Sedan i slutet av juli har den svenska sjuksköterskan Nieves Amat Camacho arbetat för Läkare Utan Gränser i Kongo-Kinshasa. Det är hennes första uppdrag, och hon arbetar med en speciell akutpool som bistår med sjukvård i hela landet. Vi fick chansen att ställa några frågor om hennes första månader i fält.
Varför arbetar Läkare Utan Gränser i Kongo-Kinshasa?
En stor del av Kongo-Kinshasas befolkning saknar tillgång grundläggande sjukvård och drabbas av återkommande utbrott av smittsamma sjukdomar som malaria, mässling, kolera eller tyfusfeber. Det är ett land som försöker återhämta sig från decennier av krig, samtidigt som det fortfarande pågår konflikter som tvingar människor på flykt och ökar antalet fall av sexuellt våld, undernäring och sjukdomar som skulle kunna förebyggas.
Hur skulle du beskriva projektet som du arbetar i?
Jag ingår i en akutpool, som kallas Pool d’Urgence eller förkortat PUC, som utför medicinska insatser för att minska sjukligheten och dödligheten hos utsatta befolkningsgrupper. Projektet är uppdelat i tre sammankopplade grupper: Antennerna som ansvarar för att övervaka, upptäcka och utvärdera akutsituationer, det Mobila Insatsteamet som ansvarar för direkta akutinsatser och Koordinationsteamet.
På vilket sätt skiljer sig det här projektet från ditt vardagliga arbete?
Att arbeta med akutsituationer i ett land som Kongo Kinshasa innebär att jag stöter på en hel del utmaningar som jag inte skulle drabbas av hemma i Europa. Det innebär att jag måste vara extra flexibel och kreativ, vilket gör det till ett väldigt stimulerande jobb. Här måste vi hantera bristande resurser, geografisk isolering, kulturella barriärer och stöter ständigt på befolkningsgrupper som måste kämpa mot fattigdom och våld.
Trots detta är varje insats väldigt givande, och tillåter en att jobba med nya människor och ta del av verkligheter som man inte hade fått möjlighet att se annars. Att ha ett jobb som drivs av humanitära värderingar ger mig motivation och gör varje insats mer meningsfull.
Hur ser en vanlig dag på jobbet ut?
Det finns inga vanliga dagar här. Jag är ansvarig för sjuksköterskorna i det mobila insatsteamet, som oftast är ute på uppdrag. När vi är i basen i Kinshasa så arbetar vi med att utforma strategier och förbereder oss för insatser. Insatserna i fält ser alltid olika ut, beroende på vilken typ av projekt som behövs. Det kan t.ex. handla om att organisera en vaccinationskampanj, driva en mobil klinik eller en barnvårdsklinik. Vi rekryterar, tränar och handleder lokal personal i alla projekt och jobbar tätt tillsammans med hälsomyndigheter och lokala ledare.
Hur påverkas du av att jobba i ett område som är så pass konfliktdrabbat som Kongo-Kinshasa?
Det är jobbigt att se alla tragiska situationer som drabbar människor i konfliktsituationer, men det är samtidigt väldigt belönande att kunna göra något för att förbättra situationen. Trots att vi ibland begränsas av att vissa områden är alltför osäkra, känner jag att organisationen är duktig på att komma så nära patienterna som möjligt samtidigt som man tar hänsyn till personalens säkerhet.
Kan du dela med dig av någon positiv erfarenhet?
Att jobba med vår lokala personal är en av de bästa yrkeserfarenheter som jag har fått. Projektet har fört mig samman med engagerade och kunniga människor som jag kan diskutera teknisk expertis med, men också tankar och frustration över hur världen ser ut. De är fantastiska värdar och perfekta ambassadörer för Läkare Utan Gränsers arbete och värderingar. Jag ser fram emot att växa och lära mig av teamet under de kommande veckorna!
