Miriam ligger på sängen på Am Timan-sjukhuset i Tchad. En gynekolog gör en ultraljudsundersökning på hennes växande mage och Miriam tittar oroligt på när konturerna av ett barn visas på skärmen. Miriam är höggravid och en av 44 på sjukhuset som har hepatit E.
De första fallen av hepatit E upptäcktes i slutet av augusti på Am Timan-sjukhuset, där vi vårdar patienter med hiv och tuberkulos och arbetar på barn- och mödravårdsavdelningen. Hepatit E överförs från person till person, främst genom förorenat dricksvatten, och sprids snabbs på platser där hygien och sanitära förhållandena är dåliga.
Uppskattningsvis en av 25 patienter med hepatit E riskerar att dö, men för gravida kvinnor är risken för både mor och barn ännu högre. Av de nio patienterna som har dött de senaste månaderna på sjukhuset var tre gravida kvinnor.
Tydliga symptom på hepatit E
Miriam kommer från en nomadfamilj cirka åtta kilometer från Ardo, en stad som ligger tre timmars bilresa från Am Timan. Det var där hon besökte en av våra mobila kliniker.
– Jag kunde inte känna barnet röra sig på över en vecka. Jag låg i min säng i 25 dagar. Det var första gången jag kände mig så sjuk, berättar hon.
Läkarna kände genast igen symptomen på hepatit E, inklusive gulsot, och beslutade att Miriam behövde ytterligare behandling på sjukhuset. Gulsot gör att hud och ögonvitor antar en gulaktig färg och är en av det mest uppenbara tecknet på att en person kan ha hepatit E.
Beroende på hur allvarlig infektionen är under graviditeten kan det leda till allvarliga konsekvenser för både moderns och fostrets hälsa. Veronica Siebenkotten-Branca, gynekolog på Am Timan-sjukhuset
Veronica Siebenkotten-Branca, gynekolog på Am Timan-sjukhuset, berättar att det inte finns något botemedel för hepatit E och att det är särskilt farligt för gravida kvinnor som Miriam.
– Beroende på hur allvarlig infektionen är under graviditeten kan det leda till allvarliga konsekvenser för både moderns och fostrets hälsa. Missfall, blödningar, barn som föds förtidigt eller dödfödda barn är bland det värsta en mor kan uppleva, säger hon.
Första gången på ett sjukhus
Tillbaka till ultraljudet på sjukhuset. Det här är första gången Miriam får se sitt barn. Hennes uttryck vänder snabbt från oro till lättnad när gynekolog berättar att hennes barn utvecklas väl i magen.
Bara några dagar efter att hon skrevs in på sjukhuset har hennes hälsa förbättras.
– Nu kan jag äntligen känna mitt barn röra sig i magen igen. Innan jag var så rädd för att besöka ett sjukhus, men nu känner jag mig mycket bättre och jag hoppas att jag kommer kunna åka hem snart, säger Miriam.
Hennes man och bröder väntar oroligt utanför sjukhuset. Det här är första gången hon någonsin varit på ett sjukhus. Eftersom Miriam och hennes familj är nomader stannar de sällan längre än några månader på ett och samma ställe. Under torrperioden går familjen söderut och sedan under regnperioden rör de sig norrut.
Läkare Utan Gränser har arbetat i Tchad sedan 1981 och har bedrivit projekt i Am Timan och i Moissala. Tidigare i år gjorde vi en akutinsats i Bokoro där vi, i samarbete med hälsoministeriet, driver 15 mobila kliniker samt behandlar undernärda barn på stadens sjukhus. Sedan mars 2015 arbetar vi i området kring Tchadsjön, dit människor flytt på grund av våldet från Boko Haram. I huvudstaden, N'djamena, stödjer vi sjukhuset och utbildar personalen i akutvård.
