Hoppa till huvudinnehåll

Hoppet spirar i Georgien

Publicerad 6 oktober 2017
Foto: Daro Sulakauri
Efter Sovjetunionens fall blev tuberkulos, tbc, ett allvarligt hot mot folkhälsan i de forna sovjetstaterna.

I elva år styrde tuberkulosen Eldars liv. Nu är han frisk – tack vare de första nya läkemedlen på 50 år. Genom två stora kliniska studier vill Läkare Utan Gränser bidra till att revolutionera behandlingen av tuberkulos. Och hittills verkar det lovande.

Regntunga skyar hänger över morgonhimlen när Eldar anländer till det lokala sjukhuset i staden Senaki i västra Georgien. Den trådsmale 29-åringen – snyggt klädd i kavaj och jeans – har kämpat mot tuberkulos sedan 2006.

Då ställde Eldars läkare honom på behandling mot multiresistent tuberkulos, en långvarig och krävande regim som han inte klarade av att följa. Tio år senare var han fortfarande sjuk och remitterades till Läkare Utan Gränsers projekt inte långt från Senaki. Där fick han möjlighet att testa en ny behandling som bland annat innehåller bedakilin och delamanid – de första nya läkemedlen mot tuberkulos på nära 50 år.

Sanatoriet i Abastumani, Georgien.

Efter ett par mycket tuffa år fick Eldar nyligen beskedet att han äntligen testats negativt. När han nu tar trappan upp till sjukhuset, samtidigt som ett stilla regn börjar falla, hoppas han att det här besöket blir ett av de sista.

– Mitt liv har verkligen förändrats, säger Eldar. När man har tuberkulos är folk rädda för en. Nu när jag testar negativt blir jag betraktad med helt andra ögon.

Minst nio månader långa behandlingsperioder

Efter Sovjetunionens fall blev tuberkulos, tbc, ett allvarligt hot mot folkhälsan i de forna sovjetstaterna. Under åren av konflikt och svåra umbäranden som följde användes gamla och bristfälliga behandlingsmetoder, och läkemedelsresistensen ökade. Även om förekomsten av tuberkulos är lägre i Georgien än på vissa andra håll i regionen, är landet särskilt tungt drabbat av resistensproblem.

Läkemedelsresistent tuberkulos är mycket svårare att besegra än den vanliga, läkemedelskänsliga varianten. De ytterst få alternativ som finns innebär långvarig och dyr behandling med giftiga läkemedel. De flesta patienter ställs inför minst nio månader långa behandlingsperioder, ofta som i Eldars fall upp till två år. De tvingas svälja mer än tio tusen piller och utstå dagliga smärtsamma injektioner under sex till åtta månader.

För patienter som Eldar kan biverkningarna av behandlingen vara nästan lika svåra som själva sjukdomen. Läkemedlen försämrar allmäntillståndet och kan orsaka allt från illamående och ledsmärtor till psykos och dövhet.

 

En av tbc-patienterna,Giorgi Mikava.

Under behandlingen drabbades Eldar av nedsatt hörsel och han har svårt att höra alla tillrop som möter honom i sjukhusentrén. Men han ler tillbaka och skiner upp när han hälsar på det medicinska team han kommit så nära under sin långa och svåra resa. Han möter sin doktor från Läkare Utan Gränser, Gocha Salia, i det lilla mottagningsrummet.

Med mjuk röst berättar han hur han mått, som om han genom att tala högre skulle fresta ödet och få tillbaka den sjukdom som så länge regerat över hans liv.

Trots att han nu testas negativt lider Eldar fortfarande av otäcka bröstsmärtor. Han är orolig att sjukdomen kan återkomma. Doktor Salia ställer några frågor om smärtan.

– Exakt när gör det ont? Hur känns det då?

Han ber Eldar att dra upp skjortan och lyssnar på hans andning. Allt låter bra och kroppstemperaturen är också normal.

– Oroa dig inte. Du har blivit väldigt mycket friskare, säger doktor Salia.

Han visar en nytagen röntgenbild som avslöjar djupa ärr inuti Eldars lungor – skador som uppstått under alla år av infektion – men inga nya sjukdomstecken. Trots de bröstsmärtor han troligen får leva med blir Eldars hälsa stadigt bättre.

Hittills ser det lovande ut

Eldar är en av många patienter i Georgien som behandlats med de nya läkemedlen. Satsningen är ett resultat av ett partnerskap mellan Läkare Utan Gränser och de georgiska hälso- och sjukvårdsmyndigheterna. Samarbetet inleddes 2014 inom ramen för ”EndTB”, ett internationellt projekt med målet att utveckla effektivare, mindre giftiga och tablettbaserade behandlingar mot tuberkulos. För närvarande tillhandahåller Läkare Utan Gränser – och studerar effekterna av – de nya läkemedlen vid fyra tuberkulossjukhus i Georgien. Dessutom besöker team från Läkare Utan Gränser regelbundet flera mindre vårdinrättningar, däribland sjukhuset i Senaki där Eldar behandlades.

Hittills ser det lovande ut. Av de patienter som rekryterats till studien mellan april 2015 och december 2016 hade 86,8 procent testats negativt efter sex månaders behandling.

Kale Mantkava var tidigare patient i Abastumani.

Men de nya läkemedlen är bara en av pusselbitarna. Strikt följsamhet till den långa och komplicerade regimen är avgörande för att sjukdomen ska kunna besegras för gott.

– Om behandlingen är effektiv kommer bakteriekulturen att konvertera från positiv till negativ, vilket betyder att bakterierna inte längre är aktiva, säger Sylvie Goossens, ansvarig för Läkare Utan Gränsers arbete i Georgien.

– Men det kan fortfarande finnas levande bakterier kvar i lungorna och patienterna riskerar att bli positiva igen om de avbryter behandlingen i förtid. De måste fullfölja hela behandlingen och förbli negativa. Först då kan vi friskförklara dem.

Det är här Läkare Utan Gränsers rådgivare kommer in i bilden. I nära samarbete med läkare och sjuksköterskor erbjuder de det stöd patienterna behöver för att fullfölja behandlingen. De ordnar kontakter med vårdgivare, bekostar resor till de täta återbesöken och ser till att de får vård för andra åkommor. Vid sidan om sådana praktiska åtgärder ger de också emotionellt stöd till patienter som ofta kommer från miserabla boendeförhållanden eller tvingas till utdragna sjukhusvistelser.

På det statliga tbc-sjukhuset i Zugdidi, där de snöklädda Svanetibergen tornar upp sig vid horisonten, knackar doktor Lika Jobava-Tchurgulia försiktigt på dörren till en slutenvårdsavdelning. Hennes klargula trenchcoat och tunga smycken står i skarp kontrast till sjukhusets trista gipsväggar. Hon är här för att träffa Shota, som vårdas för extremt resistent tuberkulos.

Shota, en mager äldre man från en närbelägen by, lades in på sjukhuset för sex månader sedan. Han svarar på behandlingen, men doktor Jobava-Tchurgulia oroar sig för hans psykiska hälsa och de begränsade möjligheterna till stöd utanför sjukhuset. Hon hälsar och ställer några enkla frågor om hans dagliga liv och den vård han får, och om han har några släktingar som kan hjälpa till när han skrivs ut.

 

Sanatoriet i Abastumani, Georgien.

Shota berättar att han har brorsöner i Zugdidi men de har inte setts på ett tag. Han bor numera ensam och är mest bekymrad över skötseln av sitt hus och sin trädgård. Lika Jobava-Tchurgulia lyssnar uppmärksamt, hon lovar att kontakta hans brorsöner och titta till Shotas hem och även ta några foton av trädgården.

Läkare Utan Gränsers medarbetare är inte de enda som kan erbjuda stöd till tbc-patienter. Ibland kan det vara en styrka att veta att någon annan gått igenom samma strid.

I den bortglömda turistorten Abastumani huserar Läkare Utan Gränser i det lokala sanatoriet – en storslagen men bedagad byggnad som nu fungerar som regionalt tbc-sjukhus. Här besegrade Kale Mantkava sin resistenta tuberkulos, och här hjälper han nu andra drabbade att ta striden.

Den senige 55-åringen fick sin diagnos 1987. Efter en misslyckad behandling utvecklade hans sjukdom resistens. I flera år levde han utan symtom men 2011 kom hostan tillbaka och hälsan blev gradvis sämre. Han skrevs in på sjukhuset i Abastumani där han som en av de första patienterna sattes på en flerårig kur med de nya läkemedlen.

Vårdpersonalen noterade Kales beslutsamhet att fullfölja sin egen behandling och hur han uppmuntrade sina medpatienter. Så när han avslutat sin behandling i november 2016 erbjöds han en anställning som rådgivare vid sjukhuset, där han nu bor och arbetar med att ge stöd till patienter i deras kamp. På hans ansvar ligger bland annat att driva ett litet bibliotek i sitt rum, som han med sina gröna fingrar fyllt med växter. Växterna är en viktig del av arbetet. Överallt på sjukhuset ser man Kales blomkrukor i hyllor och fönsterbrädor – små stänk av liv och färg i det dystra gamla sanatoriet.

– Att vårda växterna ger patienterna något annat att tänka på än den tuffa behandlingen, säger Kale Mantkava.

Så fort vädret blir varmare planerar han att skapa en blomsterträdgård som de intagna får sköta tillsammans. När blommorna slår ut blir det en symbol för hoppet om en framtid, om att det faktiskt är möjligt att bli frisk igen.

Lovande resultat med nya mediciner

Förra året dog 1,8 miljoner människor i tuberkulos, vilket är fler än i någon annan infektionssjukdom. Ytterligare nio miljoner människor är sjuka i tbc. De senaste decennierna har dessutom läkemedelsresistent tbc seglat upp som ett ännu större hot mot den globala hälsan. Men trots det omfattande problemet har vare sig regeringar eller läkemedelsindustrin investerat tillräckligt i forskning och utveckling när det gäller hur tbc ska upptäckas och behandlas. De båda nya läkemedel som tagits fram, bedakilin och delamanid, är de första på 50 år men fortfarande är de dyra och i många av de hårdast drabbade länderna har läkemedelsproducenterna inte registrerat de nya produkterna. Mindre än fem procent av alla tbc-sjuka som är i behov av de nya läkemedlen har i dag tillgång till dem.

 

Rådgivaren Lika Jobava-Tchurgulia och läkaren Gocha Salia med en patient på Ushapati-kliniken.

Läkare Utan Gränser är en av de största icke-statliga vårdgivarna vad gäller tbc. Förra året behandlade vi fler än 20 000 patienter i våra 24 tbc-projekt. Vi är dessutom involverade i två omfattande läkemedelsstudier. Syftet med studierna, där Läkare Utan Gränser är en av flera aktörer, är att med hjälp av de båda nya läkemedlen hitta kortare och mer effektiva behandlingar med färre biverkningar. I dagsläget vet man att de fungerar, men man vet inte exakt hur de fungerar i kombination med gamla läkemedel eller med varandra.

EndTB är en studie som omfattar 15 länder, däribland Georgien, och 2 600 patienter. Syftet är att visa effekten av de båda nya läkemedlen för att därigenom öka pressen på makthavare och tillverkare att förbättra tillgången till preparaten. Preliminära resultat väntas senare i år men redan nu vittnar våra medarbetare om att antalet tillfrisknade ökat dramatiskt och att biverkningarna har blivit avsevärt mer uthärdliga. Parallellt pågår även en fas två-studie med syftet att förkorta behandlingstiden till nio månader.

TB-PRACTECAL är ett annat internationellt forskningsprojekt i tre länder där Läkare Utan Gränser är inblandade. Målet är att hitta läkemedelskombinationer med bland annat bedakilin som botar tbc på sex månader. 

Texten är hämtad från vår tidning Direkt.

Text Elias Primoff / Översättning Åke Hjelm.

Alla bilder Daro Sulakauri/Läkare Utan Gränser.

En operationssal där en patient förbereds för operation.

Svåra tider, enkelt val

Krig, kriser och katastrofer avlöser varandra. Det kan kännas överväldigande. Men mitt i allt det svåra finns något enkelt: valet att agera. Tillsammans med dig ger vi sjukvård och humanitärt stöd till dem som behöver det mest.
Bli månadsgivare