Hoppa till huvudinnehåll

Hur lilla Joy fann en ny familj

Publicerad 8 juni 2018

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Joy tillsammans med Abang Ochudo Gilo i Gambella, Etiopien.

Joy tillsammans med Abang Ochudo Gilo i Gambella, Etiopien.

Små mirakel kan hända på de mest osannolika platser. Det här är berättelsen om en liten flicka som hittades övergiven på ett sopberg. Och om en kvinnas stora kärlek till barnet.

Tidigt en morgon i början av februari hittades en nyfödd liten flicka i en hög sopor på en bakgata i staden Gambella, Etiopien. Den lilla flickan var naken och kraftigt nedkyld. Dessutom hade hon väldigt lågt blocksockernivå. Hon fördes i ilfart till det allmänna sjukhuset i Gambella, där ett av våra team tog hand om henne.

– Vi tror att mamman födde barnet där på gatan. Och vi kan bara anta att hon hade något problem, socialt eller inom familjen. Om vi inte hade tagit hand om flickan hade hon inte överlevt. Hon var i väldigt dåligt skick. Men vår personal på intensivavdelningen för neonatalvård lyckades stabilisera henne, säger läkaren César Pérez Herrero, medicinskt ansvarig för Läkare Utan Gränser på sjukhuset.

– Alla på sjukhuset blev väldigt berörda av den lilla flickans situation. Vi gjorde vårt bästa för att se till att hon var väl omhändertagen, särskilt eftersom hon inte hade någon förälder eller vårdnadshavare. En av våra kollegor, Abang Ochudo Gilo som arbetar som översättare på förlossningsavdelningen och neonatalavdelningen, blev särskilt berörd och frågade ofta hur flickan mådde.

Ett mycket viktigt beslut

Sjukhusets medicinska chef tog upp saken med departementet för Barn- och Kvinnofrågor i Gambella, som är standard om något sådant inträffar. Vid det här laget hade Abang tagit ett mycket viktigt beslut och bestämt sig för att hon ville adoptera barnet. Hon lämnade omedelbart in en förfrågan till myndigheterna och snart fick hon tillstånd att adoptera flickan.

– Jag blev kär i den här flickan och kände en sådan stor lycka när jag såg på henne. Det är därför jag bestämde mig för att kalla hennes Joy, eller Metech på Anuak-språket, berättar Abang.

— Jag har inga andra barn och bor med min mamma och tre systrar. Först var jag osäker på hur jag skulle kunna ta hand om barnet när jag var på jobbet. Men min mamma sa till mig att jag inte skulle oroa mig och att hon väldigt gärna ville hjälpa till. Min yngsta syster erbjöd sig också att hjälpa till på eftermiddagen efter skolan.

Det vanliga förfarandet är att departementet för Barn- och kvinnofrågor först försöker spåra upp barnets familj. Om det inte lyckas, eller om en återförening inte är möjlig, finns det två lokala organisationer som kan ta hand om barnet, men det är aldrig idealiskt. Det finns också kyrkliga grupper som kan ta hand om barn vid behov. Adoption är en möjlighet, men det är inte så vanligt.

– Joy ler alltid åt alla. Vi är alla så glada över den lilla flickan som har förändrat hela min familjs liv, säger Abang.

Fler än 270 förlösta mammor

Intensivavdelningen för neonatalvård på sjukhuset i Gambella består av både lokal och internationell personal från Läkare Utan Gränser. Bland dem finns bland annat en barnläkare, en läkare och ett flertal sjuksköterskor. En regional hälso- och sjukvårdsläkare och sex sjuksköterskor är också en del av teamet.. Tillsammans behandlar de bland annat prematura barn, neonatala infektioner och hjärnhinneinflammationer.

Sedan Läkare Utan Gränser började arbeta på mödravårdsavdelningen har antalet patienter ökat väsentligt och det har blivit en av de mest välbesökta avdelningarna på sjukhuset. I mars 2018 förlöstes fler än 270 mammor och över 40 barn var inskrivna på neonatalavdelningen. Lilla Joy var en av dessa 40 barn som tillbringade sina första dagar på avdelningen och vårdades av vår personal.

Trots att man på sjukhuset behandlar både sydsudanesiska flyktingar och patienter från det lokala etiopiska samhället, kan deras vårdbehov se väldigt olika ut. Flyktingarna som kommer från det konfliktdrabbade Sydsudan har rest en lång väg för att komma dit. De är ofta undernärda och lider av kraftig diarré. Andra har svåra andningsbesvär.

Läs mer om vårt arbete i Etiopien.

Relaterade nyheter

Läkaren Ludvig Bolinder pratar med Sonja Leister om hur uppdraget långt ute på den kongolesiska landsbygden påverkade hans kontrollbehov.
Kongo-Kinshasa

Podd: Läkaren Ludvig om kontrollbehov och kackerlackor

I podden berättar ST-läkaren Ludvig Bolinder hur han tacklade sitt kontrollbehov, hur han klarade sig utan kontakt med omvärlden och varför ost är så viktigt för hjälparbetare.

Etiopien

Stora behov av psykologisk hjälp bland flyktingar från Eritrea

I lägren i norra Etiopien finns tusentals människor som flytt undan våld och förtryck i grannlandet Eritrea. De fysiska såren är uppenbara – svårare är det med de psykiska.