där har många av dem utsatts för extremt våld och en brutal exploatering, inklusive sexuellt våld, tvångsarbete och att människor hålls fängslade i förvar eller fångläger. Och för många som har tagit sig genom Saharaöknen och överlevt helvetet i Libyen finns det oftast ingen väg tillbaka och den riskfyllda resan över havet är deras enda utväg.

Den stora majoriteten av flyktingar i världen söker skydd i sin egen region. Inget av de länderna som tar emot flest flyktingar enligt FN:s flyktingorgan UNHCR – som Turkiet, Pakistan, Jordanien, Kenya och Tchad – ligger Europa. Europa har bara tagit emot en liten andel av världens flyktingar – 80 procent av dem befinner sig i låg- och medelinkomstländer, ofta nära hemlandet.

Hur finansieras sök- och räddningsinsatserna?

2016 gick 1,05 procent av våra insamlade medel till sök- och räddningsinsatser på Medelhavet. All finansiell information är offentlig och finns tillgänglig på våra hemsidor (internationella siffror och från den svenska sektionen).

Sedan juni 2016 tar Läkare Utan Gränser inte längre emot medel från EU och dess medlemsstater eftersom vi motsätter oss deras skadliga policys och fortsatta försök att hålla utsatta människor borta från Europas gränser.

På vår specialsajt Saving lives at sea finns interaktiva kartor och aktuell data om sök- och räddningsarbetet. 

Du kan också följa sök- och räddningsfartyget Aquarius digitala loggbok, som uppdateras kontinuerligt.

Relaterade nyheter

Sök- och räddningsfartyget Aquarius, som drivs av Läkare Utan Gränser och SOS Méditerranée, är tillsvidare blockerat från att utföra livräddande insatser på Medelhavet.
Medelhavet

Ska vi låta människor drunkna på Medelhavet?

DEBATT | Sök- och räddningsfartyget Aquarius tvingas efter politiskt fulspel att avbryta sitt arbete på Medelhavet. Samtidigt har rutten över Medelhavet aldrig varit så dödlig som nu. Hur kan vi låta människor drunkna utanför Libyens kust? 

Skriv under vår namninsamling så att vi kan fortsätta rädda liv på Medelhavet.
Medelhavet

Vårt räddningsarbete hotat – vi behöver ditt stöd!

Läget är kritiskt. Räddningsfartyget Aquarius tvingas avbryta sitt arbete på Medelhavet samtidigt som flyende människor fortsätter att drunkna. Höj din röst för hjälparbete och delta i vår namninsamling, så vi kan fortsätta rädda liv till sjöss.

Fartyget Aquarius vid en räddningsaktion tidigare i veckan.
Medelhavet

Italien tvingar Panama att stoppa räddningsfartyget Aquarius

Efter ekonomiska och politiska påtryckningar från den italienska regeringen drog panamanska myndigheter i lördags in fartyget Aquarius registrering. Vi kräver att EU försäkrar Panama att de italienska hoten är ogrundade eller omedelbart ser till att fartyget får en annan flagga att segla under.

En kvinna tillsammans med sin nio månader gamla dotter. De befann sig på båten som fick motorhaveri utanför Libyens kust.
Medelhavet

Vittnesmål från Medelhavet

Den 1 september ger sig två gummibåtar av i skydd av mörkret. Bakom sig lämnar de Libyen, ett land i förfall. Men ingen kommer att klara resan till Europa. För många blir havet deras grav.